lördag 31 mars 2012

En bättre kväll

Det är inte mycket mer att säga än: Idag mår jag så himla mycket bättre än jag förtjänar.

torsdag 29 mars 2012

This too shall pass

Jag passerade en tjej som satt på en parkbänk och grät. Hon grät en sådan där gråt som liksom plockar hela ens andning ifrån en. Hon tryckte in något nummer på mobilen och när personen på andra sidan luren svarade skrek hon: "Det är slut. Han gjorde slut!"

Fy fan, i en sekund var mitt hjärta lika krossat som hennes. Fy fan vad kärlek gör ont när den gör sådär med en. När den bara krossar och saboterar hela ens andning. När den satans kärleken helt enkelt tar slut. Fy fan vad det svider just då. Just då, när allt är över. När allt är så helvetiskt jävla definitivt. Slut. 

För ett år sedan hade jag varit singel i ungefär en månad. I ungefär en månad hade jag vetat att han grät varje dag, att han var tom varje dag fast än jag ännu var hel. När orden "Det är slut" blev sagda mellan oss hade jag gått igenom dem tusen gånger innan och låtit dem krossa mig varje gång. Så när de väl sades på riktigt var jag så säker, så förberedd, så läkt att jag inte blev krossad under dem. Men han. Han ville ännu, han trodde ännu att vi kunde ta allt ett varv till. Och det är kanske det som svider mest då det tar slut. Att det alltid är någon som "vinner". 

Minns hur jag pratat med vänner när förhållanden tagit slut och de sagt: "Jag hittar ju ingen som fattar mig som honom igen.". Men, sedan gör man ju det. Men just då, när det tagit slut. Det är en sådan jävla dimma att försöka se igenom. Jag tror det är därför folk ibland går tillbaka, även om förhållandet inte är bra, för att man inte orkar börja om och ta sig igenom någon jävla dimma. Fan, det är tillfälligt. 

Jag hoppas hon fattar det. Att det bara är tillfälligt och att hon läker. Ett tag kommer hon kanske inte kunna andas och ett tag kommer varenda låt påminna om honom. Men, det passerar och solen skiner.

onsdag 28 mars 2012

There's an eagle

I går var fan mitt namn Organiserings-Mäki. Vilken jäkla koll jag har på läget nu. Inte bara fick jag gjort en vettig budget, en snål men vettig. Satt och skrev in en massa viktiga datum i almenackan också. Är som sagt helt nerkärad i att ha saker att se fram emot. Kollade igenom de kommande kurserna, kryssade i de viktiga föreläsningar (..och de oviktiga) och plötsligt kom jag till ett datum där det stod "Slutseminarium och information om årskurs 2".. Vilken chock! Om bara några veckor har jag gått ett år på Högskolan Väst! Kändes som ett skämt att skriva in det i almanackan. Ett rätt spännande skämt.

tisdag 27 mars 2012

Efter några plus, minus och "fan"

Åh herregud. Det är vid sådana här tillfällen då jag verkligen bugar mig inför min vän Anjas hjärna. Har precis spenderat ungefär en timme åt att skriva budget och nu känner jag bara: Vilket jävla helvete. Kaos-alarmet ljöd en del gånger vill jag lova. För många siffror, för lite koll. Men nu tror jag att jag har allt på rätt ställe. Känns bra.

Insåg att april skulle bli en utgifternas månad då jag ska på två konserter i Karlstad, en standup-show i Uddevalla och på tjejhelg i Stockholm. Känns bra att ha lite koll på vad jag kan och inte kan spendera. 

Nu surfar jag runt på olika butikers annonsblad. Kollar vart jag ska köpa veckans ägg och så vidare. Planerar att hänga en hel del med ägg och tonfisk de kommande veckorna. Har för övrigt också varit inne på vissa studentforum för samla  spartips. Detta är de åtta mest frekventa tipsen jag fått: 
  1. Sno toalettpapper från skolan - Hade kanske varit något för mig under ekonomikrisen.
  2. Åk ut till förortens bibliotek, de har sällan råd med larm till böckerna - Inte aktuellt. Inte på grund bristen på närliggande så kallade förorter, utan för att detta bara är direkt ont!
  3. Stäng av alla element och klä dig varmare - Doing it
  4. Sno glödlampor från allmänna toaletter - OJ. Det är skillnad på att vara fattig och tattig. 
  5. Dra ned på alkoholkonsumtionen - Klokt. Förstås. Tyvärr.
  6. Skaffa en partner! Alla utgifter halveras, plus att du har ett säkert ligg - Hej Alex! 
  7. Bajsar du aldrig hemma så sparar du toalettpapper och vatten - Jag bajsar vart fan jag vill. Det har jag väl ändå råd att "unna" mig.
  8. Jobba extra - Söker under stock och sten.
En föreslog även att man helt enkelt skulle pissa utomhus. Det skulle tydligen inte bara gynna ens egna plånbok, utan också naturen.? Antar att han ser sig själv som något slags vattningssystem. Nåväl. Nu är jag redo för april.

Och! Stort grattis till Anja som fick veta att hon har jobb säkrat!

lördag 24 mars 2012

Jag är inte tät, men jag håller i alla fall tätt

Jag tycker att det är roande att kolla trafikkällorna för min blogg. Speciellt då det alltid är ett par personer varje dag som hamnar här tack vare sökord om innefattat "kiss". I dag har till exempel tre personer hamnat här efter att ha googlat på "kissade i byxan", två andra på "kissade+på+sig" och en på "kiss+sanering". Jag välkomnar er alla, förstås.

fredag 23 mars 2012

Glass och glasses

Nu har jag pluggat hårdast i stan och beger mig som belöning ut i sola' i Karlstad'. Har hört rykten om att Ica säljer glass för halva priset, som om inte livet var nog bra sedan innan. Man tackar och beger sig.

onsdag 21 mars 2012

När en elefant träder in i porslinsbutiken

Sitter på tåget och tjejen som sitter mittemot mig berättar något roligt. Jag börjar skratta, för det var satans kul. Men då, mitt i mitt kvittrande skratt så rapar jag. Inte tyst eller ens lite dolt i skrattet. Jag lät: "Hahaha-BRRÖÖÖEEPH-eeh".. OH. GOD. NO.

Sådär en kvart in ett samtal med en okänd människa kändes det direkt olämpligt. Hon tog dock det hela som en gentlekvinna. Det vill säga att hon helt enkelt låtsades som att hon inte hade hört den, trots att det var en så kallad "raggar-rap" jag bjöd på. 

tisdag 20 mars 2012

It's not about perfect, it's about effort

Det finns inget som slår känslan av ett riktigt bra pass på gymmet. Hög musik i lurarna och sedan komplett jäkla fokus på den egna kroppen. Den första kvarten är ibland smyg-ockuperad av vardagen med dess plugg, räkningar, bråk och dylik skit. Men sedan slår det om till min andning, mina muskler, min mjölksyra. Träningen stänger av allt mitt grubblande. Varenda tanke går istället till att orka. Till att lyfta, springa och bara.. andas. Något så enkelt som ens egna andning är helt fantastiskt att ha som enda sak att tänka på i en halvtimma, femtio minuter eller kanske ett par timmar. Jag har sagt det förut, men jag är ta mig fan övertygad om det viktiga i att hitta en helt egen plats. Någonstans där man bara är för sig själv. Någonstans där man bara gör för sig själv.

Jag tränar för min skull. För att jag mår bra av det, för att jag tycker att det är otroligt häftigt att känna att jag har kontakt med mig själv och en förmåga att utvecklas. Jag tränar för att klara av mer, eftersom jag vet att jag kan mer. Fan, en dag vill jag jobba med det här. Tänk att få hjälpa någon annan att hitta den här känslan. Det hade varit förjävla häftigt. Så, jag siktar väl ditåt.

Spend a bit of your cash for me


Jag vill verkligen ha lite mer pengar så att jag kan få spendera dem och få lite mer färg på huden.

måndag 19 mars 2012

När de högre makterna besöker gymmet

Det finns en person på mitt gym som ber inför varje Body Pump-pass. Hon ber en längre gång i början och sedan ber hon även inför varje ny låt och muskelgrupp. Inget fel med det. Men, intressant. Jag blir ohyggligt nyfiken på vad hon ber om. Styrka, antar jag. Det känns som klassiskt bön-material.

söndag 18 mars 2012

Jag heter Lisa, men du får gärna kalla mig Green Peace

I dag har jag varit annorlunda. Grejat med grejer jag inte brukar greja med. Mest tror jag det handlar om att jag "haft tid". Eller kanske bara "tagit vara" på tiden. Hur som helst. Jag ska ge er vad jag vet att ni alla suktar efter - en sammanfattning av min dag.
  • Jag har sett på en dokumentär. Jag älskar dokumentärer. Men, jag sätter mig rätt sällan ned och ser hela dokumentärer, även om jag fullkomligt älskar det de gånger det sker. Dagens dokumentär-tittande föll på en fängelsedokumentär av övergrymma Louis Theroux. 
  • Därefter rotade jag fram två par jeans som jag satte saxen i och skapade två par shorts av. Bestämde mig även för att i morgon försöka sy fast något fräckt på det ena paret. De som känner mig vet att jag redan dragit min pyssel-sida till en rätt absurd nivå bara av att plocka fram saxen. Så, det här är stort. Jag känner mig som Underbara Clara eller alternativt min duktiga vän Yvonne. Minus det faktumet att jag suger på detta då, till skillnad från innan nämnda.
  • Jag ringde föräldrarna och bjöd in mig på middag för att jag saknade de där föräldra-uslingarna. Kopplade hunden min och spenderade sedan hela kvällen med dem. Hade det hur bra som helst. Tänk om fjortonåriga, dörr-smällande, hormonstinna tok-Lisa kunde se mig nu! Vilken grej. 
  • Avslutade sedan dagen med en promenad hem då jag plötsligt såg en glasflaska på backen. Jag böjde mig då ned och plockade upp den. Utan tvekan. Tog en sväng till glas-återvinningen och gick därefter ett par steg innan jag stötte på en ensam Cola-burk. Plockade genast upp den också och bar den sedan hela vägen hem. Nu vilar den i min pant-samling.
Läser igenom mina punkter och ser en röd tråd. En röd tråd av "saving-the-world"-anda. Ser ni det eller? Låt mig tydliggöra för er om det mot alla odds går er förbi. Jag skapade nya kläder av min gamla kläder. Ingen onödig konsumtion, inga skadliga process-ämnen, inga extra barn-arbetare och ändå två par nya shorts. Middagen hos föräldrarna gjorde att endast ett av våra två hushåll hade igång spisen i dag. Sparad el ger sparade resurser. Sista punkten om flaskan och burken talar för sig själv och den första punkten står för allmänbildning. Allmänbildning är kunskap och kunskap är ju, som bekant, makt. Makt som jag kommer använda till att förändra och rädda hela vår kaos-värld. Fred och god natt!



fredag 16 mars 2012

Ni vet, jag är en driven tjej och så vidare

Satt på biblioteket häromdagen med en vän. Jag med näsan i olika studentlitteraturer och hon med näsan i sitt personliga brev. Efter ett tag slog hon ut med armarna, tittade ned på sitt personliga brev med rynkad panna och vrålade: "Vem är DU?! Vem är det jag skriver om?"

Jag tittade upp från mitt och berömde henne med orden: Nu är du rätt ute. 

Nu är det min tur att skriva mitt personliga brev. Jag har precis kommit till den punkten där jag tittar på dokumentet och undrar vem fan den där fantastiska tjejen är. Vilka meriter, vilka fina adjektiv. Hon verkar minst sagt ha koll på läget. Är det jag? I sådana fall borde varenda klok människa vilja ha mig på sitt team. Ödmjuk, det ordet har jag inte beskrivit mig själv som. Än. 

torsdag 15 mars 2012

We're gonna rise again

I dag har jag en sådan där dag när jag kikar på min lägenhet och liksom nickar i hela mitt inre. Fan, här trivs man ju. Någon annan skulle kanske hata varenda pryl, men fan, jag gillar det häringa. Och bra musik har man lagt in på musiklistan också. I dag är jag en sådan där man kräks i munnen av. Lite för positiv, lite för nöjd. Vem fan bad mig andas liksom? Lugna er, den här glädjen varar inte för evigt.

onsdag 14 mars 2012

Sådant som en gång kändes viktigt för mig

Hittade en anteckning: "Jag saknar inte dig, men jag saknar att sakna dig". Känns bra att inte ha en aning om vem det handlade om. För nu saknar jag ju uppenbarligen inte ens att sakna människan.

Det är intressant att bläddra i gamla texter, vare sig de står uppskrivna i loggböcker eller i word-dokument. Jag har hur mycket sådana texter som helst. Texter om sådant jag någon gång tänkt, känt och önskat. Texter om sådant som jag nu inte kan minnas. Saker förändras, det är fullkomligt jävla uppenbart när jag bläddrar bland gamla blyertstreck och trötta tangenttryck. Skönt.

tisdag 13 mars 2012

För det är du

Det är ju rätt fånigt egentligen att jag har en plats i min lägenhet som jag ser som hans. Att platsen där hans väska stått och egentligen varit i vägen nu mest bara känns tom. När den inte står där, när han inte är här. Vad fan, jag saknar till och med att se honom sitta vid skrivbordet och spela.

En knasig grej

Helgen har spenderats med att fira bror Ulf uppe i Stockholm. Detta gjordes bland annat genom att jag ihop med ett prima gäng for ut med en båt på Östersjön och härjade. En otroligt bra helg. Och i dag fyllde syster Karin år. Mycket bra de senaste dagarna.

onsdag 7 mars 2012

"Jag kan lova hela världen att jag står vid mitt ord"

Lite granna så att jag råkar vara fullständigt insnöad på Svenska Björnstammens låt "Mörkt kallt ljus". Har precis stoppat mig själv från att klippa och klistra in hela texten här, eftersom att det ju inte skulle ge er ett skit, kära läsare. Jag är en reko tjej som ser till ert bästa. God natt.

tisdag 6 mars 2012

Angående tidigare inlägg om att realisera sin mål

Jag inser att jag aldrig kommer ha råd, tid eller kunskapen till att skaffa och ta hand om en riktig Folka-buss a la Volkswagen. Dock tror jag att jag kan ta hand om ett tält. En dag ska jag äga ett sånt här tält.

I dream it, cause that's the only way it could happen now

Jag är en otålig människa. Hatar att vänta när jag vet vad jag vill. När jag kommer på hur jag vill ha det vill jag omedelbart (eller allra helst nyss) veta om det funkar, om det blir så och när fan det blir så. Så fort jag börjar uppskatta människor vill jag veta om de kommer betyda något sedan. "Jaha du, kommer vi att bli bästisar?", vill jag fråga vid handskakningen. När jag söker in på saker, vare sig det gäller jobb eller utbildning konstaterar jag alltid att väntan på resultatet är olidligt redan minuten efter att jag sökt. Jag vill veta om saker går vägen, om de blir av och när i sådana fall.

Jag älskar att drömma och att fundera på hur jag ska ta sats på bästa sätt för att nå dit. Detta samtidigt som hela den grejen ju gör mig fullständigt galen eftersom jag någonstans hela tiden tänker: Men tänk om det inte går då eller det inte alls är detta jag ska göra? Det får mig att vilja klia upp hela huden. Finns det inget jäkla facit där man kan se lite framtid? En liten fingervisning om att "det kommer gå snabbare om du gör det först eller ringer den där människan", typ. 

Exempelvis: tänk om någon bara sagt åt mig att "Javisst, kommer du och Alex bli ihop" då jag kliade sönder skallen och funderade på vad fan den där människan ville mig. Tänk vad mycket tid jag haft till att tänka på annat. Hade varit så himla fiffigt med någon sorts god fe som kunde reda ut lite tankeknutar de där mest sömnlösa nätterna. 

Jag efterfrågar någon sorts "såja-vännen-se-här-i-kapitel-tre-löser-det-sig-ju"-grej. Då hade det vart mer uthärdligt med den här outhärdliga väntan. Jag vet vad jag vill göra, jag vill klyscha loss och fånga de där drömmarna. Drömjävlarna som oförskämt nog just nu befinner sig i en lite halv-avlägsen framtid. De går inte att fånga just jäkla nu. Åh, det gör mig lite tokig. Fast jag antar att jag borde bli otroligt taggad, också. För att nå stor-drömmen måste jag studsa på några andra drömmar först. Stor-drömmen finns ju inte om de andra drömmarna först finns, i detta fall. Jag måste först sikta på delmålen först. Man måste passera blåbärssoppe-stället innan målgången på Vasaloppet, antar jag. 

Så, det är väl bara att ta sats och sikta lite närmare. Vad fan, roande att jag blir så irriterad av detta med tanke på att jag annars är en true beliver på att man måste "realisera sin mål". Jag har lite bråttom ibland, och just "Bråttom" rimmar så ruskigt illa med "Realistiskt". Storasyster Anna sa för flera år sedan något till mig som jag fortfarande måste upprepa för mig själv ibland: "Du måste göra en sänkning som inte sänker dig". Japp. Så snubblande jäkla enkelt är det ju. Egentligen.