fredag 30 november 2012

Ge en klapp och se leendet sprida sig till flera

Än en gång, min tjejer är bäst i världen och varje dag de mest inspirerande och motiverande personer jag känner. Nu har min fina vän Frida Lindgren än en gång, ihop med sin vän Amanda Åkerberg, satt ihop ännu ett fantastiskt Mayday-event. Under våren anordnade de välgörenhetsloppet Run For Mayday där alla intäkter gick till Kvinnohusets Tranans barn-och kvinnofond. De fick ihop 15000 kronor!

Nu anordnar de Mayday Giveaway, en leksaksinsamling för fattiga familjer och barn som inte kommer kunna omringa julgranen med klappar i år. Mellan 12-16 i morgon finns de på plats i Röda Rummet på Rådhuscaféets andra våning i Skövde. Där kommer de samla in klappar som sedan slås in av deras samarbetspartner Nollfemhundra. Jag vill uppmana alla som befinner sig i krokarna att åka dit och lämna något. När du ger en klapp ger du leenden. Jag kommer att skicka upp en stor påse full med några av mina 555 stycken mjukisdjur. Läs mer om eventet här och här

Än en gång, Frida. Jag är så ruskigt stolt över dig. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Du gör något! Ditt engagemang och driv får världen att rulla åt rätt håll. Lycka till i morgon.

torsdag 29 november 2012

Sådana här dagar ska inte heta heta, de borde man kalla kalla

I dag var det kallt. Såpass kallt att jag slet fram vinterjackan. Promenerande på väg från skolan, med siktet inställt på en lunch ihop med pappa så möter jag en herre som spatserar runt i korta shorts. Korta shorts, lågskor och en tunn jacka. Jag blev så jäkla provocerad och blängde argt på honom där jag gick och huttrade i min vinterjacka. Han bara log. Och han log ett varmt leende. Förstås. DÅRE, väste jag.

måndag 26 november 2012

Rör för i helvete inte min kompis

För att väga upp vårt förmiddagsstrosande på Pingstkyrkans second hand-butik samlade vi truppen på lördagskvällen för att fira Linnea som fyllt år. Blev en jättebra kväll som dock avslutades på ett jävligt otippad och tråkigt sätt utanför Mortens. Från ingenstans kommer en kille som med full kraft knuffar iväg Linnea så att hon nästan ramlar. Vi andra rusar fram och frågar vad fan han håller på med. Då svarar killen med att ta stryptag på Yvonne! Jag har aldrig viljat nita någon så mycket som då. Tror att både jag och Anja var beredda att köra street fight. Blev dock inget med det eftersom några andra gick emellan och fick läget att lugna sig. Bra av de, antar jag.

Vem fan gör så? Vem fan går och trycker handen om en någon annans hals helt jävla oprovocerat? Vem fan går och knuffar någon så jävla hårt? Och vart fan var vakterna? Vid stängning ska de väl befinna sig vid utgången? I efterhand ångrar jag att jag inte tog kort på människan eller såg till att få tag i namnet istället för att stå och vråla. Det hade varit ett rent jävla nöje att polisanmäla honom. 

lördag 24 november 2012

Bland knuffande tanter och fynd

I dag begav jag mig till Pingstkyrkans second hand-butik i Uddevalla. Kvart i tio stod jag och ett tjugotal pensionärer och hängde på låset. Mitt sikte var inställt på julsaker. Insåg nämligen här om dagen att det inte riktigt räcker med julpynt anpassat för 26 kvadrat när jag nu bor cirka sex gånger större. Det var en samling köpsugna som delade kö med mig, det både knuffades och puffades. Till slut slog dörrarna upp och vi pressade oss hårdhänt in genom dörrarna. Såg vissa springa iväg i butiken, slogs av köpstress och undrade: Vad ska hon hämta? Vad vet de som jag inte vet? Är det där borta allt det bästa är? VA?!

Men sedan orkade jag inte bry mig. Plockade åt mig en korg och började genast fylla den med massvis av supernödvändigt julpynt. Förälskade mig i massa saker, däribland en fin väggbonad och några glögg-glas. När jag traskat runt ett tag stötte jag på min vän Linnea och kort därefter dök också min vän Anja upp mellan hyllorna. Efter ännu en stund sprang vi också på Marielle. Ingen av oss hade vetat att den andra skulle dit, och samtliga av oss hade väl trott att vi var ganska sällsynta exemplar där vi gick. Men icke. Medan andra 22-åringar kanske låg och sov ruset av sig så spenderade vi vår lördagsförmiddag på Pingstkyrkans second hand-butik. Någon 22-åring vaknade upp bredvid ett illaluktande ragg, men inte vi. Vi fyllde varsin korg med "gud-så-billigt"-saker. Och jäklar vad nöjda vi var över det.

fredag 23 november 2012

Så, då går jag väl hem då

Skulle jobba i kväll. Gick glatt in på Mortens, presenterade mig och annonserade att jag skulle täcka upp deras premiär på Julshowen. Mannen i entrén såg osäker ut, bad mig vänta och hämtade en kollega. När kollegan kom förklarade jag mitt namn och syfte igen. Hon såg ännu mer förvirrad ut, men bad mig följa med. Det var väldigt lite folk på plats så jag anade oråd. Fick gå in ett rum där Kim och gänget satt och åt. Fick prata med ännu en person och förklarade att jag var där för att recensera premiären av deras julshow. De tyckte att jag var tidig, och det förstår jag. Premiären av julshowen är tydligen i morgon. 

När jag insåg att det inte skulle bli något recenserande såg jag ut ungefär såhär:

Fredagssysslor

I kväll blir jobb för Bohusläningen. Det är julshow på Mortens. Kim Kärnfalk och Kent Vikmo är dagens sångfåglar som ska bedömas. Detta ska jag göra iklädd fräck fluga, stulen från ovetande sambo.

Näsa mot nos

En bekant lade upp en bild på facebook föreställande hennes barn och hund, fångade mitt i en kram. Bildtexten var: "Barn mår bra med djur". Och på en sekund blev jag så jävla blödig. Tårar i ögonen och hela skiten. Tänkte på hur sant det var, mindes alla mina gamla vänner som lämnat. Mina fyrbenta och bästa vänner som funnits där hela barndomen igenom.

Jag är så ofantligt tacksam till mina föräldrar som sett till att vi haft hundar i huset, som sett till att det ständigt varit en vän som väntat där hemma. Jag tror faktiskt aldrig att jag har känt mig ensam. För även när vännerna i skolan bråkat eller jag rusat in på rummet för att gråta efter föräldraskrik så har det alltid funnits en vän där. En hundnos som puffat på en för att de känt att man är ledsen, som visat att "Jag är ju här för dig". Jag saknar ännu mina vänner som funnits och lämnat, ibland alldeles för tidigt. Pappa sa någon gång att den röda solnedgången är våra röda settrar som rusar över himlen, ännu på jakt där uppe i sälla jaktmarkerna. Jag väljer att tro på det. Varje gång jag ser himlen färgas röd ser jag Lord, Alva och Freja springa över himlen på friska ben. Mina bästa barndomsvänner. 

Slås av tanken på att jag tog mitt bästa beslut som trettonåring. Då köpte jag min Aquila. Min bästis. Min bästis som är den allra klokaste, roligaste och mysigaste jag vet. Hon påminner mig om att busa och finna det helt fantastiska med en enkel pinne. Hon säger ifrån när vi sovit för lite och är världens bästa på att ta sovmorgon. Hon är väldigt tydlig när hon tycker att man är lite för flamsig. Hon är uppmärksam på när saker är annorlunda och vaktar huset mot knepiga ljud. Hon får mig att öka takten på springturer och testa främmande stigar till nya platser och utsikter. Min kloka klokbok till hund är till och med så klok att hon vet att man inte behöver skrika. När jag och Alexander bråkar ställer sig Aquila mitt emellan och lägger en tass på den som skriker högst. På bilden ovanför ser ni Aquila och Freja, under deras sista sommar ihop. 

torsdag 22 november 2012

Den där skolan

I går fick vi tillbaka helvetestentan i organisk kemi. Av femtiofem personer var tjugofem underkända och det känns faktiskt inte som det var klassens fel. Jag hamnade bland de tjugofem underkända. Inte hela jävla världen. Jag gör om och gör rätt lite senare bara.

Förresten: Tidigare år har statistiken på de som klarat den tentan varit tjugo procent och femtio procent. Kanske dags att se över kursen upplägg? Vad fan vet jag. 

fredag 16 november 2012

Sådant är läget

I dag har mitt talcentrum legat på latsidan. Det har känts lite granna som en mindre förlösning varje gång jag tänkt ha ett härligt, avslappnat samtal. Som tur är led några av de andra i klassen av samma åkomma, och som vi alla vet är det alltid bättre att lida i grupp. Hur som helst. Snart blir det lite inflyttningsfest hos en vän. Hoppas talet hinner kicka igång innan dess. Annars får jag väl dansa och signalera med fräcka gester.

Annars då? Jo. I morgon städar jag ur det sista från Tallvägen och recenserar Tommy Körberg. Denna gång kommer jag få ha med min pappa på jobbet. Det ska bli kul. Trevlig helg hörni!

onsdag 14 november 2012

Kom igen

I dag leker folk att de är chockade över faktumet att Sverigedemokraterna består av småaktiga och uppriktigt sagt jävligt sviniga rasister. Verkligen? Är vi chockade över det? På riktigt?

I höstas införde detta fantastiska parti något de kallade "nolltolerans mot oacceptabla uttalanden". Och jag tänker: Ja, fast va? Hur jävla långt bakom flötet måste man vara för att behöva komma överens om det? Är det inte uppenbart att oacceptabla uttalanden är just oacceptabla? Borde det verkligen behöva skrivas in i handboken? Och borde verkligen personer som vill styra vårt land behöva få det understruket och förklarat för sig att oacceptabla uttalanden är oacceptabla?

Kom igen, Sverige. Av med de där naiva och missnöjda glasögonen! Sverigedemokraterna är rasister. Under valet 2014 kan vi väl fundera på värdet i vår röst? Schyssta? För grejen är ju den att det inte spelar någon roll hur många gånger du säger: "Alltså, jag är inte rasist men jag ska rösta på Sverigedemokraterna". Röstar du på rasister så är du rasist. Så jävla enkelt är det faktiskt. 

Glädjens bägare rinner ta mig fan över

Jag har nya fräsiga space-pants. Jag gillar dom. Och nu ska jag till skolan och labba med Linnea!

måndag 12 november 2012

Ibland är jag tjejen med kollen, ibland är jag tjejen någon borde ha koll på

Så, tenta idag. Jag sitter på skolan nu. Trodde av någon outgrundlig anledning att tentan började nio. Visade sig att den börjar halv ett. Det är skönt att vara ute i god tid har jag hört.

söndag 11 november 2012

Med pannan i djupa veck

I dag ska jag plugga. För i morgon är det dags för den fruktade kemi-tentan. Många är vi i klassen som ifrågasatt vårt val att läsa en kurs i organisk kemi på universitetsnivå. På gymnasiet blev jag godkänd i kemin tack vare flaxande tur och ren jäkla godhet från min lärare. Efter att jag hade kuggat på det sista provet tre gånger sa hon bestämt att "Jag vet att du kan det här" och satte godkänt. Jag hoppas att den här läraren också vet att jag kan det här och langar mig ett godkänt. 


Förresten. När jag var på TGR och köpte Eiffeltornet hittade jag även dessa underbara figurer i form av märkpennor. De är riktiga pluggkompisar och gör att tentaplugget nästan blir halvkul. 

lördag 10 november 2012

Best of Tallvägen

Blev lite vek i hjärtat efter att ha skrivit om flytten och kände att en bildhyllning till Tallvägen satt på sin plats.

fredag 9 november 2012

Hemma bäst

För lite mer än ett år sedan, den första oktober 2011, stod jag framför spegeln i mitt nya hem på Tallvägen i Uddevalla. Om några minuter skulle mina tjejkompisar anlända för att sätta min lägenhet på sitt allra första festtest. Det var dags för oktoberfest och hela min kyl var full av fin-öl. Två dagar innan hade jag varit på Systemet och gjort av med 280 riksdaler, enbart på öl. En vecka innan hade jag flyttat in och jag sov så tokigt jävla bra där de första nätterna. Försov mig varje dag under första två veckorna. Det gick liksom inte att vakna. Där och då var det världens mysigaste plats.

Jag älskade att bo där. Älskade att vakna där, att se på tv med bara Aquila som sällskap och att göra något så enkelt som att bära hem matkassar. Även om det var sjukligt snåla matkassar under hösten 2011. I december hade jag hundra kronor på kontokortet och tre ynka kronor på sparkontot. Som ni kanske minns klippte jag sönder en hushållsrulle när toalettpappret tog slut och jag inte hade råd att köpa nytt. Ändå var jag så jävla nöjd. Njöt verkligen av att säga meningar som: "Vi kan vara i min lägenhet". Och vi var väldigt mycket i min lägenhet. Sängen dog under en fest och en annan gång var vi närmare tjugo personer som delade på mina 26 kvadratmeter. Jag ville att min lägenhet skulle vara allas krypin. I min lägenhet presenterade jag min vän Maria för min bästa granne Jesper. De blev ett par några veckor senare. Det var även i den lägenheten som jag och Alexander till slut hamnade på samma plats efter 11 månader av distansförhållande. I slutet av augusti flyttade han in och jag fick ännu en anledning att älska den där platsen. Men, den 13:e oktober packade vi ihop på kära Tallvägen och begav oss till vårt nya hem, vårt radhus i Hammarkullen i fina Göteborg. Nu har vi bott här i snart en månad och hörni, vi älskar det. Det är vår plats, det är hemma. Här och nu är det världens mysigaste plats.

Mitt hem på Hammarkullen

Världen var hennes innan den var din

I går när jag väntade på spårvagnen som skulle ta mig hem hörde jag plötsligt en mansröst som grälade på någon som med späd röst gång på gång sa: "Snälla, låt mig vara". Jag gick närmare för att se vad som stod på och såg då en man stå och gräla på en gammal kvinna. Han stod väldigt nära henne och kändes nästan hotfull. Jag blev förbannad och tänkte att vad än som hänt så är hon inte värd det där. Jag bestämde mig för att gå fram och i exakt samma sekund som jag lyfte på foten tog mannen tag i kvinnan, ruskade om henne och knuffade till. Jag hann knappt öppna munnen innan en yngre man ingripit. Han kastade sig in framför kvinnan, höll upp en hand mot mannen som knuffat henne och skrek till honom att låta henne vara.

Kvinnan rättade till sin hatt som hamnat på sniskan, ställde sig bredvid den yngre mannen, la en rynkig hand på hans axel och riktade sig sedan till den elaka mannen: "Jag vill inte att du ska vara här och jag vill inte att du rör mig". Mannen högg då tag i hennes arm och sa hånfullt: "Såhär? Vill du inte att jag gör så va? Blir fröken ledsen?". Den yngre mannen knuffade undan honom, tog upp sin telefon och hotade med att ringa polisen om han inte gav sig av omedelbart. Efter en del skrik och gräl gick till slut den elaka mannen iväg. Den yngre mannen stod kvar hos kvinnan och gav henne sedan pengar så att kvinnan kunde ta en taxi hem. Tänk vilken tur att man ibland hittar både Sveriges elakaste och snällaste personer samma hållplats.

torsdag 8 november 2012

Eiffeltornet på Hammarkullen

Vad vi gjort i dag? Äh, byggt Eiffeltornet bara. Ingen större sak egentligen, visade det sig. Hittade det här festliga 3D-pusslet på TGR efter ett kortare spionage på den häringa bloggen. Det fanns även andra byggnader så som Empire State Building och Operahuset i Sidney att välja på. Men för mig kändes Eiffeltornet som det enda rätta. Ganska klurigt, ganska kul och väldigt värt de ynka tio kronor det kostade.

onsdag 7 november 2012

Tack för cigaretten, och för att jag får finnas

Dagen började med ett jubel då jag slog igång tv:n och såg att Obama vunnit. Lyssnade på talet och tänkte att: "Fan vad glad jag blir USA". Hurra hörni! Gick hemifrån med en känsla av att framtiden var ljus och att människor kanske vill varandra gott ändå.. Sedan kom jag på att Sverigedemokraterna ännu är Sveriges tredje största parti. Helvete. 

Kom att tänka på en grej som hände för någon vecka sedan när jag och några vänner var på väg till spårvagnen. Vi mötte en herre som undrade om vi kunde tända hans cigarett. Det kunde vi. Han tackade, insisterade på att ge oss några cigaretter som tack, bockade och sa sedan: "Tack för att ni accepterar invandrare". Fan, den kommentaren kastade ju omkull oss fullständigt. För vad fan svarar man? Varsågod? Ingen fara? Helvete, vad hemskt och konstigt det kändes. Ska verkligen andra människor gå omkring och tänka att de ska vara tacksamma för att jag gör något så enkelt som att accepterar dem. Jag finns, du finns. Borde det inte vara självklarast av allt? 

tisdag 6 november 2012

Tänd en eld och se den sprida sig till flera


I natt avgörs det. Klippen ovanför visar en av många anledningar till att Barack Obama helt enkelt måste vinna det här valet. Ibland hör jag folk ifrågasätta varför vi svenskar bryr oss om USA och deras himla val med fräscha argument så som "..det är ju knappast som om de bryr sig om oss". Och till er vill jag bara säga att när stora länder pekar är det många som ser. Tänk om Obamas ställningstagande kan få andra ledare att ta ställning eller hans ord få en homofob att tänka om. Obama har inte ändrat hela USA eller världen. Men, han har sått ett frö. Han behöver sitta kvar för att det inte ska vara förgäves, för att det inte ska bli som innan och för att Mitt "Homofob & Sexist" Romney inte ska hamna vid makten och göra hans ord osagda.

Säga vad vad fan man vill om hur mycket plats det här valet får i svenska medier. USA har ett enormt inflytande på världen, det är både det sura och söta i det här äpplet. Vi lever i en global värld. Därför bryr jag mig vad som händer utanför Sveriges gränser, därför skickar jag pengar till utsatta länder och därför hejar jag på Obama. Punkt och slut.

måndag 5 november 2012

Återkomsten

Se på jävla fan vad katten släpat in! Ursäkta om hakan er slog för hårt i backen eller morgonkaffet tjorvade fast sig i halsen, men det är alltså sant. Jag är här igen! Inbillar mig att jag har dö-mycket att skriva om efter denna månadslånga konstpaus. Tack för att ni fortsatt kika in och ibland dessutom skrivit ord av saknad. Det har värmt både i hjärta och mage. Nu kör vi igen. Starkare än någonsin!

"Men, jag känner inte igen bakgrunden", tänker den uppmärksamme. Och faktum är att jag under min konstpaus faktiskt hunnit flytta. Numera bor jag i ett radhus i Göteborg. Mer om det senare.