fredag 8 november 2013

Min lediga fredag

I dag har jag varit ledig. Jag hade en dröm om hur den här dagen skulle bli. Och den verkliga dagen blev till och med bättre än så. Det har inte varit fyrverkerier och dans på bordet, men den har varit så himla fin och exakt vad jag behövde.

Efter sovmorgon, dusch och några klunkar kaffe på hemmaplan kopplade jag hundarna och begav mig mot Olskrokstorget för att gå på frukostdate med Elin. Världens bästa frukostvärd Elin hade förberett pannkakor och hennes lägenhet doftade "Välkommen Lisa" när jag klev in. Vi åt en långsam frukost, fick efterlängtad kvalitetstid och gick sedan mot spårvagnarna där vi mötte upp Yvonne för att tillsammans ta oss in mot stan. Elin vinkade hej då vid Vasa, medan jag och Yvonne åkte vidare till Linné. Sedan ägnade vi timmar åt att strosa oss igenom Slottskogen och hela vägen tillbaka till Brunnsparken. Under tiden pratade igenom saker som varit och saker som är, pekade på älgar, fascinerades av sälar och blev stoppade ungefär en miljon gånger av människor som helt enkelt var tvungna att klappa och titta på Frank. När jag och Yvonne vinkat hej då åkte jag hem, packade en väska och åkte bil upp mot till Uddevalla ihop med pappa. Halvliggande i varsin soffa delade vi därefter på en smarrig Trappistöl i väntan på att mamma, syster Karin och svåger Nicklas också skulle ansluta. Med alla på plats plockade vi fram räkor, vin, baguette och dylikt som hör räkor till. Och nu ligger jag nerbäddad hemma hos mamma och pappa med en valp snarkande i mitt öra.

Min lediga fredag har varit så fin att jag såhär vid läggdags känner mig alldeles blödig och så otroligt tacksam. Tänk att jag fick bli en del av världens finaste familj. Tänk att jag satte mig i helt rätt bänkrad när jag var 10 år och träffade Yvonne. Tänk jag hade en sådan himla tur att jag hamnade i samma grupp som Elin för ca 1 år sedan. Och tänk vad fint att jag har någon i mitt liv som jag vet saknar mig i natt när vi inte delar täckte. Tänk vad himla jäkla fint det verkligen är. 

Tog den här bilden på Yvonne och Elin idag och tänkte: Vad viktiga ni är.
En av mina äldsta vänner, och en av mina allra nyaste.

torsdag 7 november 2013

På valpkurs


I tisdags sprang jag ut från jobbet för att med snabba steg bege mig mot Ånäsfältet. Ånäsfältet var mörkt, kallt och blött sedan ett ordenligt höstregn. Men där stod vi ändå; några hussar och mattar och fyra stycken valpar. Det var dags att gå på valpkurs ledd av en gammal klasskompis, nämligen duktiga EmmaMaria. EmmaMaria är utbildad Hundinstruktör och driver numera Krantz Hundservice. Tack vare Emmamarias breda kunskap fick jag mängder av "Aha"-upplevelser och "Varför har jag inte tänkt på det?"-tankar trots att jag haft hundar i hela mitt liv. Hon gav oss enkla knep till att få valparnas naturliga lekfullhet och nyfikenhet att bli till en resurs i lärande. Och just nu vet jag inte riktigt vem av oss som ser mest fram emot nästa tisdag - Jag, Alex eller Frank? Hur som helst. Det kändes så himla nyttigt med valpkurs! För även om man har en valp glömmer man ibland bort hur viktigt det är att låta den vara just det.

onsdag 6 november 2013

Ingenting särskilt men också bland det bästa som finns

Det finns vissa helt vanliga saker som får mitt hjärta att skutta lite av glädje. Helt vanligt och inte alls något speciellt men samtidigt bland det bästa jag vet. Hur stressad jag än är får de här fem vardagsgrejerna mig alltid att le.
1. När man möter en vuxen karl som går och äter glass när det egentligen är alldeles för kallt.
2. En cykelkorg därdet vilar en matskasse. Sticker det dessutom upp en purjolök, baguette eller dylikt hemtrevligt upp ur påsen blir jag givetvis extra glad.
3. När det vid 14-tiden på dagen doftar husmanskost från ett grannhus. Det påminner mig om farmor och farfar, trygghet och tusen olika minnen.
4. Ett äldre par som ännu håller hand eller skrattar åt varandras skämt. Herregud, denna punkt kan nästan få mig att glädjegråta ibland. 
5. När det doftar tvättstuga från ett hyreshus. Jag stannar gärna utomhus och sniffar i luften. Minns att Alex tyckte det hela var jävligt märkligt av mig i början av vårt förhållande. Nåväl, att jag ännu inte skaffat mig CLEAN-parfymen Fresh Laundry är ju ett jävla mysterium. OBS! Julkappstips OBS!

söndag 3 november 2013

Tapas och vänner


Gårdagen var så himla bra och maten som jag delade med min karl var såpass god att vi spontanskålade i ren matglädje. Kvällens huvudperson Anja överraskade dessutom med världens bästa besked, nämligen att hon och David köpt lägenhet i Göteborg och flyttar hit i december. Lägenheten de köpt ligger dessutom på samma område som mitt jobb vilket gör det hela ännu mer fantastiskt! Välkomna till Göteborg kära vänner och grattis på din alldeles egna dag Anja!

lördag 2 november 2013

Mina favoriter är de bästa av repriser

För exakt 1 år sedan såg det ut ungefär såhär när vi firade in Anjas 22:a år med vin och tapas. Om några timmar upprepar vi succén, men denna gång för att fira in hennes 23:e år. Förra året tjuvstartade vi även julmyset med skumtomtar. Och i år har jag och Alexander med oss årets glögg från Blossa. Med rätt människor är ibland upprepningar det finaste som finns.

Hör med hjärtat ditt

Kröp upp i soffan, med en kopp kaffe i handen och två hundar vid min sida. Tänkte att jag var rätt nöjd där jag satt. Slog på tv:n och höll på att dö av glädje. Jag hade lyckats tajma starten på Pocahontas! Min absoluta favoritfilm som liten. Och nu, efter att ha sett på ca 40 minuter av den kan jag meddela att den ännu är en av mina favoritfilmer. Så jävla vacker film, så otroligt fina låtar. Tror dessutom att den lärde mig en hel del om människosyn och främlingsfientlighet där jag satt för 18 år sedan. Vilken svindlande tanke att en del av mina åsikter föddes ihop med en tecknad film när jag var 5 år.

Mamma och jag, i mormors kök där det bjöds på rulltårta för sisådär 20 år sedan. 

tisdag 29 oktober 2013

Tabata-time

När jag slutar jobbet ska jag hänga med en av mina allra bästa träningskompisar Tabata. Tabata är intervallträning med upplägget 20 sekunders aktivitet följt av 10 sekunders vila i åtta omgångar. Med Tabata finns det inga gränser, ingen tid är för kort eller lång, ingen övning är utesluten och inget antal övning är egentligen för få eller för många. Med Tabata kan man vara färdigtränad på 10 minuter eller så kan man göra som min arbetskompis och instruera ett 50 minuter långt Tabata-pass. Jag var på hennes pass förra veckan och blev efter det lite extra nerkärad i Tabata. Såpass nerkärad att tanken just nu är att jag också ska bli Tabata-instruktör inom en snar framtid. Känns förjäkla kul! Intensiva och rackarns effektiva intervaller är visan att följa. Siktet är annars att jag ska bli förälskad i löpningen igen. Just nu har jag och löpningen ett jäkligt kyligt förhållande. Antagligen för att jag vänsterprasslar så in i helvete med all annan sorts träning.

Nåväl, upplägget jag ska mangla igenom sedan ser ut som följer:
  1. Rodd Tungt motstånd och så långt som möjligt
  2. Squat & Push Med medicinboll på 5-10 kg
  3. Armhävningar På tå, alltid på tå. En armhävning på tå är fler än tio på knä
  4. Russian Kettle Swing Med 14-16 kg beroende på svankens humör
  5. Cyklande Situps Eller Russian Twist
  6. Dips Så många "riktiga" som möjligt, därefter på bänk
  7. Höftlyft För att andas lite och träna rumpan
  8. Löpning Hastighet 14km/h i lutning

Sedan ska jag hem och äta ärtsoppa med min karl, mysa med hundarna och glo på någon serie. På en tisdag behöver det väl inte inte vara mer avancerat. Överväger dock att göra mig till med ett himlans bad och tända ljus också. Skulle vilja läsa en bok där i badet. Känns som att hösten och allt runt omkring uppmanar mig att mysa ned mig med en bok. Men, jag har ingen bok att läsa. Så du som sitter inne på boktips kan väl kasta några sådana tips åt detta håll. Tack och bock!

onsdag 16 oktober 2013

En krock

För en månad och 16 dagar sedan vaknade jag upp hemma på Hammarkullen. Efter två veckors intensivt förberedande och många, långa dagar skulle äntligen "min" anläggning öppna. Jag ordnade håret lite extra, rastade hundarna och var på så otroligt bra humör. Innan jag åkte hemifrån pussade jag Alexander på kinden, la upp Frank i sängen och sms:ade jag en av mina kollegor för att förvarna att jag skulle bli lite sen. Hon svarade att hon också låg lite efter i schemat. Skönt, tänkte jag och åkte vägen mot jobbet. Och sedan hände det. På en sekund ändrades en helt vanlig, P3- ackompanjerad bilfärd till en röd bil som utan att blinka plötsligt for över den heldragna linjen och tvingade mig bromsa, väja undan. Det lilla duggregn som fallit gjorde att bilen la sig på bredsidan. Inget fäste och sedan fäste i helt fel läge. Jag åkte rätt in i betongfundamentet, allt skakade, knakade och plastbitar flög runt bilen. Allt gick i ultrarapid och utan att jag riktigt vet hur hade jag rattat upp bilen, stannat, fått igång mina varningsblinker och satt mig i passagerarsätet. En sådan ofantligt overklighetskänsla for över mig. Det här kan omöjligt ha hänt, hörde jag mig själv säga. Jag hoppade ur bilen, bad till Gud eller något att de där plastbitarna som jag sett inte alls kommit från min bil. Men det är klart att de gjort det. Betong släpper inte mycket plast. Jag tittade mig omkring, sökte efter något som kunde intyga att jag ännu sov. Möttes istället av en biltuta och en bilist som for förbi med långfingret framme. Medmänsklighet at its finest.

Satte mig på huk vid bilen och ringde Alexander. Han ville veta hur jag mådde, men jag tyckte det var helt oväsentligt. Bilen var sönder och jag var den enda som hade nyckel till jobbet. Vad fan gör man när man krockar, frågade jag. När Alexander fått veta att jag mådde bra sa han åt mig att ringa 112 . Ägnade vad som kändes som en evighet åt att förklara för telefonisten att jag var helt okej och inte ville ha en ambulans.

-          Men är du inte chockad då, undrade rösten på andra sidan luren.

Och istället för att tycka att det var bra att hon försäkrade sig om att jag var okej svor jag fram:

-          Men det är väl klart som fan att jag är chockad, jag hade inte planerat att krocka så jo. Men framförallt måste jag verkligen till jobbet nu!

Hon sa till slut att hon bara skickar en polisbil och jag ringde upp min kollega, förklarade att jag skulle dröja eftersom jag krockat. Sedan kom polisbilen rullande. En kvinna och en man med snälla ögon hoppade ur, frågade hur jag mådde och vad som hänt. Jag fick blåsa, lämna uppgifter och när de frågade om någon eller något skadats svarade jag:
-          Gullan. Bara Gullan.

Sedan fick jag förklara att Gullan alltså var bilens smeknamn och inte någon stackars katt eller dylikt. Sedan körde de mig och bilen till jobbet. Framför en kö på cirka femtio människor anlände jag till jobbet i polisbil, tätt följd av en krockad stackars bil rattad av en polis. Jag antar att man skulle kunna kalla det en häftigt entrée. Väl inne på jobbet grät jag. För att det gått så fort, för att Gullan var sönder, för att alla kramade mig, för att ingen var arg över bilen eller över att jag var sen och för att jag insåg hur mycket tur i oturen jag haft.

torsdag 10 oktober 2013

Ytlig glädje

Idag har jag jobbat och fått så ofantligt mycket komplimanger. Meningar så som "Vad fin du är", "Wow, vad du är modig" och "Shit vad snyggt" har haglat in där jag stått och välkomnat mina medlemmar. Och jag har bugat, bockat och dessutom nickat instämmande. Instämt eftersom jag känt mig förbaskat fräsch. Jag har haft en sån där dag då sökt efter min egen spegelbild och nästan viljat sjukanmäla mig för att fotografera min egen skalle. För ett par månader sedan konstaterade min pappa glatt att mitt hår såg ut som det ruttnade. Och såhär i efterhand, när mitt hår ser ut att ha formats av Gud själv, är jag redo att hålla med. Det där frisörbesöken gjorde underverk ju. Tack Linda på Frisörgruppen! Tada hörni!


onsdag 9 oktober 2013

Frank The Gangster


Nämnde att det flyttat in en boxervalp i radhuset och här är han. Han heter Frank och fyller 14 veckor på torsdag. Han är söt, rolig, energisk och ganska dum ibland. Ikväll gjorde han tillexempel något så korkat som att äta upp sin egen bajs. Men oftast är han snäll och söt. Han vet sitt namn, kommer när vi ropar och sitter ned på kommando. Sedan Frank kom till Hammarkullen har jag sällan behövt fundera på vad jag ska göra. Jo, han må vara ung men han har redan hunnit med hela tre besök till veterinären. Ett besök för vanlig vaccination och två besök för att undersöka baktassen som gjorde ont efter ett illa planerat skutt som han gjorde under ett så kallat boxerfnatt. Usch, vad det sved i hjärtat när det gjorde ont på honom och oj, vad glad jag blev när han efter nästan en vecka på tre ben ställde ned bakbenet och blev sitt vanliga jag igen. Till och med Aquila verkade lättad när valpen blev pigg igen (även om hon säkert ångrar sig nu). Nåväl, ni kommer säkert få träffa på Frank också senare i bloggen. Det känns som att han är en hund som kommer skapa historier.

måndag 7 oktober 2013

Nystart nu

Skrev rubriken ovan, läste den och slogs sedan av tanken: Nystart, hur fan då? Samma blogg. Samma jag. Samma format. Det är väl snarare hej igen än nystart nu. Jag tror att det är rätt ofta som man utropar nystart när det snarare handlar om en omstart. Ctrl, alt, delete och pröva igen typ. Men det kanske inte spelar någon roll om man ropar omstart eller nystart. För kanske handlar det mer om känslan är det bokstavliga. Mer om den faktiska starten än grammatiken.

Lite som när man efter ett förhållande vrålar ut att det är dags för nystart när det ofta handlar om att man tar en omstart. En till start från samma gamla singelruta liksom. Men i det läget handlar ju nystart-vrålet om just känslan. Känslan av att ha skakat av sig det gamla, sårats eller kanske sårat och sedan bestämt sig för att göra något åt det. Ctrl, alt, delete. Starta om. Hoppas att det löser problemet. Jag står inte på någon singelruta. Tvärtom står jag på en "Två år och jag fortsätter blir mer kär, det är ju magiskt"-ruta. I alla fall. Jag hade tänkt radera och börja om här på bloggen, köra en riktig nystart utan allt det gamla i arkivet. Men efter lite övervägande så vill jag inte det. Det gamla är också fint. Så jag startar bara om. En omstart löser det mesta ju.

Men jag kanske borde berätta lite kort om vad som hänt sedan sist. Och den korta historien är helt enkelt att jag och Alex numera har en liten boxervalp i huset. Jag har även hunnit krocka och blivit heltidsanställd som anläggningsansvarig på Fitness24Seven. Men mer om det snart. Och ja, det är klart att jag kommer lägga upp bilder på boxervalpen. Hej igen!

lördag 8 juni 2013

Nostalgisk

Vaknade till ljudet av Morgonpasset som dagen till ära pratade om musikvideos. När jag växte upp var jag ett sant MTV-kid. Morgnar som grannungarna spenderade ihop med barnprogram spenderade jag istället framför MTV. Jag stirrade, insöp allt jag kunde och lärde mig danssteg. Vill minnas jag jag tvingat familjen att genomlida en väldans massa uppvisningar av danser jag ansåg mig ha lärt mig till perfektion. En av dessa var Daft Punks numera ikoniska video till låten Around the World. Jag tyckte bäst om att göra dansen robot-rymdvarelserna gör och tvingade således min familj att ivrigt applådera medan jag traskade runt i vardagsrummet i olika hastighet. Ibland kunde jag försöka mig på att byta till någon av de andra karaktärerna i videon. Men jag föll allt som oftast tillbaka till robot-rymdvarelserna. Det var ju faktiskt de rörelserna min okoordinerade barnakropp behärskade allra bäst. Stick to what you know, har någon sagt.  

Jag har så många nittiotals-videos samlade i mitt huvud. Alla Jacksson-videos, Pink's debut, Take That's svartvita Want You Back som fick mig att falla för Robbie och Britney.. Herregud. Britney. Jag lyssnar ännu på henne, tittar på videos och minns hur jag ville "rädda" henne när allt började gå åt helvete. Jag har ta mig fan gråtit framför en intervju med henne när hon själv börjar gråta. När jag var liten tänkte jag ofta att hon borde ha fått växa upp med oss och haft det bättre. Knasigt hur man kan få för sig att man vet något om en annan människa genom det en tv visar. Jag kan minnas exakt när mina största idoler trätt i mitt liv. Minns ännu när Spice Girls kom inrusande i mitt liv med värsta bästa Wannabe. Största entrén gjorde dock ett pojkband. Medan många smälte som smör framför Backstreet Boys föll jag aldrig lika hårt. Men sedan en dag möttes jag av fem hårda killar, stående i en trång korridor som rappande presenterade sig som "Five bad boys with the power to rock you" - hur skulle jag inte kunna falla?! Det var förstås 5ive och låten Slam Dunk (Da Funk) som klev in i mitt liv där och då. Jag hade aldrig sett så många fräcka killar på en och samma gång. Där och då föll jag handlöst för Scott, Abz och J Brown. Jag lärde mig alla danser och ville alltid vara J Brown när jag fick mina vänner att dansa med mig. Idag har jag gjort en 5ive-spellista och det känns så jäkla bra för som de själva säger: 5ive will make you feel alright.



Jarå, magin sitter ännu där. J Brown är nästan för tuff och jag ser ännu vad som gjorde mig svag i hjärtat när det gäller Abz och Scott. Vilka pojkar, de var faktiskt bäst och dansen till Get Down sitter ännu som en sablans plåster. Ska på fest i kväll och ja, 5ive-spellistan ska med! Ha en bra lördag!

onsdag 29 maj 2013

Om en vän

Det är konstigt hur jag den senaste veckan plötsligt börjat gå in på din profil nästan dagligen. Jag har skrivit ditt namn i sökrutan bara för att se den där lilla symbolen som indikerar att vi ännu är vänner. Ännu vänner, ännu hela. Där. För även om det bara är där så betyder det något och ger mig något. Även om jag inte riktigt vet vad. Kanske betyder det att jag ännu bryr mig, kanske betyder det att jag saknar att få kommentera och dela de där skratten vi brukade dela, kanske stillar det min nyfikenhet. Jag vet inte. Men någonstans i hjärtat finns du hela tiden kvar. Det blir så smärtsamt uppenbart att jag inte alls är klar med vår vänskap när jag sitter här, två år efter att vi "tagit slut", och ännu värderar den där himla facebook-vänskapen som om den vore renaste guld. Efter allt så finns det ännu en sorts saknad. Trots att det blev så dumt mellan oss och jag fortfarande inte vet hur jag skulle kunna ha lagat det i tid. När du gick ut från den där tatueringsstudion så gick du aldrig helt och hållet. Istället lämnade något litet och trasigt inuti mig som varje maj-månad efter det kommer att undra vad fan som hände. Kanske fick vi bara slut på chanser, kanske traskade vi över varandras nerver för mycket eller kanske växte vi bara isär. Jag tror aldrig att du insåg det själv men du hänvisade ofta till Tomas Ledins texter och med tanke på det vill jag väl bara säga att en del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig.

tisdag 28 maj 2013

Partytrick

Mitt bästa och mest uppskattade partytrick är att jag kan slicka på min nästipp. Åh, vad jag har fått människor att imponeras, vrida på huvudet och exalterat slå ihop händerna i spontana applåder. Om någon i bordet vid en middag frågar efter partytrick smäller jag omedelbart upp tungan mot nästippen och bara: "Kolla på mig då". Eller om folk pratar om långa tungor, problem med att nå mat som hamnat på näsan eller dylikt.. Ja, då flyger tungjäveln ut. Lite såhär va:






























Som med nästan alla andra delar av min kropp hade jag sjuka komplex för min tunga när jag var yngre. Hade en tid i mitt liv när jag ansåg att min kropp inte var som andras och dessutom var tvungen att vara som alla andras. Väldigt märkligt att tänka tillbaka på hur jag nästan hade som hobby att hitta fel på min kropp då, speciellt eftersom jag numera mest hittar rätt överallt. För det sitter ju där, så det måste ju finnas en klockren anledning till varför. Typ så. I alla fall. Tungan min, den är kunglig och mitt allra bästa partytrick. Mina näst bästa partytrick är nog att halsa öl och fuldansa i timmar.

Nu ska jag snart bege mig jobbet. Förhoppningsvis kommer någon av kunderna fråga efter partytricks och ja, då vet vi ju alla vad som kommer ske. Om jag skulle be dig göra ett partytrick; Vad skulle jag få bevittna då? Kan du öppna en ölflaska med en snusdosa? Om du kan det så får du hiskeligt gärna ta och teach me master!

måndag 27 maj 2013

Jag är här nu

Efter fyra dagars introduktion hade jag i dag min första helt egna dag på Fitness24Seven. Anlände till Kungälv med mycket självförtroende. Självförtroende som genast skulle bli tippas omkull vid dagens första punkt på checklistan. Första punkten löd: Öppna dörren till säkerhetsrummet och larma av. Absolut, tänkte jag. Öppnade dörren, men kunde sedan inte hitta det förbaskade larmet. Tassade runt på stressade fötter, runt i cirklar, tittade längst väggarna och hittade till sist. Tryckte in koden och just som jag slog min sista siffra dödsvrålade larmet. Larmet varade i en halv sekund, men hjärtat på mig och kunderna hann ändå hamna någonstans i halsen. Helvete, vilket ljud. Jag tittade ut från mitt säkerhetsrum, vinkade till kunderna och ropade: "Hej allihopa, tänkte bara säga att jag heter Lisa!" Sedan gick det faktiskt som smort.

torsdag 23 maj 2013

Fyra snabba på veckans fjärde dag

I dag är det dags för en mini-lista. Inget mer, inget mindre.



Vad har du druckit i dag? 
Mycket vatten, mycket kaffe och lite rödvin. Jag strävar ständigt efter den perfekta balansen mellan de vätskorna.

Dagens bästa skvaller?
Aftonbladet rapporterade om att Amanda Bynes tydligen har fötterna fulla med skärsår och blåmärken. Det fick mig förstås att häpna. Dagens näst bästa skvaller var när en snäll kund berättade för mig att vi lämnat varukylen upplåst. TACK!

Har du fått någon komplimang idag?
Självfallet! En kund sa att jag hade fina axlar och min handledare på Fitness24Seven sa att jag var duktig.

Hur snygg är du?
Efter närmare sju timmars sömn så ser jag väl ut ungefär som på bilden ovan. Så jag skulle vilja påstå att jag duger. Jag skrämmer ingen med min uppsyn, men jag är heller inte någon du skulle vilja ha på en tokstor plansch i ditt sovrum.

onsdag 22 maj 2013

Inspiration

Inspiration är en färskvara. Därför blir det jäkligt knepigt när man, sittande framför en hemtenta eller uppsats, plötsligt bestämmer sig för att slå handen i pannan och tonårsvråla: "Men åååh! Ingen inspiration ju!". Rent tidsmässigt finns luckan i schemat, men i huvudet stannar allt på punkt. Punkt. Punkt. Frågetecken. Och vad fan nu då?

Motivation är ju egentligen den enkla biten. För oftast handlar ju motivation om jäkligt simpla frågan: Varför ska jag göra detta? Har jag ett argument till varför ja, då har jag också en anledning till att börja. Inspirationen däremot,  den blir svårare. För det handlar inte om varför, utan om hur. Hur? Med vilka ord? På vilket sätt? Jag slår mig ofta ned, fullt medveten om att "detta måste göras" och därmed full av motivation. Men soamtidigt helt medveten om hur. Inspirationen ligger nere på ettans växel och krypkör, medan motivationen varvar motorn. Och jag tror (eller vill kanske tro) att det är ganska vanligt. Att man helt enkelt inte går igenom alla stegen innan man slår sig ned för att faktiskt skriva den där uppsatsen, hemtentan, eller ansökan hit eller dit. Motivationen är så jäkla stark att man tänker att det bara ska spruta ur fingrarna och synas på varenda bokstav att man fattat, kan och vill. Man står i hallen med skorna på. Taggad och så himla redo att rusa ut genom dörren och vidare till den där arbetsintervjun. Men samtidigt helt jävla naken. Vem ska det imponera på? 

Inspiration är en färskvara. Ingen play-knapp. Inget off eller on, utan en ständig inmatning. Kanske i form av en bok, en film, en serie eller träning. Tänker du bäst när du promenerar - då så, där finns också inspirationen. Det viktiga är det du väljer att göra funkar som en uppmaning till huvudet. Något som säger: "Här har du hjärnan, och snart gör vi något vackert ihop". Typ. Kanske uttrycker jag mig luddigare än vad det var meningen från början. Jag skyller på vinglaset bredvid mig, en lång dag och, ja just det, brist på inspiration. I kväll borde jag ha skrivit några korta kommentarer om kurslitteraturen, skickat iväg och kunnat stryka det från to do-listan. Men. Det går inte. Inte i kväll och nu.  För det går inte att åka hemifrån åtta på morgonen, sitta på seminarium till elva, skynda till jobbet efteråt och komma hem nio på kvällen, äta middag med sambon och sedan bara förvänta sig att fingrarna helt magisk ska veta vad de ska skriva. Huvudet är inte klart, för huvudet har ju inte ens fått påbörja uppgiften. Så därför ska jag göra det lätt för mig själv, läsa kurslitteraturen nu, låta den landa, sova och lagom till frukosten skriva ned mina kommentarer om det hela. Det är ingen idé att slita hår från huvudet när huvudet så tydligt säger nej. Så nu blir det - NEJ! Och god natt!

måndag 20 maj 2013

Världsherravälde

Jag överlevde Göteborgsvarvet trots mitt ostrukturerade vis att attackera det hela. Utan egentlig löpträning (har joggat som längst 5 kilometer sedan i somras) och med nya skor på fötterna tog jag mig igenom. Trots att jag dagen innan varit på vårkonferens med nya jobbet, druckit drinkar jag kanske inte borde ha druckit och sedan snubblat hem runt halvtvå så klarade jag det! Och jag höll faktiskt aldrig på att dö. Jag hade ta mig fan kul till och med. Kunde jogga hela vägen och uppskatta allt som pågick runt om. Log åt snälla människor som dragit fram vattenslangar att duscha oss med, applåderade åt musikanterna och tackade varenda funktionär som gav mig vatten. Känslan när jag passerade milen och insåg att det nog skulle gå hela vägen var ofantligt häftig. Kände mig så himla stolt över varenda steg jag tog därefter. Och när det började bli tungt, strax efter avenyn med cirka fyra kilometer kvar, hörde jag plötsligt bekanta röster ropa mitt namn. Min syster Karin, hennes make och min sambo hade ställt sig så himla rätt och fick de sista kilometrarna att gå snabbt även om de egentligen passerade långsammare på uret. Tankarna in mot mål var det Karin ropat, det vill säga: "Världsherravälde!". Gick i mål på 2:25 och ville highfive:a mig igenom hela Göteborg. Jag gjorde det! Tack alla som stöttat och tänkt lite extra på mig. Tack varenda en av er som stod längst spåret och hejade. Ni gjorde det så himla mycket enklare.

Jag och den där medaljen som för mig är värd sin vikt i guld.

Kände och känner mig så jäkla oslagbar, även om jag belönades med två ordentliga kräk-omgångar på vägen hem från varvet. Fick även två blå tånaglar. Samt ett par ordentligt stela ben som helst inte går nedför trappor än. Men vet ni vad, det var så himla värt det och så kul. När jag fick mig medalj tänkte jag nästan fälla en glädjetår. JAG GJORDE DET!

lördag 18 maj 2013

fredag 17 maj 2013

Välkommen in

I går, efter min första lill-dag på Fitness24Seven gick jag glatt för att hämta mina joggingskor i receptionen där jag lämnat dem men upptäckte då.. Ja, vad då? INTE ETT JÄVLA SKIT. Skorna var borta. Det fanns inte ett jävla skit att upptäcka där de tidigare stått. Mina skönaste skor, tillika det finaste par joggingskor jag någonsin haft var borta. Puts jävla väck. Snodda! Plockade av en tjuv.

Jag vet att man inte ska gråta över materiella ting. Så det gjorde jag inte, inte framför mina nya arbetskamrater. Nej, nej. Ihop med arbetskamratena förbannade jag bara puckot som snott skorna och gick sedan därifrån. Men. Efter att jag rundat hörnet gjorde jag det enda vettiga, det enda jag kunde tänka mig att göra just då. Jag ringde upp mamma och rågrinade. Jag grät och snörvlade henne i örat, hulkade ur mig vad som hänt och förstod inte just då hur jag någonsin skulle kunna bli glad igen. "Varför gör folk så mot andra människor", ylade jag. Mamma tröstade, var arg på den som tagit skorna, gav bra "arga-lappen"tips och gjorde sedan vad man som förälder kanske känner  att man måste göra när ens 23-åriga dotter sitter i centrala Göteborg och fulgråter över sina snodda dojjor. Det vill säga; lovade att hon och pappa skulle föra över pengar så jag kunde köpa nya. Så det fick jag göra.

Alltså. Föräldrarna mina. Jag vill göra tusen hjärt-tecken på rad när jag tänker på er. Tusen tack mamma och pappa för att ni alltid står redo att rädda min dag. 

Och.
Kul att du gillade mina skor ditt idiotpucko som tog dem. Hoppas du får skoskav och att jag, ovetande själv, har smittsam nagelsvamp eller dylik fotåkomma. Nästan allt som Timbuktu sjunger i "Resten av ditt liv" applicerar jag nu på dig, ditt eländiga kräk. 

torsdag 16 maj 2013

Upp och iväg

Dags att tjuvstarta livet som en i gänget på Fitness24Seven. Om 30 minuter samlas vi på Kungsgatan här i Göteborg och morgontränar ihop innan frukostmöte. Därefter ska jag leta mig mot skolan där årets sista kurs drar igång. Helt galet att vi nu står vid den där kursen som kändes så oändligt långt borta den där första introduktionsdagen. Kan inte riktigt greppa att jag snart läst ut kostvetarprogrammet. Kan inte förstå vart tiden tagit vägen, men vet i alla fall att det faktiskt varit världens bästa år. Jag tappade aldrig känslan av att ha hamnat rätt. Inte ens under biokemin som försökte knäcka mig.


Men sedan då? Jag vet inte. Jag vet inte om jag kommer att plugga eller jobba i höst. Men jag vet att det kommer bli hur bra som helst. Jag kommer att vara där jag ska vara. Känner mig lite granna som en levande kliché. Ser fram emot allt. Ser till och med fram emot den galenskap jag i princip tackat ja till nu - nämligen att springa Göteborgsvarvet på lördag. Två mil och en kilometer, helt oförberedd. Varför får jag för mig sådant här?

onsdag 15 maj 2013

Mer om den där skjortan

Angående mitt tidigare inlägg om American Apparel och deras snedvrida sätt att visa upp sin härliga UNISEX-skjorta. Vill bara stampa ifrån angående en sak till. Nämligen om hur medierna valt att porträttera och skriva om det. Aftonbladet och några andra figurer har hittat ett sätt att vrida på det där just ja, kvinnan på kortet är boven och inte American Apparel. De har ringt upp Jennifer Åkerman som är en av modellerna som syns på bilderna och frågat henne hur hon kunnat ställa upp på detta. De väljer att vrida hennes svar på ett sätt där det i ingressen låter som hon inte bryr sig om sexismens vara eller icke vara. Och vad ända in i helvete..

Kvinnan på bilden är inte problemet i sig! Den nakna rumpan är i sin enkelhet inte heller problemet. Problemet är hur samma skjorta visas upp på männen. Problemet är hur American Apparel valt att använda sig av bilderna, vad de anses vara vettigt och snyggt skött. Problemet är inte Jennifer Åkerman. Hon är inte ondskans källa och den vi borde gå till för svar på hur det kunnat bli såhär. Att attackera henne i det här läget är helt fel. Människor som söker upp henne för att hytta med näven är samma människor som säger att klänningar är antifeministiska. Klart vi ska reagera, men vi ska ju reagera åt rätt håll. Det var bara det jag ville säga. Puss och hej.

Hur en skjorta ibland gör allt så tydligt

Okej. Hej och godmorgon. Idag vill jag uppmana er att gå in på några länkar, läsa och sedan inte enbart skaka på huvudet. Nej, i dag vill jag att vi ska fundera på hur i helvete varenda en av oss kan påverka, göra skillnad och visa att det för i helvete inte alls är okej att fortsätta trampa på det ena könet och spela på utnötta, tråkiga könsroller som för längesedan sade att de ville pensioneras, grävas ned och aldrig mer plockas fram.

På bloggarna En Blommig Tekopp och Hanapee kan vi läsa om American Apparel och deras sexistiska, vidriga sätt att använda sig av kvinnor i reklam. Medan mannen avslappnat står på en balkong och röker fotograferas kvinnan utan byxor i åmande, putande, trutande positioner. Läs detta, se på bilderna och fundera på om du verkligen tycker att det är vettigt. Om inte -  sök dig till reklamombudsmannen. Skit samma om reklamen är riktat till den svenska marknaden i första hand. Vi kan väl ropa härifrån och höras ändå? Eller varför inte skriva direkt till American Apparel. Här är länken! Och hörni, på riktigt, bojkotta skiten ur dem. 

Därefter vill jag att ni läser dessa 33 anledningar till varför feminism behövs. Denna länk har under tisdagen blockats och anmälts vid ett flertal tillfällen på facebook, men hela tiden fortsatt uppstå i nya format. Det rör sig alltså om en simpel lista med 33 lättbegripliga, logiska och jävligt konkreta anledningar till varför feminism är viktigt. Hur är det möjligt att detta blockas medan sidor om varför män är bättre än kvinnor ihop med pornografiska, förnedrande bilder av kvinnor får fortsätta cirkulera på samma forum? Jag kan inte uttrycka mig hälften så bra som Jack Werner kan om detta. Så jag vill därför uppmana er att läsa hans krönika om just detta här. Dela länken, dela Jacks krönika, härja och stöka runt. 



tisdag 14 maj 2013

Äntligen börjar jag klättra på den där sablans stegen

Mitt absoluta sikte de senaste åren har varit att arbeta på en plats som står för det jag tycker att träning är och ska vara. För mig ska träning, och därmed hälsa, inte vara en lyxvara utan något som är tillgängligt för alla oberoende av hur ens livssituation ser ut. Det ska inte vara att passa tider och hinna med. Det ska inte vara en knut i magen då pengarna dras.

Mitt sikte och min dröm har varit att jobba på en plats där den tillgängliga, enkla och roliga träningen står i centrum. I dag går jag till Fitness24Seven och skriver på anställningspapper. 

måndag 13 maj 2013

Ingen måndag i mängden

I dag har det hänt så mycket. Så mycket och samtidigt ingenting. När jag drog av mig täcket i morse stängde en annan person dörren till rummet där hon just tagit cellprov. Medan jag bryggde min första kopp kaffe satt en av mina vänner i ett väntrum, nervöst lyssnande efter ledtrådar i sjukhuskorridorerna i hopp om att höra hur det gått för hennes kärlek. En annan vän låg på ett operationsbord och någonstans stod två älskande med varsin klump i magen. Så nära varandra, men snart i olika länder. Medan jag låg i soffan och lät mig underhållas av slö eftermiddags-tv satt några människor nära mitt hjärta och funderade på blodsocker, blodtryck, framtid och barnnamn. Medan jag läste mail satt en vän på sitt nya jobb, medan en annan firade sin födelsedag och en tredje tvingades överge ett mål till fördel för kroppens bästa. I dag har det hänt så mycket. Runt om mig har så många lopp startats medan jag bara stått i startgropen. I morgon startar jag.

söndag 5 maj 2013

Snubblar in och dammar av

Ja jävlar, man skulle ju kunna tro att jag dog där under nålen. Men det gjorde jag alltså inte. Det är väl fördelen med att ha en blogg som bara bekanta letar sig till - alla vet vad jag sysslar med istället för att blogga. I alla fall. Har lite granna kommit till en punkt där jag funderar på till vilken nytta jag bloggar.  Annat än för den uppenbara nyttan att jag gillar att skriva. Så jag har skrivit, sparat men sedan aldrig tryckt på "publicera". Samlat inlägg på hög och funderat på varför jag ska hålla på och ventilera när det jag ventilerar inte egentligen är av någon särskild vikt? Står i valet och kvalet mellan att lägga av med bloggandet eller fortsätta med det på ett ordentligare vis. Det vill säga på ett vis där jag inte bara skriver ett inlägg i månaden som sedan lämnas utan respons. Blogg eller icke blogg? Time will tell, som en vis man någon gång sade.

onsdag 10 april 2013

Ganska taggad nu


I dag har jag tänkt bli lite snyggare. Så inom några minuter beger jag mig till David Ottosson på Wicked Tattoo. Hudfärgen ni ser på den där starka armen på bilden ovan - säg hej då till den hörni! Nu kör vi. Och förövrigt. Under helgen var jag i Berlin! Mer om det senare.

söndag 31 mars 2013

Söndagslektyr

Jag är så jäkla vänlig att jag ordnat fram lite söndagsunderhållning för er. Underhållningen varar förvisso bara i någon minut men ja. Klicka här för lite schysst söndagslektyr.

lördag 30 mars 2013

Världen kan aldrig få för många skäggiga karlar


Hemma efter kvällens jobb på C-60. Den här kvällen var en sådan kväll då jag än en gång passar på att känna mig lite extra tacksam över att ha det jobb jag har. "Här står jag och trivs mot betalning", tänkte jag när Samling stod på scenen framför mig och en trevligt främling bredvid mig gjort pausen kort. Det är inte alls särskilt pjåkigt att skriva recensioner för Bohusläningen. Gårdagens recension av Syster Sol hittar ni förresten här.

fredag 29 mars 2013

Bättre än på skiva


I går var jag på Mortens i Uddevalla och såg Syster Sol uppträda. Jag var där för Bohusläningens räkning och hade ofantligt låga förväntningar. Har aldrig fallit för Systers Sols musik eller tyckt att hon har allt det som folk påstått. Men oj vad hon överraskade mig och jösses som jag föll. Bruden var grym och sopade ta mig fan mattan med sina egna studieinspelningar. Det blev rena rama hyllningsrecensionen. Och i kväll hoppas jag att det blir minst lika bra då det är dags för C-60 på Mortens. Jag kommer vara där, med block och penna.

tisdag 26 mars 2013

Jag undrar, ni svarar


I dag är jag konfunderat (och i nuläget till och med irriterad). På vad, vrålar du oroligt. På min axel, svarar jag. Den har nämligen hållit på och rycka hela dagen. Har haft och har ännu små, snabba muskelsammandragningar så fort jag slappnar av i den. Under en minut räknade till ca tio muskelsammandragningar. Så nu, kära bloggläsare vill jag att vi gnider våra geniknölar ihop.

Vad kan det bero? Hur får jag den att skärpa till sig? I nuläget har den liksom härjat såpass länge att jag börjar känna mig trött i den. Så det får gärna presenteras någe sorts quickfix. Har prövat att massera den, slå den, trycka på den samt ignorera den. Men den har fortsatt rycka och ha sig. Vad håller den på med?

söndag 24 mars 2013

Succé ihop med Gardell och Anja

Under gårdagen hade jag en bra dag på jobbet och gick på Jonas Gardell för Bohusläningen räkning. Älskade ta mig fan varenda minut och ni kan läsa min text här! Fick även träffa min bästa Anja och prata över ett par glas vin. Samt - bevittna en proper urflippning där stolkastande och fotöljvältning ingick. Undrar om någon någonsin kommer kunna göra mig så arg att jag hivar iväg stolar. I alla fall, bra lördag!

lördag 23 mars 2013

Luras och längtar

Sitter vid fönstret och kikar ut på en blå himmel. Jag har på mig ett par jeansshorts och en t-shirt. Och om jag anstränger mig kan jag nästan övertyga mig själv om att jag inte fryser. Träden utanför vajar till vad som skulle kunna vara en sommarbris. Jag tänker att det är exakt som om det vore sommar nu. Men när jag tittar på den högsta björken där ute slås jag av tanken att jag inte riktigt minns hur träden ser ut när de har löv.

tisdag 19 mars 2013

Sol i sinne och sådär



Den riktiga vårpeppen startade idag. Jag ignorerar hur vinden fortfarande biter i kinderna och tvingar mig att skydda kroppen med vinterjacka. Hos mig och Alex är det påskpyntat från och med nu. För om vi skvätter runt lite färg här inne, pyntar med tulpaner, påskliljor, påskris och fjädrar - då borde väl våren bli inspirerad och sätta lite jäkla fart?

lördag 16 mars 2013

Lördag

Fika, sol över Göteborg och hemmamys. Idag har jag haft en bra dag ihop med den här donnan.
Dessutom har jag genomfört mitt första riktiga crossfitpass. Så kul! Men, mer om det senare.

fredag 15 mars 2013

När man står lite på sidan om och försöker förstå

Sitter och pluggar. Studerar just nu Body Magazine. Kanske den roligaste litteratur jag någonsin tagit mig an på ett "akademiskt" vis. Det jag inser när jag bläddrar i den är att den är nästintill helt oöversättlig till min vardag. Visst kan jag inspireras, hitta nya övningar och ibland så kallad "ny forskning" som presenterar roliga saker. Men, jag blir lite matt.

I deras artikel "Billig Byggarmat" lägger de upp en plan som gör att matkostnaden landar på 2600 kronor i månaden. De anser att det är rimligt för alla som inte "super i tid och otid". Enligt Riksmaten lägger en vuxen person cirka 1900 kronor i månaden. Jag och Alex handlar för omkring 500-800 kronor i veckan, beroende på vilka varor som behövs fyllas på där och då. Det betyder att vår månadskostnad landar på omkring 2000-3200 kronor för två personer. Vi handlar gärna ekologiskt men landar alltså trots det på denna ganska låga summa om man ska jämföra med snittet. Vi har ingen full kyl där varorna står tills de ruttnar bort, utan handlar hem i den takt vi äter. Jag förstår inte hur Bodys billiga byggarmat kan komma upp i 2600 kronor i månaden för en person.

I en annan artikel låter de Georg Hällstorp agera gästkock. Han berättar om hur han de senaste åren äter så ren mat som möjligt. När någon säger ren mat tänker jag paleo, ekologiskt och korta led från mark till affär. Så tänker inte Georg. Han tipsar om sitt Fluff 2.0 som innehåller 200 gram frysta jordgubbar, 50 gram whey proteinpulver med citronsmak, 1/2 dl thaisoppa och en matsked currypasta. Varor som alltid finns hemma hos Georg är proteinpulver, sötningsmedel och mager mjukost. Och jag tänker, är det verkligen ren mat? När jag tänker på sådana produkter ser jag långa led av processer och fabriker framför mig. Och jag vet inte, men för mig känns det inte alls särskilt rent. Jag säger inte att jag aldrig har sådana varor hemma, för det har jag. Men jag står ju inte och kallar min kyl för ren heller. 

En tredje artikel med rubriken "MAX DEFF - på rekordtid" tipsar de om hur man toppar formen på fyra veckor via deras kost och träningsprogram. Kostplanen de lägger upp för en kvinna på 60 kg är helt absurd. De föreslår ett energiintag på fåniga 935 kcal. BMR, det vill säga den basala metabolismen, för en kvinna på 60 kg kräver 1555 kcal. De rekommenderar samtidigt det enorma proteinintaget 58 E%. Protein som kroppen inte hemskt gärna tar upp då den befinner sig i obalans. Energibalansen är helt avgörande för proteinbalansen. Jag förstår det är en extrem plan för snabba resultat. Men vad fan? Hur kan de rekommendera ett energiintag under BMR? BMR som ju för i helvete är det kroppen behöver för att hålla igång hjärta, lever, tarmar.. basala himla funktioner.. Hur kan de rekommendera det energiintaget ihop med hård träning. VA?! Hur förväntar de sig att en människa ska kunna stå rakt efter fyra veckor av deras MAXDEFF? Det kanske inte spelar någon roll? Magrutorna sitter ju plats i alla fall. Eller? 

Fan. Jag blir som sagt lite matt. 

torsdag 14 mars 2013

Min bästa grönsakssoppa

Ikväll tänker jag presentera er för mitt enkla, goda, nyttiga, vegetariska och ekonomiska sopprecept. Jag lovar, det här kommer få era smaklökar att jubla och eventuella förkylningar att bege sig vidare på stört. En av mina lärare säger alltid att "fisk är kul" för att få oss att äta mer av det. Men jag säger: Soppa är kul! Via 5 små steg har ni inom kort en prima torsdagssoppa framför er. Soppan räcker till två hungriga vargar, annars ca 3-4 personer. 

1. Utrusta dig själv med en glas vin. Varför? För att du får. För att det smakar bra. För att det snart är fredag.

2. Hacka grönsaker som du tycker smakar bra. I mitt fall föll valet på en "Husmans"-påse. Det vill säga den perfekta blandningen av morötter, rödbetor, palsternacka, rotselleri, kålrot och gullök. Blott 15 kronor gick den på.

3. Bryn vitlök och gullök tills de fått prima färg och doft. 

4. Häll i vatten och resten av grönsakerna. Koka upp, kasta i en tärning grönsaksbuljong och krydda efter smak med salt, peppar, örter och dylika godsaker. Vid denna tidpunkt doftar köket såpass gott att till och med hundar kommer tigga.

5. Då grönsakerna mjuknat drar du kastrullen från plattan och mixar alltihop till en slät soppa. Beroende på hur tjock du vill ha soppan kan du behöva hälla av en del vatten innan mixande. Tillsätt eventuellt havregrädde eller kokosmjölk för att få en tjockare soppa med rundare smak (funkar förstås också med mjölk och matlagningsgrädde). Toppa med gröna bönor och ännu mer örter. Titta på ditt mästerverk. Servera det ihop med vitlöksbröd. Skåla, ät och njut. 

Och eftersom jag tycker det är hysteriskt kul att jag numera kan beräkna näringsvärden på grejjor så har jag tagit mig friheten att göra just detta. Med bröd och eventuell skvätt kokosmjölk inräknat blir det som följer:  

Hela portionen: 628 kcal 
(ca 200-250 kcal/portion)

Protein: 7 E%. 
Fett: 30E%
Kolhydrater: 48E%

Rätten är inte någon varje-dag-rätt. Detta eftersom den ligger relativt lågt på proteinmängden. Men dagar då aktiviteterna  varit färre eller du helt enkelt vill att det ska vara gott, enkelt och billigt så passar den perfekt. Men ja, den ska kanske ses mer som en lätt lunchrätt än en middag. 

Äntligen kan jag säga; Snart

Pappa fyllde 60 år i september och vi överraskade honom med en bokad vårresa till Berlin fjärde till åttonde april. I december besökte jag Wicked Tattoo och bokade med orden; "Jag kan när du kan". Närmsta datum visade sig vara tionde april. Det kändes som det var ett helt liv som skulle hinna passera fram tills dess. Det var kallt och en månad kvar till jul. Att det någonsin skulle bli april och vår kändes nästan omöjligt. Men nu står det påskliljor på bordet, solen skiner och det är faktiskt dags att äntligen få säga: Snart! Snart åker jag till Berlin med människor som står mig nära. Snart gör jag min tatuering. Snart, himla jättesnart!

måndag 11 mars 2013

Det här med att återupptäcka musik

I går vaknade upp med en textrad i huvudet och kunde först inte komma på vart den hörde hemma. Sedan trillade det på plats och nu lyssnar jag på den här låten, om och om igen. Jäklar vad jag tyckte om den då det begav sig 2003. Och nu med. Det här med att återupptäcka musik som fått en att dansa och märka att magin ännu finns där. Det är fint.

lördag 9 mars 2013

Därför gör jag det

Under gårdagens träningspass hörde jag en kille som högljutt annonserade för oss andra att träning faktiskt bara är ett substitut för något man saknar och att alla som tränar gör det på grund av något de inte har. Han sa att de timmarna folk lägger på träningen är tid de egentligen önskat att de kunnat lägga på att vara med någon eller göra något annat. Jag började fundera på det hela. Först förbannad, sedan arg och sedan mer sansad. Träning är ett ofantligt brett ämne att attackera. Och att göra antaganden om alla som tränar gör ämnet ännu bredare och ännu mera svårfångat. För hur många träningsformer finns det? Hur många utövare finns det? Jag kan inte ens dra en gissning kring det, kan inte se ansiktet på ens hälften av dem framför mig. Men hans mening var ändå att alla som tränar gör det på grund av något de inte har.

Jag testade hypotesen på mig själv med den enkla frågan: Varför tränar jag?

Mitt första argument är för att jag kan. Jag tränar för att jag kan. För att min kropp kan springa, för att den kan lyfta, för att den kan hoppa, balansera och cykla. För att jag hela tiden tror.. eller nej, för att jag ta mig fan hela tiden vet att min kropp kan mer. Jag tränar för att jag vet att jag kan utvecklas. Jag kan bli friskare, starkare, snabbare. Det handlar om en helt egocentrisk handling. I ett liv där så mycket handlar om relationer och att finnas bredvid/ihop/omkring andra människor blir träningen något jag kan göra enbart för mig. Jag tränar för att det ger mig en tid på dygnet då något så basalt som min andning är det viktigaste. Träningen håller mig medveten om min hälsa. Hur mår jag? Jag tränar för att det påminner mig om att det är viktigast. Jag har alltid varit fäst vid tanken om mål. Jag älskar tanken att sträva mot något. Vare sig det rör sig om att få drömjobbet eller lära mig laga en maträtt. Och i träningen hittar jag alltid mål. När saker känns osäkra på andra plan så vet jag alltid vad mitt mål är där i alla fall. Där på gymmet, vid skivstången, stående framför en kettlebell eller i löpspåret finns alltid en tydlig målbild. Känslan av att klara sina första chins, känslan av att lyfta mer, att kunna öka tempot och faktiskt må bättre efter varje pass. Den känslan gör att jag tränar. Känslan av att jag faktiskt hela tiden kan mer. Jag tränar inte för att jag saknar något, utan för att jag vill behålla och ha mer. För att jag tror att en stark kropp är en frisk kropp. Och att vara frisk är faktiskt ännu en intention jag har. Jag tränar för hälsa. Och för att det får mig att försöka mig på saker som på bilden nedanför.



Varför tränar du? Eller varför tränar du inte?

måndag 4 mars 2013

Mitt kalas







I lördags blåste jag upp ballonger, hängde vimplar längst taket och slängde runt massvis av serpentiner i huset. Jag hade fyllt år och äntligen var det dags för mitt kalas. Ihop med tjugo av mina vänner firade jag in mitt 23:e år, skålade och lovade att det här skulle bli mitt bästa år. Det bjöds på tårta, fiskedam och jello shots. Jag fick så himla mycket fina blommor, massor av gott vin, en underbar prydnadslama och (äntligen) en korkskruv. Jag var ofantligt taggad och törstig vilket ledde till att det sveptes mängder av shots och dylika alkoholhaltiga drycker. Jag behövde aldrig hämta dricka men hade ändå ett glas, en flaska, en burk i näven under hela tiden. Jag fick skratta mycket, kramas ännu mer och slutligen somna på vårt köksgolv bredvid Alexander. Hur bakfyllan var igår? Brutal. Tackar som frågar. 

torsdag 28 februari 2013

För 23 år sedan välsignade jag världen med min ankomst

































För 23 år sedan låg jag lite nyföddsskrynklig lutad mot min mammas bröst, alternativt mot ett par sterila sjukhuslakan. Kanske grät jag, kanske sov jag. Född var jag i alla fall och överallt i världen talades det om detta efterlängtade mirakel. Det skickades mynta, rökelse, guld, blombud, åsnor, hästar och några sombreros. Några länder och vissa rika släkten erbjöd mig slott och gröna skogar. Jag tackade emellertid nej till det, drog hem till Kiruna med familjen och växte upp till att bli den fantastiska tösa you've all grown to love. Grattis världen! Grattis mig!  I dag har jag firats av min sambo och i går var jag på middag med vänner. I morgon kommer min familj och på lördag bjuder jag på kalas för vännerna. En riktig födelsedag, den firas i fyra dagar. Skål! Hipp och hurra!

onsdag 27 februari 2013

Och jag önskar mig en smarrig semletårta, tack på förhand

Jag vet. Det känns nästan i luften. Något stort, något viktigt och något rent utsagt fantastiskt är på igång. I morgon är äntligen det dags att fira en av årets viktigaste dagar. Min födelsedag! Mina vänner har sett fram emot den så mycket att de inte kunnat hålla sig längre. Så inom en timme sitter vi samlade på en restaurang och tjuvstartar firandet. Gör det du med! Skåla till min ära! Ta ledigt från jobbet i morgon! Köp en hundvalp! Skrapa fram en storvinst på trisslott! Fira!

måndag 25 februari 2013

Helt vanligt, men ovanligt kul






























En bild från i morse då jag satt och morgonvinkade åt mig själv i webcamen. Det gjorde mig ofantligt glad och taggad. Såpass glad och taggad att jag i dag kunnat skriva på min kostrapport utan att vilja strypa varken den, mig eller det däringa näringsberäkningsprogrammet Dietist XP. Kanonkul ju!

Och i morgon pluggar jag ihop med fina Elin. Det får en att behålla både leende och pepp. 

fredag 22 februari 2013

Fredagslista comin' at ya

Nämn något som gjorde dig glad igår!
I går var en typiskt mittemellan dag. Men det allra bästa med den var nog när jag såg ett avsnitt Modern Family. Den serien är ett sant lyckopiller. Plus att jag hade en jättestor kopp te i näven då. Ja, jävlar, då levde jag livet. 

Hur ser en perfekt lördagsmorgon ut?


Vad gjorde du klockan åtta i morse?
Vaknade till när Alexanders väckarklocka började väsnas. Sedan somnade jag om och vaknade trettio minuter senare då min väckarklocka drog igång.

Vad gjorde du för 15 minuter sedan?
Undersökte ett konstigt ljud från övervåningen. 

Det sista du sa högt?
"Vill du ha en pinne?", till Aquila. 

Det senaste någon sa till dig:
"Ha en trevlig helg och nästa gång du handlar behöver du inte visa ditt leg", sade kassörskan på Willys efter att jag kopplat Willys+ till mitt bankkort.

Vad har du druckit idag?
Vatten och kaffe.

Vad var det senaste du åt?
Ett gäng sojabönor.

Drömmer du mardrömmar?
Jorå. Senast i igår då jag drömde att jag skulle operera brösten, men min doktor var kass och skar av mina egna bröst och ersatte de med någe sorts skinnballonger som satt fast med en liten tråd. Det var svinigt och ofantligt fult.

Vad ser du om du tittar till höger?
Min egen spegelbild. Den säger åt mig att duscha bort dagens träningspass.

Vad gör dig glad just nu?
Att Alex är på väg hem! 

Vad ska du göra härnäst?
Duscha. 

Kläder just nu:






























Är du kittlig?
Jo. Här och där.

Snarkar du?
Icke då! Jag snackar däremot.

Nämen

Det sker förändringar i mitt bloggrike. Jag flyttar runt, ändrar typsnitt, breddar och härjar rent allmänt. Känner mig som en programmerare och ler nöjt när saker börjar se ut som jag vill. Så er uppgift nu, ärade bloggläsare, är att gilla dessa förändringar och kanske slänga in en kommentar i stil med "WÖW! Vilken uppfräschning!" eller alternativt "Yes, äntligen är din blogg lika snygg som dig". Det skulle vara kul. Nätkärlek, hit me!

torsdag 21 februari 2013

En kvart efter mina försök att stå på huvudet naken

Sitter hemma och pluggar, vänd mot fönstret för att ta vara på det vårviskande vädret utanför. Iklädd sport-bh och träningsshorts. Ser en stege dyka upp utanför fönstret. Tänker "Va fan nu?", när jag ser att stegen lutas mot mitt hus. Inser i panik att det är tvätta-fönster-dag på Västerslänt. Helvete! Kastar mig iväg och hinner precis få på mig en tröja innan fönsterputsarens nuna dyker upp på andra sidan rutan.


Reflektion: Jag är alldeles för mycket mig själv när jag är hemma för att någon plötsligt ska dyka upp på andra sidan fönsterrutan. Min fönsterputsare är dock sjukligt proffsig. För trots att han tittar rakt på en fönsterruta ser han aldrig ut att titta igenom fönsterrutan. Det hade jag aldrig klarat av! Jag hade tittat in i allas hem, kikat på inredning, vinkat åt eventuella husdjur, skakat på huvudet eller nickat gillande och helt enkelt dömt allt och alla där på andra sidan rutan. 

tisdag 19 februari 2013

Att önska sig nära

I dag saknar jag Uddevalla. Eller, kanske inte Uddevalla. Men en jäkla massa personer från Uddevalla. Saknar möjligheten att bara dyka upp. Att åka över och ta en kaffe. Passera i närheten av en vän, ringa upp och en kvart senare kunna ses för en promenad, en fika eller bara en sväng inne på Livingroom.

Saknar att sitta på Röda Rummet ihop med Anja och prata över ännu en morotskaka. Saknar att få ett samtal från Samuel följt av ett besök en kvart senare. Saknar att ha Maria och Jesper som mina grannar. Saknar att dricka skakningsframkallande mängder kaffe ihop med Brink. Saknar glada Linnea som kan få en att skratta bara genom att hon skrattar själv. Saknar strandpromenaden och kajkanten. Saknar platserna eftersom jag saknar personerna. Saknar, saknar, saknar och är så himla lycklig över att känna så fina människor att kroppen ibland känns så himla tom utan dem. 

I dag önskar jag att alla kunde vara här. Önskar att mina armar kunnat bli så långa att jag nått mig hela vägen till Kiruna, Luleå, Skövde och Uddevalla för att kunna krama er allihopa. Mitt support team. Jag hoppas att ni har en bra dag.

måndag 18 februari 2013

Påtår med Pitcher

Av någon anledning lade sig gårdagens inlägg bland mina utkast. Nåväl. Här kommer det i alla fall.

Söndagskvällen spenderades framför Al Pitcher och precis som förra året höll han mig skrattande under två timmar. Innan föreställningen kunde jag knappt sitta still och trummade på Alexanders ben medan jag hoppades, önskade och ville att Påtår-touren skulle leva upp till förväntningarna efter Fika-touren.
Och ja, det gjorde han. Han levde upp till förväntningarna och bjöd på en av de bästa söndagskvällarna jag någonsin upplevt. Om jag var tvungen att fotografera mig ihop med honom i år också? Jo.


lördag 16 februari 2013

Äntligen dags för påtår

Borde mest av allt rulla ihop mig till en boll och hyperventilera under tyngden av allt plugg som hänger på mig och vrålar: Fixar du detta?! Men, jag är rätt glad. Eller ignorant kanske. Troligtvis en komb av de båda. Hur som jävla helst. I morgon blir det äntligen Påtår med Al Pitcher! Som jag längtat!

fredag 15 februari 2013

Då har vi ett mål då

Vinet jag köpte i går var tydligen ett korkvin. Och vi har ingen korkskruv. Så, min lilla romantiska gest gjorde så som mina romantiska gester oftast gör och föll platt. Helt obarmhärtigt föll den från femman på badhuset och magplaskade framför klassens snyggaste kille. Ungefär så.

Sedan bråkade kladdkakan jag gjorde och stelnade jättelångsamt. Och eftersom jag är en Mäki kunde jag inte riktigt hantera mitt bakslag särskilt elegant utan blev råtvär. Svor och kallade mig själv för himla dumma jävel. Men som tur är har jag världens finaste människa som sambo. Han klappade och kramade, blev glad ändå, ställde vinflaskan på fönsterbrädan och sa: "Tills vi har en korkskruv". 

torsdag 14 februari 2013

Fortsätt älska

I dag är det alla hjärtans dag. Tusentals bord står bokade för två, hjärtformade sötsaker inhandlas och blombuden skyndar genom staden. Jag gör som jag brukar och älskar min Alex. För ett år sedan var han i Uddevalla för sin praktikperiod och bodde hos mig under sex veckor. Vi delade på mina tjugosex kvadratmeter och bestämde någon gång under den perioden att det faktiskt var så det skulle få bli. Vi skulle bo ihop, det kändes så himla självklart då. För vi hade blivit så självklara då. Tog tag i varandras händer lite hårdare och bestämde att det inte fanns några alternativ. För varandra hela tiden, men också för vår alldeles egen skull. För att det kändes rätt i två magar, för att det kändes rätt i två huvuden. Jag vill, du vill, vi vill.

Ett år senare vill jag ännu. Nu har vi bytt mina tjugosex kvadratmeter i Uddevalla till våra hundrasextio kvadratmeter i Göteborg. Jag har inte köpt någon nallebjörn åt dig idag, strösslat rosenblad över sängen eller ens en plockat hem en blomma. Men jag har köpt ett vin som jag vet kommer få dig att le.

onsdag 13 februari 2013

Att göra en independent woman till enbart en fruga

Blev uppmärksammad på den allra märkligaste beskrivningen jag någonsin läst om Beyonce:


Hur fan kan man beskriva världsberömda, redan legend-stämplade Beyonce som "den berömda hustrun"? Varför inte nämna hur Beyonce fick en hel värld att försöka dansa hennes Singleladies-dans och hur hon de senaste tio åren ständigt hållit sig aktuell - på musiklistor, i film, i reklam. Varför plocka ned denna enorma kvinna och förebild till att bara vara "en berömd hustfru"? 

Welcome to the dark side

"Är du en sådan brud?", sa jag för någon månad sedan till en tjej i min klass som åt kiwi med skalet på, precis som när man käkar äpple. Nu är jag också en sådan brud. Knaprar i mig hela, rena, ekologiska kiwifrukter när än jag kommer åt. Se där. Tror att den där löksirapen öppnade Pandoras matbox.