söndag 30 oktober 2011

Söndagsblues

Visst fan finns det roligare grejer att göra på en söndag än att rota ned näsan i kurslitteratur. Dock är det väldigt nödvändigt att jag gör just det eftersom nästa vecka stavas; e-x-a-m-i-n-a-t-i-o-n.

Från måndag till fredag ska jag ha examinationens pistol inknödd i ryggen på mig. Så, hej då. 

lördag 29 oktober 2011

"Before you diagnose yourself with depression or low self-esteem
first make sure that you are notin fact,
just surrounded by assholes."

William Gibson

"Tough being ginger even when you're a seal"

Åh herregud, titta på det här. Lille herr säl-vän föddes med rödbrun päls och ljusblå, nästan blinda små ögon. I den här artikeln skriver de om hur den lilla sälen direkt efter födseln stöttes bort av de andra och blev "the lonely seal no-one wanted". Hela mitt hjärta går ut till den lilla krabaten när jag läser om hur han tvingades gömma sig från de andra. Raraste, lilla rödhåriga säl-vän. Hur söt är han inte i all sin ensamma tragik? Bilden när han tittar mot de andra sälarna.. Åh, hjärtekrossande!

Han skulle inte ha överlevt, men precis som i en Disney-film så har han nu ett nytt hem. Han bor numera på ett delfinarium. Där ser de till vad han har och inte till vad han saknar. Där älskas han, har vänner och utvecklas. En dag ska han få revansch, en dag ska han stå på de stora scenerna och föreläsa om utanförskap. En dag kommer hans familj se honom på stora affischer, och då ska de ångra sig. Då ska de söka upp honom och snyftande be om ursäkt.. Och lilla herr säl-vän ska då förlåta. För hans hjärta är så mycket större än deras. Åh, stora saker väntar herr säl-vän. Vi har inte sett det sista av honom inte. Det känner ju jag det.

I dag saltade jag frukostäggen med lite tårar

Den här låten med fantastiska Xavier Rudd får mig att bryta ihop lite. Den är så fruktansvärt vacker att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Så fort jag hör den är det som hela mitt väsen bara pausar. Avskalad, ren jävla perfektion. Klockan är åtta på lördagsmorgonen, och jag har redan hunnit gråta till hur fin den är. Lyssna på Xavier hörni. Han så har så många raktigenom fantastiska låtar. Hans röst, hans texter och hur han sätter ihop hela ljudbilden. Det finns få musiker som fångar känslor på det sättet som Xavier gör i sina låtar, och får med budskap! Lyssna!

You've been hit by the time bandit

Det är ju jävligt märkligt hur klockor ibland inte låter tick och tack utan bara väser swiiiish. Alldeles, alldeles nyss var klockan elva och jag bestämde mig för att dricka en kopp te. Jag bryggde, hällde, drack. Nu har jag precis tömt min tekopp och klockan är halv ett! Klockan är halv ett även om den alldeles nyss var elva! Hur? Hur gick det till? Jag vill ha tillbaka min tid, och jag vill ha tillbaka den nu. Jag skulle ju använda min tid till att läsa några sidor om konditonstest. Jaha, men nä, god natt.

fredag 28 oktober 2011

Placerad i minnesbanken

Igår var det City-torsdag och jag patrullerade runt på Uddevallas gator ihop med några av mina favorit-damer. Vi fyndade och fikade, och på Kungsgatan gick halloween-pyntade människor omkring och skrämde barn till tonerna av klassisk musik. En torsdagskväll i Uddevalla, helt enkelt. 

Nu bär det av mot Trollhättan där det ska övas på konditionstest. Tre dagar till första del-tentan.

Ibland matchar vi hösten så pass bra att vi helt glömmer bort att frysa trots att höstvindarna blåser på oss allt de kan


torsdag 27 oktober 2011

Hon skrev om krossad kärlek och pusselbitar

Åh. Hur underbart är det inte att återupptäcka något man råälskat och bara börja råälska det igen. Omedelbart, i samma sekund som återupptäckten sker. Åh! Så underbart. I dag återupptäckte jag min underbara Emelie Thorén som var min bästa helt okända vän under min tid i Stockholm. Varje torsdagmorgon var som julafton, det var nämligen då hennes krönikor publicerades i City. Jag älskade varenda krönika. Minns den första krönikan jag läste med henne. Jag rev ut den och bar omkring på den i flera månaden. Så himla bra tyckte jag att hon var. Jag googlade på henne och hittade hennes blogg. Älskade hennes blogg minst lika mycket som henne krönikor och bestämde att om jag (..och hon) någonsin skulle bli lesbiska så skulle vi bli ihop, gifta oss och adoptera små barn.

Men sen bytte hon bloggforum och jag flyttade. Vi gled isär. Men idag kom jag plötsligt att tänka på henne. Min Emelie. Googlade, hittade och snap back! Känslorna kommer åter. Hon är ta mig fan bäst.

En student rapporterar vad som är upp

I dag är det pluggning deluxe ihop med Anja som gäller. Trillade in hemma hos henne strax innan tio och avnjöt en frukost innehållande både nybakad bröd och nybyggt kaffe. Har sagt det förut, men säger det igen. Fler frukostdejter till folket! Nu sitter vi och pluggar järnet under stenhård plugg-tystnad. Näsorna är nedgrävda i varsin hög med böcker och de kommande tentorna flåsar oss i nacken. Fast ja, just nu tar jag en liten smygrast för att spexa och visa upp min fiffiga markeringspenna-stjärna. Titta!

onsdag 26 oktober 2011

Två människor med samma näsa, men olika skostorlek


I dag har jag minsann haft finbesök av min vän Samuel och hans lille son James. Det var första gången jag träffade James, denna lilla människa med så små fingrar att det knappt gick att begripa. Samuel är den första av mina vänner att bli förälder. Det kändes så himla fint att se sin vän i rollen som pappa. Att se honom vara precis lika självklar i den rollen som jag hela tiden trott att han ska vara. Så himla fint.

Det var så himla häftigt att titta på lille James och se honom göra miner som förut bara varit Samuels. Jag kunde inte sluta imponeras av den lilla människan framför mig, kunde inte sluta kommentera deras näsor som ju var på pricken lika. Tänk att den lilla människan en dag kommer prata och gå, och leva ett helt liv. Tänk att min vän skapat honom! Tänk att min vän blivit pappa till en jättesöt liten unge. Tänk att jag tycker att en unge är jättesöt. Tänk att jag torkade bort den lilla ungens dreggel med handen och bara tyckte att det var mys.

tisdag 25 oktober 2011

Efter en fattig, fattig, urfattig månad

Efter en fattig, fattig, urfattig månad så kunde jag alldeles nyss lägga in pengar på sparkontot. Känslan som uppstod i det ögonblicket var ganska go. Kan tänka mig att det är ungefär så det känns när man går i mål efter ett maraton där man under hela loppets gång haft en sten i skon. Eller som de här gamla godingarna till racer-tjejer antagligen kände när de till slut nådde den där jädrans mållinjen.

"Victory", "Äntligen" och "Det var ta mig fan på tiden" är känslan som fräser runt i min själ.

Besvärliga historielektioner

"Vid en medaljceremoni under sommar-OS i Mexiko 1968 protesterade de amerikanska idrottsmännen Tommie Smith och John Carlos mot hur svarta behandlades i USA. Enligt Moderaternas nya historieskrivning kanske de också var med?"

Stycket ovan är plockat från Daniel Swedins ledare i Aftonbladet. Så i dag vill jag därför, förvånande nog, hylla Aftonbladet. Man får passa på när tillfälle bjuds, som det heter. Läs resten av ledaren här. Åh, kära moderaterna, vad ni gör det lätt för oss att driva med er.

Morgonspexar och drar sedan vidare för att fånga dagen, typ





























I dag var kuddarna extemt sköna och täcket nästan lika mysigt som en kram. Hade helst av allt stannat hemma i dag, och bara sovit. Men, det ska jag inte göra. Siktet är inställt på Trollhättan.

När Sofia skrev historia

Dagens sköning är ju ändå den där Sofia Arkelsten som lyckats häva ur sig att moderaterna minsann var med och genomförde fri och lika rösträtt, när de i själva verket var emot den när det begav sig.
Det är ju sådant där som en vanlig Sven Svensson skulle komma undan med att säga fel om, eller till och med inte ha minsta koll på. Men som politiker, då är det inte riktigt samma sak. Som politiker ska du kunna snacka och rabbla snabb information. Man ska kunna utgå från att en politiker väger sina ord på grammet och baserar dem på fakta. Speciellt då om informationen de häver ur sig faktiskt handlar om det egna partiets historia. Sen är de självklar människor de med, men det här påståendet som fru Arkelsten kom med är ju så jävla skrattretande eftersom det helt går emot hur det gick till. 

DN:s artikel med henne är så fruktansvärt roande. Hon har fel, står utan källor och argumenterar för fakta taget ur tommaste intet, samtidigt som hon viftar bort DN:s frågor som om de vore något en skoltidning knåpat ihop efter en kvart på Google. Min favoritdel är där hon säger att de naturligtvis har fakta på att de var med och genomförde lika rösträtt för nittio år sedan. För att dra ett hatat gammalt facebook-citat upp till ytan igen: "..också hade de inte det :P :P :P".

Hennes uttalande är inget att rasa över eller kräva omedelbar avgång för. Men däremot tycker jag att man kan utkräva en stor jävla hand mot hennes panna och ett högljutt: "Fy fan, vad pinsam jag är". För det är hon ju. Läs artikeln i DN och garva åt hennes lilla moderatgynnande historie-twist.

söndag 23 oktober 2011

Något som jag tycker är riktigt stort

Har suttit och tittat på gamla bilder och än en gång kommit fram till att jag inte fattar kameror. Jag kan inte förstå mig på hur de funkar. Även om jag läser om det så kan jag inte ta in det och på riktigt förstå mekaniken. För hur fan är det möjligt att liksom frysa ögonblick, att göra en evighet av ett nu? För det är ju det som fotografier är, bevarade ögonblick. Ögonblick som på något sätt kommer fortsätta för alltid.

Människor kommer och går ur ens liv, men där på fotografiet kommer ni två alltid att vara ett par, där på fotografiet kommer hon alltid att vara din vän och studentmössan evigt vit. Fotografier, det är så mycket vardagsmat. Men jag kommer aldrig sluta att imponeras av dem, hur de liksom är det förflutna fast ändå precis där man är. Jag tycker att det är skithäftigt. 

lördag 22 oktober 2011

Saker som jag kan irritera mig på:

När en person i sin statusuppdatering skriver "tar mig ett kallt glas med vatten".

Inte bara är det en fullständigt meningslös och ogivande statusuppdatering för mig att ta del av. Och vad värre är, fen innehåller syftningsfel som gör den än mer (om möjligt) värdelös. Känner hon att hon måste uppdatera oss om att hon minsann druckit ett glas kallt vatten kan hon väl skriva rätt åtminstone. Nej då. Istället ska hon skriva att hon druckit vatten ur ett kallt glas. Detta är ett perfekt exempel på; om du inte har inget vettigt att säga - Knip snattran snatter-tant. 

Vi pratar och jag faller hårdare för varje ord

Helt fantastiskt hur man plötsligt dundrar in i en människa och bara faller. Helt fantastiskt hur man kan träffa en människa som plötsligt får en att göra tummen upp för distansförhållanden och sådant man tänkt neka. Helt fantastiskt hur kärleken bara knockar undan ens försvar redan i första ronden. Det är skräckblandad jäkla förtjusning. Men mest förtjusning, förstås. Du knockar mig, min kärlek.

fredag 21 oktober 2011

Jag och hösten

Jag och hösten, så lyckliga, så olyckliga. Ihop, i alla fall. Älskar hösten när den lyser med sin knappt värmande sol och visar upp alla färger som den skapat. Hatar hösten när den lägger gråa höstmoln över staden och skapar ett sådant där ljus där varenda finne syns. I dag har hösten bjudit mig på både och, även om jag sagt att jag bara vill ha den där fina delen. Vi har ett perfekt hatkärlek-förhållande, vi två.

Som Navid sa, vi bara dör ju så jävla mycket hela tiden

Jag är lite avstängd i dag. Inte arg eller så. Bara avstängd. Det är sol i Karlstad och jag har kärlek och hund inom räckhåll. Men ja, min kreaktivitet ligger och sover. Jag har läst säkert femtio olika artiklar i dag, varav hälften handlat om Gaddafi. Men jag får liksom inte ihop något vettigt av det. I dag har jag en sådan där dag då jag bara kliar mig i håret och tycker att allt jag läser är helvetes helvete. Jag har inte ett skit att säga om ett skit. I dag är jag en sådan där som vrålar: Finns det inga goda nyheter då?

I dag är jag arg på att alla bara dör och dödas hela tiden, och att de tar min kreativitet med sig i fallet.

Det där med att inte kunna uttrycka sig på ett vettigt sätt

Hittade en text som jag aldrig publicerat, ett bortglömt utkast placerat, gömt och glömt långt bak bland mina inlägg. Kanske hörde det hemma där. Men här är det ändå:

Kärlek är lite som ett av de där variga såren. De där såren som liksom växer och märks av mer för varje dag som går. Bara det att kärlek inte är äckligt och oönskat, som de där variga såren ju är. När jag tänker efter hör jag att kärlek inte alls är likt de där variga såren. Kärlek är mer som ett frö som satts i jorden. Ett frö som varje dag blir mer. Vackrare och större för varje dag. För var dag tar det upp mer av ens synfält och tankar.

Kärlek är som ett frö. Fast det kan man ju inte säga, för det låter alldeles för fånigt. Alldeles för klyschigt och konstigt. Så hörni, ignorera det jag skrev och återgå till era sysslor.

onsdag 19 oktober 2011

Tänkte egentligen bara säga att det är kul att flytta hemifrån

Det är kul att flytta hemifrån och att äntligen få rodda runt sig själv och upptäcka att man flyter rätt bra. Man handlar sin egen mat, diskra undan eller lämnar kvar sina egen disk och städar för att man själv vill, och inte för att föräldrarna tryckt in huvudet genom ens dörröppningen och sagt att "det ser ut som ett bombat skithus".

Det är att kul att flytta hemifrån och inte alls vara den där stökiga tjejen man trodde att man var. Här, i min lägenhet, diskas det undan och bäddas. Varje dag. Klädhögar stör mitt synfält på ett sätt de aldrig gjort innan. De stör mitt synfält på ett sätt som skulle få min mor att gråta av stolthet. Åh, alla dessa gräl om klädhögar. Mamma, låt mig säga det nu, bättre sent än aldrig: Du hade rätt. 

Det är kul att flytta hemifrån och plötsligt upptäcka hur allt det där som föräldrarna grälat på en om plötsligt är ens givna regler. Allt det där de irriterat sönder en med känns plötsligt helvettigt. Här steks det på låg temperatur, här viks det kläder och hängs upp handdukar i rasande jävla takt. När jag bodde hemma var ett av mina största hat-moment på dagen när pappa rasande sa åt mig att för i helvete se till att hälla vatten i kaffekannan efter att jag druckit det kaffet jag önskat att ha. Detta för att förhindra att kaffet etsar sig fast i kannan och ger nästa omgång kaffe en besk smak. Åh, vad jag knutit näven om detta många gånger. Åh, vad jag, varje gång jag hällt det där vattnet i kannan (vare sig jag varit själv eller ej) demonstrativt och högt sagt: NU HÄLLER JAG VATTEN I KANNAN SÅ ATT DET INTE ETSAS FAST KAFFE! ÅH VAD BRA!

Det är kul att flytta hemifrån och inte bara hälla vatten i kaffekannan efter bruk, utan numera diska kaffekannan och den där grejen som man lägger filtret i. Jag tyckte att pappa var så besvärlig med den där kaffekannan när jag bodde hemma. Det skulle liksom göras så fort man var klar med kaffet. Kallade honom kaffe-Hitler, i smyg. Och nu, nu är jag värre! Nu diskar jag fanskapet efter varje gång. Blir stressad om jag ser kaffekannan stå där och ha kaffe i sig när jag inte vill ha mer. Och vad som värre är: Jag nöjer mig inte med att hålla upp detta hemma hos mig själv. När jag var hemma hos Alex i förra veckan och såg hans kaffekanna så kunde jag knappt vänta tills han skulle trampa iväg till skolan den dagen så att jag kunde få diska den och frigöra den från allt kaffe som etsat sig fast. Jag har tagit den där egenskapen som min far hade. Jag har tagit hans fullt vettiga egenskap och skapat ett monster.

Det är kul att flytta hemifrån, att rodda sig själv och inse hur mycket roddande man gör endast tack vare eller på grund av sina föräldrar.

söndag 16 oktober 2011

Mot det däringa jobbet

Jahaja, se där. Ingen mindre än självaste Mona-Lisa i koppen. Fint ska det vara.

lördag 15 oktober 2011

Kanske inte mitt piggaste jag just i dag

I natt har mina grannar hjälpts åt med att förklara för mig varför bottenvåningen som boplats ibland är en rent utsagt dålig idé.

Kvart i tre bestämde sig någon för att köra in i sitt garage, som alltså ligger vägg i vägg med min lägenhet, och tuta. Tre gånger. Jag hörde det. Rätt bra hörde jag det, till och med.

Strax efter det, lagom till att jag lyckats somna om och lugna hundrackarn, tyckte några glada själar att det var en kul idé att jaga varandra i korridoren vid tvättstugan. Tvättstugan som,  även den, alltså ligger vägg i vägg med min lägenhet. Korridorer ekar. De gick inte obemärkta förbi där.

Vid fem vaknade jag av dunka-dunka-musik. "Efterfest", tänkte jag först tills jag kvicknat till nog mycket för att lyckas lokalisera ljudet. Ljudet kom från parkeringsplatsen utanför mitt fönster. Antog att det var någon slags Volvo-raggare i farten. Drog upp rullgardinen och kikade ut. Där ute satt en karl i cirka femtioårsåldern och svängde med huvudet till hårdaste dunka-dunket. Han avbröt dock sina huvudrörelser när han upptäckte att han var iakttagen. Jag vet inte vem som blev mest förvånad av oss två. Han slog i alla fall av musiken efter att ha sett min sömndruckna nuna kika fram där i fönstret. En vettig karl, trots allt.

Nu beger jag mig snart mot jobbet och visst finns det dagar då jag varit piggare.

fredag 14 oktober 2011

Natti

Den här kvällen allstå, vad jag har kurat och myst. Har inte haft en lampa tänd, bara stearinljus överallt. Har knaprat lite godis, pluggat och sett på "Hur många lingon finns det i världen?". Jag vet, senare än er andra. Men, tillåt mig ändå jubla nu - vilken underbar film! Har haft en sann myspys kväll med mig själv efter en sann myspys dag som innehållit frukostdejt med Frida, träning, kafferep med Samuel, tvätt och föräldrabesök.

I morgon blir det jobb och sedan direkt hem för att kramas med kärleken som kommer till staden. Men nu mina vänner, nu har hälften av ljusen har slocknat. Så, dags för sängen. 

Kortet och texten nedan, av Duane Michals, är ta mig fan bland det finaste jag har på min dator

This photograph is my proof. There was that afternoon,
when things were still good between us, and she embraced me,
and we were so happy. It did happen. She did love me.
Look, see for yourself!

" Det var som om jag plötsligt förstod vad jag saknat, en frukost med dig och ditt nyduschade hår "

Ursäkta den lite sömndruckna uppsynen. Men ja, det var helt enkelt lite sömndrucket när bilden togs.

Frida, som är här och hälsar på över helgen, har precis trampat hemåt. Vi har suttit hemma hos mig och haft frukostdejt i några timmar. Hur jäkla fint som helst. Låt ropen skalla! Fler frukostdejter till alla!

Inser precis, nu när hon gått, vilken låt vi borde haft igång under hela vår frukostdejt. Denna, förstås!

torsdag 13 oktober 2011

Musiktipsarn gör entré än en gång

En av de bästa live-inspelningarna du kan hitta på Spotify är banne mig "Kings And Queens" med 30 Seconds To Mars. Klicka här, lyssna och rys! Högsta volym, och gärna i hörlurar, är vad som gäller för bästa rys-effekt.

Dagen då min blogg blev en klagomur

Jag är som en tonåring just nu. Jag är trött hela tiden och får liksom sparka upp mig själv ur sängen. Detta trots min nya livsstil a la sänggående-innan-tolv. Jag är sådär riktigt tonårings-dum-trotsig. Är intresserad av det vi läser om i skolan, men vägrar liksom motivera mig själv till att läsa om det. Vet exakt hur jag ska göra för att få pluggandet att kännas lätt och nästan roligt. Men jag väljer ändå att inte göra det. Istället väljer jag att göra det knepigt och knöligt genom att hela tiden vänta till sista sekund med att plugga. Ni vet, sådär som man gjorde när man är tonåring och hela tiden envisades med att vänta tills föräldrarna vrålade. Man väntade med läxorna och straffade bara sig själv. Trots och tjorv för ingen anledning alls.

Hösten är ett jäkla fanskapsverktyg när det kommer till att fucka upp huvudet alltså. Motivationen faller till marken ihop med löven. Vill "göra en igelkott" och gömma mig under en förmultnande lövhög. 

Nej, jag vet, det här är inget konstant. Antagligen har det gått över om cirka en vecka, eller kanske om två dagar. Men, det här är min blogg, mitt lilla rike och här får jag klaga exakt hur mycket jag vill. Även om det gäller pyttesmå tycker-synd-om-mig-själv-problem. 

Tror egentligen att det hela handlar om att jag är fattig. Det är liksom det jag landar på efter alla mina tankesnurrar. Typ såhär tänker jag, hela dagen: "Till i morgon ska jag ha läst 103 sidor, men jag behöver ju jobba, träna, städa och diska. Också vill jag ha råd med att åka till Stockholm med tjejerna, tatuera mig och äta en satans macka från Espresso House. Men det kan jag ju inte. För jag har inga pengar. Blä, jag hatar att vara fattig".

Åh. Det här var ett skönt inlägg att skriva. För när jag läser igenom detta inlägg, som ju ska handla om mina nuvarande "problem", så ser jag att jag har det rätt bra. Slutklagat!

onsdag 12 oktober 2011

På en sådan där höstpromenad

On our watch, because of us

För en vecka sedan gick ett stort containerfartyg lastat med 1700 ton olja på grund utanför Nya Zeeland. Mellan 150-350 ton olja har redan läckt ut i Stilla Havet. Döda sjöfåglar har redan hittats och enligt uppgifter i dag har nu även delfiner, valar och sälar hittats döda i ett visst område. 20 ton olja har hittills nått stränderna på Nordön och landets miljöminister sade i går att detta är landets värsta naturkatastrof genom tiderna. Ett stort saneringsarbete pågår men hårt väder riskerar nu att bryta sönder fartyget och förvärra situationen ytterligare. Förutom oljeläckage oroar sig nu myndigheterna för att vissa container innehåller varor med det miljöfarliga ämnet ferrokisel.

Jag kan inte ta till mig det här riktigt, för det gör mig så förbannad. Hur är det möjligt att Nya Zeelands värsta naturkatastrof orsakas av att ett enormt lastfartyg går på grund på ett extremt väldokumenterat rev? Hur är det möjligt att dessa enorma lastfartyg plötsligt bara går på grund? Nu, 2011, när vi har så avancerad teknik och så väldokumenterade hav? Ett fartyg lastat med 1700 ton olja borde inte ens gå i närheten av rev, det är väl för fan lekmanna-matematik. Det gör mig förbannad, för det händer alldeles för ofta. Utanför Strömstad står just nu ett fartyg som var lastat med 1100 ton olja på grund och läcker ut olja. Hur är det möjligt att dessa enorma fartyg går på grund? Vi är skyldiga jorden att ta hand om den. Olyckor sker, men detta. Hur kan vi tillåta att sådant fortfarande sker? Vi kan så mycket bättre.

När någon pratar om "Oljekatastrofen" ska vi inte fråga oss själva "Vilken av dem?". När någon pratar om "Oljekatastrofen" ska det vara ett "Just det, just den". Vi ska inte fråga oss själva om de menar den i Mexikanska Golfen, den i Nya Zeeland, den i Kina eller den utanför Strömstad. Det ska inte kunna hända så ofta att det är nödvändigt. Jag borde inte behöva få fram 148 000 träffar när jag googlar på "oljekatastrof". Jag blir förbannad för att jag är så satans liten gentemot våra enorma oljeföretag. Hur fan stoppar man det? Är verkligen allt vi kan göra mot sådana här katastrofer att volontär-arbeta när de väl hänt och städa de drabbade stränderna? Pärlor till svin, det är vad vår värld ger. Vi har alla dessa fantastiska arter och platser, ändå tillåter vi att det här händer. Jag hatar, hatar, hatar att jag vet exakt hur en oljeindränkt fågel ser ut. Jag borde inte ha en aning.

tisdag 11 oktober 2011

Operation: Sängdags innan tolv

Sitter och förbereder mig inför pakten jag slutit med mig själv. Pakten, som mer påminner om en operation. Inte en medicinsk "operera-bort-blindtarm"-operation, utan mer en "Operation: Destert Storm"-operation. Damer och herrar, det är nu dags för... Operation: Sängdags innan tolv.

Namnet avslöjar ganska mycket vad det hela handlar om. Jag ska gå och lägga mig innan klockan tolv. Detta är något jag alldeles för sällan gör. Men nu har jag alltså bestämt att det är dags för ändring. Jag tänker att jag åtminstone ska göra detta under skoldagar. Tror jag har en del att vinna på detta. Inte minst så kommer jag kanske att slippa att konstant se ut som på kortet ovan. 

Så, med detta sagt, kvarstår väl bara en till grej. En hälsning: Godnatt snuttepluttar.

Det händer igen

Satte mig ned mittemot min kurslitteratur för ett litet tag sedan, läste angivelserna om vad vi skulle läsa inför morgondagen, öppnade boken, suckade, frustade. Olusten härjade runt i hela kroppen.

Övergick till att stirra på min hög med disk. Konstaterade att den skiten fan skulle få ligga till i morgon. Orkade inte. Ville inte. Och hade ingen jäkel att imponera på genom att diska undan det. Tittade ned i boken igen och drog igenom två sidor. Suckade, tittade på disken igen. Reste mig upp och började diska. Var nöjd där i några sekunder, kände mig vettig som tagit tag i det direkt och inte väntat. Men då insåg jag vad jag höll på med. Vad jag gjorde var inte att diska, det var bara att utföra en sann klassiker. Att hitta något som helt enkelt är tvunget att göras innan plugget kan sätta fart. I klartext - skjuta upp.

Nästan allt går före att plugga. Ni vet, det finns inga dagar som folk är så produktiva och påhittiga på som dagarna precis innan en tenta. Oj, vad det diskas, städas, tränas och minglas då. Facebook-statusarna goes banackas. De putsas fönster och rengörs bakom spisar kors och tvärs till tonerna av plugg-ångesten. Plugg-ångesten som ju tyvärr överröstar också dammsugaren. 

Jaja. La av med diskandet efter min insikt, faktiskt. Slog mig omedelbart ned ihop med böckerna igen, tänkte: "Skärpning Lisa", läste några meningar, suckade.. och skrev det här inlägget. Oj då. 

" Du blev född till en fattiglapp och kommer att dö som en fattiglapp, och bara lössen kommer att sakna dig "

Pluggar, pluggar och pluggar. Och ångest-tänker kring det här med att ha en tunn studentplånbok.

Fräste runt i bilen förra veckan då denna låt kom på och jisses, vad jag sjöng med. Sjöng med och tänkte på mina nära och kära. Sjöng sådär groteskt högt och inlevelsefullt att rösten till slut landade i den där målbrotts-zonen. Hatar den zonen. I alla fall, bra låt.

Rubriken då? Vilken film?

måndag 10 oktober 2011

Krossa alla fönster, slå in hans dörr

I dag släppte Maskinen sprillans jäkla blänkande nytt. Nya singeln heter "Krossa alla fönster" och jag älskar den! Vilken underbar uppåt-låt att slå igång på högsta volym och vara en vinnare till. Läste att det släpps en video till den på fredag. Enligt källor ska den vara nått helt speciellt. Nyfikenheten äter upp mig lite. Åh. Längesedan jag längtade efter ett album så här mycket. När kommer det?

Uppdatering: Helvete och skit! Läste precis att albumet kommer i vår.. I VÅR! Det är ju inte ens vinter nu.. Den här väntan kommer bli ett sant as att ha och göra med.

På tåget

Jag blir så nyfiken av att åka tåg. Så himla, nästan besvärande, nyfiken på att se mer. Inte av världen i stort egentligen, utan bara av vårt lilla Sverige. För det finns ju så många platser här som jag inte vet något om, så många människor som jag aldrig suttit ned för att fika ihop med. Tänk alla livsöden som finns i de där små stugorna som jag bara susar förbi nu. Vilka är det som bor där, till synes mitt i ingenstans? Tänk så många historier och anekdoter jag passerar. Tänk alla rynkiga händer innanför de där stugväggarna som jag kunnat sitta mittemot och fått lyssna till. Om jag ens vetat vad den här platsen heter.

Tänk att jag inte har en aning om den här platsen egentligen, vart närmsta busshållplats ligger, var närmsta granne hittas. Vad gör ni där innanför? Vad heter den här platsen? Hur länge har du bott här?

söndag 9 oktober 2011

Hur det vart

I går blev det prat runt en bord ihop med nya bekantskaper och några kalla i näven. Det kan ju förövrigt vara bland det trevligaste som finns. Att "hänga". Sen var tanken att vi skulle ta ta oss någon drink på en bar, men jag var för ung så jag fick inte komma in. Jag och min herre avslutade därför kvällen på soffan ihop med varsin meny från Burger King.

lördag 8 oktober 2011

Lördagskvällen rullar in

Dagens skönaste statusuppdatering

"Hur lyckas jag alltid ta mig trosorna ut å in? Less på att ha glitterstenar på fel plats."

Så som läget är

Att vara kär är att vänta på att han ska komma hem, men att låtsats som att man har fullt upp och inte alls bara väntar. Det är att låtsats som att man tittar på klockan för att man helt enkelt funderade på vad den kunde tänkas vara, fast än att man bara gjorde det för att räkna minuter. Att vara kär är att längta.

Stress som blir press blir prestation

Har precis gjort en uppgift till skolan som på måndag ska vara grunden till diskussioner kring stress. Det hela gick ut på att vi skulle skriva samman ett A4 om vad stress är för oss, hur vi märker av att vi är stressade och hur vi hanterar det. Jag slog mig ned med tanken att "detta blir en baggis för mig". Och det blev det ju. Det var bara att skriva. Hej Ögonmigrän. Hej Magkatarr. Hej Deadline-älskare.

Tror att min lärare kommer ha en del att säga om mitt beteende kring stress. Man ska kanske inte älska stress. Man ska kanske inte jubla inombords när man kikar i sin kalender och upptäcker hur den liksom kväver en för att det är för mycket inbokat. Jag har liksom grundtanken att stress skapar känslan av press, och att de två sedan skapar min prestation. Tror att jag ska kunna lära mig en del nästa vecka.

Tja, och så

Åh, besvikelsen

Jag är förbannad på rymden nu. För ja, det kan man vara. Rymden är en bitch. Rymden är en sådan där  som har alla Family Guy-avsnitt, men vägrar låta en se ett enda av dem. Tråkmåns!

Läser på Aftonbladet om att det är en meteorskur påväg mot Sverige just nu. Tydligen ska man, med tur, kunna se den om man stirrar mot norr under lördagskvällen. Dock krävs det en del, som de beskriver det, "ultimata förutsättningar" för att man ska kunna se den där meteorskuren. Meteorskuren som alltså ska vara rena rama fyrverkeriet att se. Ashäftigt! Det är bara det att de perfekta förhållandena är: molnfritt och strömavbrott. Det underlättar också om du kan ta dig till ett kalhygge på en höjd.

Jaha. Bra tips och så. 

Skit-rymd.

Eller skit-samhälle som är för ljust för att man ska kunna se rymdens fyrverkeri-show. Skit, i alla fall.

fredag 7 oktober 2011

Torsdagsäventyr

Vart såndäringa fest igår, med rocktema. Ohyggligt jäkla hårt, som synes! 

torsdag 6 oktober 2011

Hotet från ovan

Så, det har hänt igen. En kråk-fan har försökt döda mig, igen.

Den här gången gick jag helt fredligt genom Karlstads inre city när det plötsligt rasslade till i trädet ovanför mig. Jag tittade upp, anade oråd. Och då kom den farande - Kråkan Of Doom. Helt handlöst (vinglöst?) for han ned genom luften och landade i en sorglig liten hög precis där jag tänkt ställa ned mitt nästa steg!

Jag trodde gårdagens händelse var en engångsföreteelse, en händelse i facket av "random". Men nu vet jag bättre. Kråkorna är ute efter mig! De skyr inga medel. De är organiserade och vet vart jag är. Två attacker på två dagar. Jag vill inte ens tänka på morgondagen. Jag är rädd.

När kreaktivitet dör

Steve Jobs, grundaren till Apple, avled i natt efter flera år av cancer. En sann visionär, ett geni rent kreativt och en ordens man. Steve Jobs var utan tvekan en av de mest inflytelserika människorna i vår tid. Det går praktiskt taget inte att röra sig utomhus utan att se någonting som han varit med och arbetat fram. Vi kommer att sakna hans presentationer av nya produkter.  Vi kommer att minnas honom.

"Remembering that I’ll be dead soon is the most important tool I’ve ever encountered to help me make the big choices in life. Because almost everything — all external expectations, all pride, all fear of embarrassment or failure - these things just fall away in the face of death, leaving only what is truly important. Remembering that you are going to die is the best way I know to avoid the trap of thinking you have something to lose. You are already naked. There is no reason not to follow your heart."
Steve Jobs

onsdag 5 oktober 2011

Tada, gott folk


Är så jävulsk nöjd. Min frisör är bäst i hela världen, ungefär. Ett tips från coachen: gå till Diva Beauty och klipp er hos bäste Linnea. När de tvättar ens hår på Diva Beauty sitter man i en freaking massagestol! Prima liv, vill jag lova. Nu sitter jag på tåget mot fina Karlstad. Människan som suttit på min plats innan mig tycks ha varit en sann snusmumrik. Hela soppåsen är proppad med snus. Det doftar helt jävla fantastiskt. Älskar snusdoften.

Touched by a crow, och så

I dag höll jag på att krocka med en fågel. En kråka för att vara exakt. En freaking crazy attack-kråka.

Det hela skedde när jag var ute och gick med min hund och precis svängde runt hörnet på en byggnad. Precis i steget runt bara svischade något svart fram precis framför mig samtidigt som något vidrörde vid min mage. Vad falls?! Jag stannade, blinkade, utbrast något i stil med: "Uumphff!". Tittade på min mage, tittade efter det svarta och mycket riktigt. En fågel-fan, en galen kråka! Jag hade precis undgått en frontalkrock med en kråka! Jag hade precis blivit vidrörd av en kråka! En galet snabb kråka som sket fullständigt i föräldra-rådet att man inte springer runt hörn!

Åh. Såhär i efterhand önskar jag nästan att vi frontalkrockat. Tänk vilken hysteriskt rolig historia det hade blivit. Vilken anekdot jag gick miste om. Men, jag får väl prioritera faktumet att ingen kom till skada. Det hade ju antagligen slutat i en omedelbar död för kråkan om vi krockat. Jag är ju, som bekant, stenhård och direkt olämplig att flaxa in i.

Det är hår, bara hår

Nu ska det inom några timmar börja klippas och färgas för hela slanten. För första gången under mitt tjugoettåriga liv ska mina fjun på skallen inte längre vara blonda. Spännande, gott folk, spännande! 

Senare i dag åker jag upp till Karlstad för att pussas och kramas med min herre i några dagar. Knasigt hur en vecka kan gå så fort rent pluggmässigt, samtidigt som det känns som det var minst en mindre evighet sedan jag träffade honom. Det är som parallella universum. Tideräkningen till när jag nästa gång får träffa honom och tideräkningen till nästa läxinlämning går i helt olika takt. Det är helt säkert.

tisdag 4 oktober 2011

Vill mer, vill nu


Ögonblicket när den var klar. När min tanke plötsligt satt där på min arm och såg ut precis som jag hoppats. Åh, snälla. Jag vill mer. Mina små örnar har fyllt fyra månader och några dagar nu. I present önskar de sig nya lekkamrater.
Vart är mitt pengaträd?!
Some people just need a highfive

in the face
with a chair.

Glädjen över att kunna gå

Peppar, peppar, ta i trä och fram med hartassen. Jag har inte längre ont i svanken! Har till och med kunnat ta några trevande danssteg, alldeles nyss. Kändes fantastiskt, efter min semi-förlamade dag.

Nu tänker jag gå en lång promenad med hunden, tvätta, dammsuga och njuta av en så simpel sak som att kunna stå upp.  Skakar ur eventuella ond-celler från svanken till tonerna av denna.

Döden på radion

 Det finns en del låtar som jag aldrig fattat grejen med. Låtar alla älskat sönder och samman när de kommit. Låtar som spelats överallt och hyllats, hyllats, hyllats medans jag stått bredvid och liksom försökt gunga med utan att fatta. Vissa av dem får jag verkligen råpanik av så fort de kommer på radion. Ni vet, sådan där "NEEJ-måste-byta-radiokanal-nu-nu-nu"-panikångest. Några av de låtarna som kommit, blivit enorma och älskade av alla utom mig är följande:

Human - The Killers
Förstår mig inte på den. Alls. Dels hatar jag texten. Kan inte ta den där refrängen. Är vi mänskliga, eller dansare? Vad fan upp med det? Vad betyder det ens? Och sen, hela uppbyggnaden av låten. Jag fattar inte. Fattar inte om jag ska dansa till den eller ha den igång i bakgrunden när jag pluggar. Dock har den lite sådan där ryttar-takt i sig, vilket betyder att den lämpar sig perfekt för ryttar-imitationer. Ni vet, ryttar-imitationer. När man låtsats hålla i tyglar och skuttar fram genom rummet. Ni vet? Eller hur? Eller?

Mercy - Duffy
Nej, åh, nej, nej, nej. Hela min själ vrider på sig när den här kommer på radion eller någons satans vän börjar sjunga på den. Jag kan inte ta den, överhuvudtaget. Allt jag hör är en tjatig jävla brud som sjunger en tjatig jävla sång. Allt det där yeah:andet, bara det tar död på mig. Jag tror att den här låten är den som skulle få mig att tala om jag som spion satts i en tortyrkammare där de ville få mig att skvallra. Nyp mig i bröstvårtorna, fimpa på mig, sätt mitt huvud i isvatten. Gör vad som helst, praktiskt taget, men spela inte den här låten. 

Rolling In The Deep - Adele
Inte egentligen en dålig låt. Men jag hatar den. Tror bara det handlar om en protest mot att den blev så omgående, odisskuterat älskad och totalt sönderspelad på radion på ungefär tre dagar. Synd, tycker jag, då jag i övrigt tycker om den däringa Adele numera. Tycke inte om videon till den heller. Varför i helvete ska hon sitta ned genom hela videon? Jag, en sann MTV-kid, avskyr det. Tjejen har liksom en video där det krossas fat mot väggar, ändå kastar hon inte ett enda fat själv?

I Kissed A Girl - Katy Perry
Den här låten var en svår låt för mig. För jag var sedan tidigare kär i Katy Perry då hon framträtt som okändis i videon till "Cupid's Chokehold" av Gym Class Heroes (som hennes dåvarande pojkvän Travie McCoy var frontman i reds. anm). Jag tyckte att hon var så satans snygg i den videon och när hon väl slog igenom tyckte jag hon verkade så satans grym. Men så var det ändå något med den jäkla låten som kliade så jävligt. Läste någonstans där alldeles i början när låten slog igenom hur hon växt upp i ett väldigt kristet hushåll. Och då dog låtjäveln. Den kändes så himla P!NK-cool. Det vill säga helt ocool. Ni vet, sådär när folk som är för gamla för att vara uppkäftiga ändå ska vara det. Hur coolt är det att ungdomsrevoltera som tjugofyraåring och bara: Kolla på mig'rå farsan, kysser tjejer och håller på!

 En annan grej är det här med låtar som liksom varit tvunga att gå ett varv. Som man kanske vart för ung och dum för att fatta då de kom men som man nu kan uppskatta. Två sådana klockrena exempel är:

I'm like A Bird - Nelly Furtado
Jag tyckte den var så konstig när den kom. Tyckte förresten att hela hon var konstig. Men numera är den låten en given medlem på min låtlista. Och hon, asfräck.

Alla låtar, typ - The Beastie Boys
Älskade Fight For Your Right (To Party), men sedan var det än en gång ett sådant läge där jag helt enkelt inte fattade grejen. Nu däremot! Jag älskar ta mig fan i princip varenda låt med dem. Minns hur jag brukade titta på videon till Intergalactic och tycka att allt var så himla knepigt, konstigt och dåligt. Nu jublar mitt inre då deras låtar hörs. KAN - INTE - FÅ - NOG!

Hela mitt väsen skriker: aj



Idag är det mest synd om mig. Vaknade och slogs av den överlyckliga tanken om att detta är dagen då min kurs börjar på riktigt. Den tanken mosades dock blixtsnabbt av jävla smärta. Min svank hade under natten knölat ihop sig till en stor tova. Jag låg helt förlamad av smärta i exakt samma ställning som jag vaknat, med alarmet fortfarande tjutande eftersom jag inte kunde få tag i mobilen från min ställning.

Det gick som stötar genom hela kroppen så fort jag rörde minsta lem, inklusive lilla lillfingret, tro mig. När alarmet tjutit sig trött gick den över till snoozen. Kvar låg jag som en strandad säl. Bestämde mig för att trycka ifrån allt jag kunde förmå för att åtminstone hamna på rygg. Men halvvägs genom rörelsen var det som att hela kroppen bara slängde tillbaka mig. Det gjorde så satans ont att jag vrålade av smärta. Hundstackarn kastade sig ur sängen och stirrade sedan på mig när alarmet än en gång började ringa. 

I en halvtimme låg jag där i sängen och krälade omkring innan jag tillslut, med små ledsna tårar i ögonen, lyckades sätta mig upp. Jag fick liksom rinna ned från sängen och sedan krypa till toaletten där jag satt och kissade i en ställning som bara kan beskrivas som: en sann jävla ostkrok. Därefter följde en krypande färd tillbaka till sängen där jag slog mig ned och tryckte små hårda nävar i min elaka svank tills den inte smärtade lika punkspark-hårt längre. 

Hur som helst. Jag går omkring på ett väldigt framåtlutat vis just nu. Vartenda steg gör ont. Dagens hundpromenad är bland det mest plågsamma jag varit med om, rent fysiskt. Har kastat i mig värktabletter och håller tummarna på att detta släpper snart så att jag kan få åka till skolan och vara med på åtminstone eftermiddagslektionerna. Någon som vet varför min svank försöker döda mig på det här viset? 

Alla dessa vackra människor

Den här sidan har varit mitt kvällssällskap. Så jäkla mycket fint. Så jäkla lätt att fastna i att stirra på bild efter bild i all evighet när det liksom bara tumlar fram utan att man ens behöver klicka på "nästa sida". Det kliar ta mig fan i huden när jag tittar på allt. Jag vill nu. Nyss. Maximalt inspirerad.

Så du, man eller kvinna som läser detta och råkar sitta inne på för mycket pengar, lägg genast in ett par slantar på mitt konto så att jag kan bli lite stiligare inom en snar framtid. Tack på förhand, vännen.

måndag 3 oktober 2011

Första oktoberveckan i skolan inledd

I dag körde andra kursen på min utbildning igång. Nu går vi in på levnadsvanor och detta känns som det kanske kan få bli "min" kurs. Känns som att detta är den kurs jag kommer ha mest nytta och glädje av. Vi ska lära oss massor om motion, kost och stresshantering. Vi kommer även få lära oss hur man utför konditionstest och tar puls på korrekt sätt. Det ska bli hur kul som helst. När läraren sa att "..detta är den kursen som ska ge er mest svettpärlor på ryggtavlan" kände jag hur ett nöjt leende spred sig över ansiktet. Äntligen lite praktik och greppbar fakta, istället för filosofi och tusen hälsoteorier.

Kommer antagligen få äta upp detta inom några veckor när jag sitter där under litteraturen hårda piska och inte fattar, igen. Livet har ju en förkärlek till det där med "in your face".

söndag 2 oktober 2011

Jag tänker:

Bakfylla är skönt jämfört med ögonmigrän. Bakfylla ihop med ögonmigrän är direkt oskönt.