fredag 30 september 2011

Klart de hade energi med sig

Underbart att få lite kvällsbesök. Min energin-nivå skjöt upp genom taket tack vare det. Tokmysigt att få träffa lite närt och kärt, visa lyan och bjuda på fika. Inte blev det hela sämre av att de hade med sig inflyttningspresenter i form av blommor och världens finaste pall (visas nedanför). Planerar att sova på den i natt, eller att alternativt dra ned den under täcket ihop med mig. Älskar, älskar, älskar den!

En trögflytande grötskalle kikar in

Min stackars hjärna vill bara dra täcket över sig efter de senaste två dagarna då jag haft mina två slutexaminationer på min första kurs på mitt Hälsovetarprogram. Tenta och seminarium. Har spytt ut all kunskap jag samlat på mig, och nu känns det som att allt innanför pannbenen gått och blivit till gröt. Om en kvart trillar föräldrar, syskon och syskons respektive in för att äta kvällsfika och kaffe. Ska bli mysigt att ha dem här. Hoppas att de har lite energi att kasta på mig.
It's not failure it's unfinished success.

torsdag 29 september 2011

I don't need it to be easy, I need it to be worth it

Tack alla söta ni som lyckosparkat mig genom denna dagen! Jag har kommit fram till att tentor är ett ganska ondskefullt påhitt. Men det gick nog okej, hoppas jag, samtidigt som jag greppar mina tummar.

Trivs så himla bra i min lägenhet. I dag har den fått sig en kaffebryggare och de sista flyttlådorna packas just nu upp. Tio i tolv. En vettig tid att ordna i lägenheten, tycker jag. Uppenbarligen. Annars då? Jag har köpt öl idag, för tvåfemtio pickaderos. Massa god fin-öl. För på lördag ska jag nämligen ha några av mina tjejer här för att fira att Oktoberfestens månad äntligen är här, och för att inviga min lilla lya.

Wish me luck

Om du sitter där hemma med en massa lyckosparkar på lager, eller ännu bättre; om du sitter där hemma och är en turbringare så är det nu du ska börja jobba. Jag drar nämligen iväg och gör min första tenta alldeles snart. Känner mig pigg och lite redo. Men ändå, dra iväg några lyckosparkar åt mig håll.

onsdag 28 september 2011

För att stilla er nyfikenhet

I plugg-pauserna är det denna låt jag lyssnar på. Taggar till, låter mina toffel-beklädda fötter fräsa runt på golvet, drar en snurr på kontorsstolen och pluggar sedan vidare. Rett opp og ned.

En dag då jag borde ha portfölj

Sitter och känner mig mogen. Det är uppslagna litteraturböcker över hela skrivbordet, massvis av anteckningar, överstrykningar, minneslappar och alldeles nyss så beställde jag el. Känner mig nästan moppsigt nöjd. Vuxenpoängen bara haglar in över mig idag.

Nu tänker jag ta mitt vuxna jag över till köksdelen och tillreda mig en vuxen kopp kaffe. Vuxet, vuxet, vuxet är dagens tema-ord. Pulverkaffe är förvisso det jag ska dricka. Så semi-vuxet, I guess. Student-vuxet! Good enough for me. 

Update: Efter att ha läst texten och alla dess former av "vuxen" så känner jag att jag måste fråga en grej. Stavas "vuxen" såhär? Det ser ju ut som ren jävla galenskap. 

tisdag 27 september 2011

Herr Ångest på besök

Här sitter jag på min köksstol och stirrar på min hög av kurslitteratur som stirrar tillbaka med onda, små ögon. Första tentan är skrämmande nära nu. På torsdag kommer jag sitta i en stol (antagligen modell "Hård-trästol") och svettas till tonerna av ett par hårda tenta-frågor. OH - THE - HORROR.

Känns som jag står inför döden. Eller åtminstone som att jag kommer vara tvungen att svara blankt på varenda fråga. Vilket är mycket märkligt då jag faktiskt känner mig säker på svaren till alla "inför-tentan"-frågor vi fått.

Åh. Herr Ångest, vad jag gillar dina besök. Du gör mig så jävla loony. 

söndag 25 september 2011

När man landar på Mc Donalds och är oslagbar


Att fråga chans

Det här med att bli ihop och säga att: "Nej, jag kan faktiskt inte tänka mig något annat alternativ. För du måste ju vara med mig." Det är verkligen det läskigaste och finaste i hela världen. Jag låter aldrig så dum som när jag försöker säga vad jag känner. Sittande mitt i "the talk" lyser alla mina tönt-lampor ikapp med mina felsägningar och ordföljder-of-satan. Istället för att bara fråga trasslar jag in sig i tusen formuleringar och funderingar.

Tänk att få lösa det the old fashioned way och skicka över en lapp med budskapet "Får jag chans på dig?" och sedan en ja och nej-ruta. För det är ju ändå precis det man undrar. 

lördag 24 september 2011

Mitt i steget

I helg ska det rusas, busas och härjas i Göteborg. På måndag är jag förhoppningsvis och antagligen några bilder, legender och skratt rikare. Kan verkligen inte se det sluta på något annat sätt.

fredag 23 september 2011

En bild jag tittar på dagligen

Den här bilden gör mig inspirerad. Den får mig att skriva, att komma ihåg låtar, att vilja ut för att promenera, att ringa vänner, att önska mig en tatueringstid till i morgon eller nyss, att längta, att klysch-flumma och drömma stort. Jag tittar på den dagligen och får samma känsla varje gång.

Innan jag checkar av nästa punkt på listan

Jag lyckorusar, när jag egentligen bara borde oroa mig inför tentan som kryper närmare. Lyckorusar. Älskar alla bollar som far omkring i min luft. Det finns inget bättre än att ha lite för mycket att göra och lite för mycket tänka på. Inser att det är den här delen av mig själv som gör att jag landar i ögonmigrän och magkatarr rätt som det är. Men jag kan inte hjälpa det. Jag vill alltid hinna med, hinna mer.

onsdag 21 september 2011

Lite av den där lägenheten


Några hjältar

Jag tänker hylla Isabella Löwengrip. Tjejen är tjugoett och tar fan ändå strid efter strid med pannan före. Hon står upp för tusentals tjejer när alla andra håller käften. Hon är så jäkla vettig. Det hon säger är vettiga, gripbara storasyster-ord. Det behövs lite jävla vett bland snedvrida ideal och attityder. Det här inlägget är det bästa inlägg hon någonsin skrivit. Tjejen ska ha en medalj för det. Size Me, Size Hero.

Jag tänker även hylla Lady Dahmer som skrikande och viftande dundrat in i bloggvärlden. Hennes senaste krönika är så jävulskt bra. Läs den här. Läs förresten hela hennes blogg när du ändå håller på.

Sedan vill jag hylla min absoluta favorit bland alla mina favoritbloggar. Hanna "Hanapee" Persson kan vara det bästa som finns i blogg-Sverige just nu. Följ henne här. Hanna skriver om allt, på riktigt. Allt från kläder till genus. Varannan text är en sådan där text då man tänker: " Ja! Precis så är det ju! "

That awkward moment when you think about your past and realize how wierd you were

Okej. Jag är som sagt mitt uppe i min flytt. Idag när jag öppnade en av mina flyttlådor hittade jag en gammal necessär som jag brukade släpa runt på när jag var ungefär sexton år. Jag vände upp och ned på den. Ut trillade en torkad mascara, några tops och en ihopvikt lapp. Jag vecklade upp den och landade mitt i ett jag som jag nu knappt kan komma ihåg hur det var att vara.


"Jag är ledsen så mycket mer än innan. Gråter. Hela tiden. Är utanför. Känner mig utanför precis överallt. Har inget som är Mig och Jag, inte på riktigt. Tycker inte om att se på mig själv. Tycker inte om att lyssna på mig själv. Jag är inte intressant. Inte 'unik'. Jag är föränderlig. En jävla deg eller smet som trivs där den placeras. Jag är ledsen, ledsen för att jag aldrig blev mer. För att jag aldrig får folk att kikna av skratt. För att jag gråter. För att jag behöver någon som säger att jag är bra."

Jag kan inte minnas att jag skrivit den lappen, men ser på bokstäverna att det är jag. Jag kan inte förstå hur det en gång varit jag som skrivit så, som mått så. Det är som en ond dröm. Det gör så jävla ont i mig när jag tänker på mitt då. När jag tänker på allt jag tyckte att jag blev utestängd från när det egentligen var så att jag bara valde att missa. Jag var min egen största hater, min egna kör av bu-rop och mitt allra största hinder. Helt utan anledning slog jag ned mig själv. Jag kan inte förstå att det är jag som mått så. Senast i förrgår pratade jag med en kompis om självbild och utseende, om när vi tycker att vi varit som bäst. Jag sa att jag tycker att jag är bäst just nu. Hur kan det vara samma tjej? Fy fan vad ont det gör att veta att andra tjejer just nu mår precis som jag mådde då. Det är en så jävla djup grop.

Fy fan vad jag är glad att jag tog mig upp. Att jag står här idag och tycker att jag är mitt bästa jag nu.

tisdag 20 september 2011

Dags att städa


Nej, koppen står inte hemma hos mig. Den står på bygget som jag städar en gång i veckan. Misstänker att de försöker odla penicillin. Annars skulle väl inte vuxna människor låta en kopp stå så? Eller?

söndag 18 september 2011

Måttar, räknar, drömmer

Jag har fått nycklarna till min lägenhet! Jag har äntligen fått nycklarna och fått börja flytta in. Åh, vad jag sett fram emot detta. Åh, vad jag längtat och fortfarande längtar. Jag längtar till allt det där som man så småningom kommer förbanna och hata. Tänk att få bära ut sina helt egna sopor, boka tvättid och typ, dammsuga. I mitt hem. I morgon åker jag till IKEA och handlar så mycket jag och vagnen kan bära. I morgon eller i övermorgon sover jag min första natt i lägenheten. Känns så bra. Känns hemma.

Och som om det inte vore nog så hade jag en fantastiskt dag på jobbet idag också. Gick verkligen omkring på mitt Sportshopen och kände mig så ärligt jäkla nöjd. Har sagt det förut men säger det igen; mina arbetskamrater är bäst. Hade massa (köp)glada kunder idag också. Vet inte vad det var med dem. Om de var bakis, rika som kungar eller zombies. Köpte gjorde de i alla fall, varenda liten pryl som man pekade på tog de med sig till kassan. Underbart med dessa dagar. När allt liksom är på rätt sida och i rullning. Ikväll är det en nöjd tjej som checkar ut och beger sig mot sängen.

lördag 17 september 2011

I wish love was like volleyball
You yell "mine" and everyone else backs the fuck off.

Att falla

Att falla är att lära känna någon. Att plötsligt vilja veta allt om en person. Kan du spela gitarr? Varför bor du här? Lever din morfar? Hur fick du ditt ärr? Och varför kan jag inte riktigt andas ihop med dig?

Att falla för någon är det största, bästa, värsta och galnaste i hela världen. En person blir så mycket och kommer så nära. Det är att hela tiden släppa närmare. In under samma täcke, under kläderna och sedan allra helst in under huden. Rakt in i hjärtat, rakt in i tanken.

Det är en jävla panik. En sömnlöshet på grund av tankar på hur han höll ens hand. Ett evigt undrande om vad han känner. Ett ständigt räknande av minuter sedan man skickade sitt sms, timmar sedan man hördes och dagar sedan man sågs. Det är att inte riktigt bry som om man sitter tyst i timmar eller skrattar konstant, så länge man får vara nära. Att falla är en  jävla galenskap, en sinnessjukdom som plötsligt får en att ifrågasätta om man verkligen räcker till. Det är att se bilder där han sitter bredvid någon annan och bli brutalt medveten om hur söt hon är jämfört med en själv. Det är sms, telefonsamtal, stammande svar och timmar av analyserande ihop med vänner. Det är skratt, magont och tankspriddhet.

Det är att falla. På riktigt. Att hoppas att man ska fångas. Det är att satsa. Att kasta sig ut för en klippa och hoppas på att vattnet under är nog djupt.

Det är att landa fel ibland, att magplaska och tappa andan. Det är att bli ihoppusslad av vänner. Men det är också att plötsligt göra ett perfekt svandyk och hitta en hand som passar perfekt mot ens kind. Och det är de fallen som får oss att fortsätta. Det är de som får oss att hoppa igen, att kasta oss blundande ut för nya klippor och försöka igen. Det är det som får oss att le de gånger vi fallit, fångats och kanske släppt taget igen.

fredag 16 september 2011

Alltid nått nytt på gång

Jag har gått och fått ett nytt intresse. Nämligen Tradera. Hysteriskt kul. Folk lägger ut så konstiga saker. Och folk budar på så konstiga saker. Häromdagen fick jag lov att hejda mig själv när jag höll på att buda hem en "gammal uppstoppad småvessla".

torsdag 15 september 2011

En tanke, bara en tanke

Jahaja, sitter du där och känner hur du liksom har för mycket pengar igen? Men ingen att skämma bort eller överraska? Åh! Låt mig då hjälpa dig hjälpa mig, så att säga. Köp dessa åt mig! Tack raring!

Läser om hur man sprider hälsa och säger hej då åt min egna

Jag pluggar. Läser, bläddrar, antecknar. Känns som att jag kommer till landet Ingenstans. Häller kaffekopp efter kaffekopp in i trut och system. Väntar på piggheten. Men hela huvudet vill bara dö. Hör raspiga röster viska: "Skjut mig, skjut mig nu", samtidigt som jag ser min själ smyga sig ut genom bakdörren. Så här sitter jag, själlös och med en ökande dödslängtan. Det enda som får mig att fortsätta bläddra är den där känslan som jag vet kommer när man stänger boken och är klar. Åh. Den känslan längtar jag till. Bara hundra sidor och några anteckningar kvar nu. JAG SKA KLARA DETTA.

Vad jag gör idag

onsdag 14 september 2011

Det här med att vara kär i en kändis, och så

Al Pitcher alltså. Jag får inte nog av människan. Jag ser samma klipp, om och om igen. Och om och om igen är jag påväg att ramla av stolen i rent jävla asgarv. Jag garvar sådär hjärtligt åt hans skämt. Ni vet, när man garvar sådär mycket att man liksom måste slå handen i bordet, eller på låret. Åh. Bästa Al!
Underbara Al. Min Al. En dag ska vi gifta oss. Och ingen annan än du ska få hålla tal. Gästerna kommer att skratta så mycket att deras tårtbitar bara forsar iväg med alla glädjetårar. Du ska berätta roliga anekdoter om vår tokiga relation, om skelögda släktingar och knepiga bröllopsbestyr. Och jag ska titta på dig, kärleksberusat. Vi kommer självklart sedan leva lyckliga i alla våra dagar.

Min Al. En dag. Men fram tills dess ska jag fortsätta se mitt favoritklipp med dig. Puss, och godnatt.

När någon får en att skratta, fast än man inte ens tänkt le


Jag ställer mig väl i ledet

Ingen nyhet för någon att fru Adele är en av de mest hyllade sångerskorna under 2011. Även om hon vart hållt på några år så får ju ändå 2011 ses som hennes år. Det var ju ändå året hon tackade nej till att sjunga på William och Kates bröllop, till förmån för hennes grillfest. Hur som helst.

Jag har vägrat råimponeras av henne. Vägrat hylla och klappa händer. Jag har självklart hört hennes grymma röst och om hur hon rullat i djupet. Men jag har liksom känt mig så mätt på henne. Eller så har det bara handlat om det här med att vara en rebell och inte imponeras när alla andra imponeras. Upp och emot strömmen, inte med den, typ. Men nu. När Adele släpper sin "Someone Like You" och jag ser den här videon, där hon pratar om bakgrunden till låten. Jävla fan vad fint.

Så, gott folk, här kommer det. Ett tag efter er andra. Mitt stora erkännande: Adele är ruskigt bra.

tisdag 13 september 2011

Bland tusentals google-bilder så dyker denna upp

Finaste jäkla tatueringen jag någonsin sett. Jag hade aldrig burit en tröja om det var mig den satt på. Aldrig någonsin. Jag hade aldrig mer presenterat mig som Lisa, utan bara som "Snyggaste Någonsin".

Titta på den! Motivet! Färgerna! Detaljerna för fan. Helt otrolig. Jag vill veta vem som gjort den. Jag skulle antagligen aldrig ha råd att bli tatuerad av människan, men ändå. Helt otrolig ju.

Kärlek

Kärlek är att se honom, och ingen annan. Att titta ut över en samling människor och bara se honom. Det är att plötsligt förstå vad folk menat när de sagt att han är Han med stort H. Det är att hångla i timmar. Kärlek är att stirra sig blind på mobilen, att vänta och vänta, samtidigt som man övertalar sig själv om att "man ju ändå inte vill prata med honom nu". Det är att gå på promenader och stamma.

Kärlek är att öppna sig. Att öppna sig fullkomligt, fullständigt och helt på tok för fort för en nästan främmande människa som plötsligt känns närmare än allt. Han finns på riktigt i varje låt. Kärlek gör en dum, knepig och glömsk. Man glömmer bort, glömmer bort att man ju inte är en sådan som väntar på en killes samtal. Det är att finna sig själv på platser man inte trodde att man skulle till. Det är att springa naken, att dela sovsäck och äta frukost mittemot varandra, helt tysta. Kärlek är att sitta bredvid honom när han röker och inte känna av cigarettlukten. Det är att tycka att det nästan luktar gott.

Det är ett dis. Det är hans hår, hans ögon, hans läppar. Det är att le och skratta. Det är att känna på ett sätt som man lovar varandra att man aldrig känt förut. Det är att veta att han väntar på dig lika mycket som du väntar på honom. Det är att få ett samtal av honom mitt i natten, för att han saknade dig. Det är att plocka fram dagboken och täcka sidor med han namn, hans röst, hans doft och ord. Kärlek är att titta på honom varje dag och känna sig lycklig. Det är att känna sig trygg. Det är att fluffa hans kudde varje kväll innan ni går och lägger er, bara för att han en gång sa att han sover som bäst då. Kärlek är att inte bry sig om samtalsämnena ibland tar slut och man kanske mest pratar strunt i telefon. Det är att bara bry sig om att den andra personens röst finns där. Det är att inte släppa taget. Det är att försöka.

Kärlek är ett rus, en explosion och ett tomt, kallt rum när den försvinner. Det är att tatuera sig, att alltid ha hans namn inpräntat i en del av sig. Det är en eld, hur klyschigt det än må låta, det är en glöd. Det är att se honom på stan och fortfarande minnas allt. Kärlek är att älska.

måndag 12 september 2011

Never forget what someone says to you when they are drunk
because drunk words are sober thoughts..

söndag 11 september 2011

And by "ok", I mean "fuck u"


Nej, nej. Jag tänker inte påstå att jag gjort mest i världen i dag eller gått i flest knop. Jag har bara kommit hem från min lilla resa, städat lite ( läs; flyttat papper från ett ställe och lagt på ett nytt där de inte syns ), suttit vid datorn en del och ätit ganska mycket godis. Söndagar är underbara ta mig fan. Det finns ingen skam i att göra absolut ingenting på en söndag. Söndagar är en dag att göra vad man vill på. Även om det ibland är ingenting. Fullständigt fantastiskt. Nu är jag redo för en vecka av massa ting.

Och förresten! Jag har hittat ett album jag tänker lyssna sönder i höst. Skulle tro att åtminstione ett par av mina ledmotiv till höstens dagar kommer plockas från Bombay Bicykle Club - A different kind of fix.

Genom mobilens suddiga lins

torsdag 8 september 2011

Iväg och härjar, hörs när vi hörs

Jag är på äventyr några dagar framöver och hälsar på ( läs; härjar ) hos folk som jag tycker om i Karlstad och Skövde. Vi ses på andra sidan av dimman. 

tisdag 6 september 2011

Vad jag gör nu


Har haft en bråkig hals och ett elakt högeröra som hållt mig vaken i flera nätter. "Nog", sa jag och gick till vårdcentralen. Där tog de lite blod från mig, stirrade mig i öronen och petade mig i halsen. Rött och irriterat blev domen. Fick med mig örondroppar hem. "Kalas", sa jag och log som på bilden ovan.




























Kom hem, la mig sidan som beordrat av sköterskan och plockade fram min lilla tub. Droppade en, två, tre gånger. Kände hur örat fylldes av klet. En mycket konstig känsla uppstod.

måndag 5 september 2011

Tror att jag sitter mittemot en sengångare

Sitter i biblioteket på skolan. Ser något närma sig från höger. Kikar dit. Ser en tjej komma gående. Mycket långsamt. Hon möter min blick. Jag ler. Hon ler. Fast långsamt och svagt. Hon är cirka en meter i från mig i detta läge.

Jag tittar ned i datorn igen. Men ser henne hela tiden i ögonvrån. Hon närmar sig, med små, små, släpande steg.

Till slut, när jag läst igenom TVÅ artiklar har hon nått fram till mitt bord. Hon har placerat en litet finger på bordet. Jag tittar på fingret och sedan på henne. Jag ler. Sakta, sakta, saaaaaakta glider hon ned mittemot mig. Hon tittar på mig. Jag ler mot henne, godkänner hennes sittande så att säga. 

Så, nu sitter hon här, mittemot mig och lyssnar på salsa. Långsamt, långsamt och sakta, saaaaaaakta byter hon ibland låt med sina små, små, långsamma fingrar.

Nu kliade hon sig precis på hakan. Det är det långsammaste jag någonsin sett.

fredag 2 september 2011

Min generation alltså

Kvällens status-uppdatering bland mina vänner på facebook går ju utan tvekan till den tjej som skrev: "Ses i dimman, kärlek till alkoholen <3". Min generation alltså. Man garvar ju nu, och skålar. Men fy fan vad det kommer gå åt helvete för oss.

Nä, nu åker jag till Kåren. Och skålar.

They say I'm too fake, fuck it, I'm paid



















Big Sean - Too Fake feat. Chiddy Bang. Satans jäkla bra. Nu är jag mer än redo för en kväll på Kåren i legendernas tecken. Blev tokigt sugen på öl också. Ska ordna upp detta, omedelbart.

Idag hurrar vi för min far

Grattis älskade pappa! Hoppas att du får gå tidigt från jobbet, att tåget kommer i tid, att det inte regnar på dig och att du får le ditt fina leende hela dagen lång. Jag älskar dig! Ikväll äter vi tårta ihop!


torsdag 1 september 2011

Photobooth är för alla

Detta klipp får i alla mig att le. Speciellt efter att ha läst klart cirka tvåhundra sidor om kontinuum, dikotomi och salutogent vs. patogent. Tycker att det är fint hur photoboothens förvrängda lilla lins liksom fångar alla. Photobooth har ingen åldersgräns. Så simpelt, så kul. Nästan som att ha Lisebergs spegelhus ett klick iväg bara. Titta bara på de rara gamlingarna. Jag blir liksom fylld av kärlek när jag ser dem. Vill adoptera dem och ha de springande här hemma. Ge dem roliga namn som passar deras minspel och läten. Åh. Mina hjärtan. Vi skulle ha så kul ihop. Jag och de där photobooth-tokarna.

Aaand - snap, back. Efter att ha tittat på klippet kanske en eller två gånger till ska jag ta och krypa mot sängen. Huvudet är trött efter läsandet. Och jag behöver ladda inför morgondagen. Då blir det träning, skola, nollning och firande av far min som i morgon är ett stycke födelsedagsbarn. Jag tjuvstartar firandet och drar omedelbart av några cyber-hipp-hurra. Grattis pappa!