torsdag 28 februari 2013

För 23 år sedan välsignade jag världen med min ankomst

































För 23 år sedan låg jag lite nyföddsskrynklig lutad mot min mammas bröst, alternativt mot ett par sterila sjukhuslakan. Kanske grät jag, kanske sov jag. Född var jag i alla fall och överallt i världen talades det om detta efterlängtade mirakel. Det skickades mynta, rökelse, guld, blombud, åsnor, hästar och några sombreros. Några länder och vissa rika släkten erbjöd mig slott och gröna skogar. Jag tackade emellertid nej till det, drog hem till Kiruna med familjen och växte upp till att bli den fantastiska tösa you've all grown to love. Grattis världen! Grattis mig!  I dag har jag firats av min sambo och i går var jag på middag med vänner. I morgon kommer min familj och på lördag bjuder jag på kalas för vännerna. En riktig födelsedag, den firas i fyra dagar. Skål! Hipp och hurra!

onsdag 27 februari 2013

Och jag önskar mig en smarrig semletårta, tack på förhand

Jag vet. Det känns nästan i luften. Något stort, något viktigt och något rent utsagt fantastiskt är på igång. I morgon är äntligen det dags att fira en av årets viktigaste dagar. Min födelsedag! Mina vänner har sett fram emot den så mycket att de inte kunnat hålla sig längre. Så inom en timme sitter vi samlade på en restaurang och tjuvstartar firandet. Gör det du med! Skåla till min ära! Ta ledigt från jobbet i morgon! Köp en hundvalp! Skrapa fram en storvinst på trisslott! Fira!

måndag 25 februari 2013

Helt vanligt, men ovanligt kul






























En bild från i morse då jag satt och morgonvinkade åt mig själv i webcamen. Det gjorde mig ofantligt glad och taggad. Såpass glad och taggad att jag i dag kunnat skriva på min kostrapport utan att vilja strypa varken den, mig eller det däringa näringsberäkningsprogrammet Dietist XP. Kanonkul ju!

Och i morgon pluggar jag ihop med fina Elin. Det får en att behålla både leende och pepp. 

fredag 22 februari 2013

Fredagslista comin' at ya

Nämn något som gjorde dig glad igår!
I går var en typiskt mittemellan dag. Men det allra bästa med den var nog när jag såg ett avsnitt Modern Family. Den serien är ett sant lyckopiller. Plus att jag hade en jättestor kopp te i näven då. Ja, jävlar, då levde jag livet. 

Hur ser en perfekt lördagsmorgon ut?


Vad gjorde du klockan åtta i morse?
Vaknade till när Alexanders väckarklocka började väsnas. Sedan somnade jag om och vaknade trettio minuter senare då min väckarklocka drog igång.

Vad gjorde du för 15 minuter sedan?
Undersökte ett konstigt ljud från övervåningen. 

Det sista du sa högt?
"Vill du ha en pinne?", till Aquila. 

Det senaste någon sa till dig:
"Ha en trevlig helg och nästa gång du handlar behöver du inte visa ditt leg", sade kassörskan på Willys efter att jag kopplat Willys+ till mitt bankkort.

Vad har du druckit idag?
Vatten och kaffe.

Vad var det senaste du åt?
Ett gäng sojabönor.

Drömmer du mardrömmar?
Jorå. Senast i igår då jag drömde att jag skulle operera brösten, men min doktor var kass och skar av mina egna bröst och ersatte de med någe sorts skinnballonger som satt fast med en liten tråd. Det var svinigt och ofantligt fult.

Vad ser du om du tittar till höger?
Min egen spegelbild. Den säger åt mig att duscha bort dagens träningspass.

Vad gör dig glad just nu?
Att Alex är på väg hem! 

Vad ska du göra härnäst?
Duscha. 

Kläder just nu:






























Är du kittlig?
Jo. Här och där.

Snarkar du?
Icke då! Jag snackar däremot.

Nämen

Det sker förändringar i mitt bloggrike. Jag flyttar runt, ändrar typsnitt, breddar och härjar rent allmänt. Känner mig som en programmerare och ler nöjt när saker börjar se ut som jag vill. Så er uppgift nu, ärade bloggläsare, är att gilla dessa förändringar och kanske slänga in en kommentar i stil med "WÖW! Vilken uppfräschning!" eller alternativt "Yes, äntligen är din blogg lika snygg som dig". Det skulle vara kul. Nätkärlek, hit me!

torsdag 21 februari 2013

En kvart efter mina försök att stå på huvudet naken

Sitter hemma och pluggar, vänd mot fönstret för att ta vara på det vårviskande vädret utanför. Iklädd sport-bh och träningsshorts. Ser en stege dyka upp utanför fönstret. Tänker "Va fan nu?", när jag ser att stegen lutas mot mitt hus. Inser i panik att det är tvätta-fönster-dag på Västerslänt. Helvete! Kastar mig iväg och hinner precis få på mig en tröja innan fönsterputsarens nuna dyker upp på andra sidan rutan.


Reflektion: Jag är alldeles för mycket mig själv när jag är hemma för att någon plötsligt ska dyka upp på andra sidan fönsterrutan. Min fönsterputsare är dock sjukligt proffsig. För trots att han tittar rakt på en fönsterruta ser han aldrig ut att titta igenom fönsterrutan. Det hade jag aldrig klarat av! Jag hade tittat in i allas hem, kikat på inredning, vinkat åt eventuella husdjur, skakat på huvudet eller nickat gillande och helt enkelt dömt allt och alla där på andra sidan rutan. 

tisdag 19 februari 2013

Att önska sig nära

I dag saknar jag Uddevalla. Eller, kanske inte Uddevalla. Men en jäkla massa personer från Uddevalla. Saknar möjligheten att bara dyka upp. Att åka över och ta en kaffe. Passera i närheten av en vän, ringa upp och en kvart senare kunna ses för en promenad, en fika eller bara en sväng inne på Livingroom.

Saknar att sitta på Röda Rummet ihop med Anja och prata över ännu en morotskaka. Saknar att få ett samtal från Samuel följt av ett besök en kvart senare. Saknar att ha Maria och Jesper som mina grannar. Saknar att dricka skakningsframkallande mängder kaffe ihop med Brink. Saknar glada Linnea som kan få en att skratta bara genom att hon skrattar själv. Saknar strandpromenaden och kajkanten. Saknar platserna eftersom jag saknar personerna. Saknar, saknar, saknar och är så himla lycklig över att känna så fina människor att kroppen ibland känns så himla tom utan dem. 

I dag önskar jag att alla kunde vara här. Önskar att mina armar kunnat bli så långa att jag nått mig hela vägen till Kiruna, Luleå, Skövde och Uddevalla för att kunna krama er allihopa. Mitt support team. Jag hoppas att ni har en bra dag.

måndag 18 februari 2013

Påtår med Pitcher

Av någon anledning lade sig gårdagens inlägg bland mina utkast. Nåväl. Här kommer det i alla fall.

Söndagskvällen spenderades framför Al Pitcher och precis som förra året höll han mig skrattande under två timmar. Innan föreställningen kunde jag knappt sitta still och trummade på Alexanders ben medan jag hoppades, önskade och ville att Påtår-touren skulle leva upp till förväntningarna efter Fika-touren.
Och ja, det gjorde han. Han levde upp till förväntningarna och bjöd på en av de bästa söndagskvällarna jag någonsin upplevt. Om jag var tvungen att fotografera mig ihop med honom i år också? Jo.


lördag 16 februari 2013

Äntligen dags för påtår

Borde mest av allt rulla ihop mig till en boll och hyperventilera under tyngden av allt plugg som hänger på mig och vrålar: Fixar du detta?! Men, jag är rätt glad. Eller ignorant kanske. Troligtvis en komb av de båda. Hur som jävla helst. I morgon blir det äntligen Påtår med Al Pitcher! Som jag längtat!

fredag 15 februari 2013

Då har vi ett mål då

Vinet jag köpte i går var tydligen ett korkvin. Och vi har ingen korkskruv. Så, min lilla romantiska gest gjorde så som mina romantiska gester oftast gör och föll platt. Helt obarmhärtigt föll den från femman på badhuset och magplaskade framför klassens snyggaste kille. Ungefär så.

Sedan bråkade kladdkakan jag gjorde och stelnade jättelångsamt. Och eftersom jag är en Mäki kunde jag inte riktigt hantera mitt bakslag särskilt elegant utan blev råtvär. Svor och kallade mig själv för himla dumma jävel. Men som tur är har jag världens finaste människa som sambo. Han klappade och kramade, blev glad ändå, ställde vinflaskan på fönsterbrädan och sa: "Tills vi har en korkskruv". 

torsdag 14 februari 2013

Fortsätt älska

I dag är det alla hjärtans dag. Tusentals bord står bokade för två, hjärtformade sötsaker inhandlas och blombuden skyndar genom staden. Jag gör som jag brukar och älskar min Alex. För ett år sedan var han i Uddevalla för sin praktikperiod och bodde hos mig under sex veckor. Vi delade på mina tjugosex kvadratmeter och bestämde någon gång under den perioden att det faktiskt var så det skulle få bli. Vi skulle bo ihop, det kändes så himla självklart då. För vi hade blivit så självklara då. Tog tag i varandras händer lite hårdare och bestämde att det inte fanns några alternativ. För varandra hela tiden, men också för vår alldeles egen skull. För att det kändes rätt i två magar, för att det kändes rätt i två huvuden. Jag vill, du vill, vi vill.

Ett år senare vill jag ännu. Nu har vi bytt mina tjugosex kvadratmeter i Uddevalla till våra hundrasextio kvadratmeter i Göteborg. Jag har inte köpt någon nallebjörn åt dig idag, strösslat rosenblad över sängen eller ens en plockat hem en blomma. Men jag har köpt ett vin som jag vet kommer få dig att le.

onsdag 13 februari 2013

Att göra en independent woman till enbart en fruga

Blev uppmärksammad på den allra märkligaste beskrivningen jag någonsin läst om Beyonce:


Hur fan kan man beskriva världsberömda, redan legend-stämplade Beyonce som "den berömda hustrun"? Varför inte nämna hur Beyonce fick en hel värld att försöka dansa hennes Singleladies-dans och hur hon de senaste tio åren ständigt hållit sig aktuell - på musiklistor, i film, i reklam. Varför plocka ned denna enorma kvinna och förebild till att bara vara "en berömd hustfru"? 

Welcome to the dark side

"Är du en sådan brud?", sa jag för någon månad sedan till en tjej i min klass som åt kiwi med skalet på, precis som när man käkar äpple. Nu är jag också en sådan brud. Knaprar i mig hela, rena, ekologiska kiwifrukter när än jag kommer åt. Se där. Tror att den där löksirapen öppnade Pandoras matbox.

tisdag 12 februari 2013

I nöd och lust

Sitter med huvudet försjunket i tankar när jag plötsligt hör en underbar finlandssvensk stämma säga: 
En toalett, tänker du. En helt vanlig toalett. Ja, den kan se enkel och anspråkslös ut. Men glöm inte vad den betyder för dig ibland. Hur den alltid ställer upp när du är som svagast. Det är mycket stol för pengarna.
Jag tittar upp på tv:n och ser Jarmo Mäkinen stå där och posera bredvid en prima toalett. Visar sig vara en reklam för K-rauta. Och jag känner.. Amen K-rauta! Amen! Klicka här och upplev den bästa reklamen på tv just nu! 

måndag 11 februari 2013

Vad fan händer, undrar jag helt utan att blinka

I lördags befann jag mig i Hamburgsund för ännu en recension. Där lyssnade jag på musik som jag först trodde var soundcheck och funderade på vilket som var konstigast; att trettio personer satt bänkade framför Damo Suzuki's Network eller att miljontals svenskar samtidigt satt bänkade framför Jean Banan?

fredag 8 februari 2013

D-vitamin

I dag har en blyg sol lyst över Göteborg och fått folk att stanna upp på väg till lunchen, mötet, jobbet, dejten. Folk har stannat upp, kisat mot solen, lutat sig mot husväggar och bara blundat några sekunder. När jag var hos frukthandlaren kikade han ut genom fönstret, log och sa: "Tänk att man kan bli så glad av att bli bländad ibland". Så enkelt, så bra och nu tar vi helg. Jag ska fira min vän Maria i kväll och i morgon blir det jobb. 

onsdag 6 februari 2013

Den där killen, den där känslan

Känslan av att inte riktigt kunna eller vilja somna om han inte rör vid dig. Den känslan är ganska enorm. Den kärleken är ganska enorm. Mitt i vardagens suckningar, när man stressar som mest och kanske inte har tid - då är det viktigt att stanna upp och känna hur ofantligt lycklig man är. Att känna hur man verkligen älskar. I dag känner jag det lite extra. Pussar en extra gång innan skola och jobb.

tisdag 5 februari 2013

Kvällslektyr

Min recension finns på Bohusläningens nätsida. Klicka här och läs, om ni känner för det. Eller vad fan, gör det även om ni inte känner för det. Syna mitt jobb! Och gläds över Bohusläningen nya nätsida.

söndag 3 februari 2013

Bättre dagar på jobbet

För fem timmar sedan kom jag hem från Trägårn efter en spelning med Organismen och DJ Large. Även om Uddevalla-publiken till en början inte riktigt hängde med så var det en sann fröjd att få se och höra dem uppträda. Riktiga artister gör bra uppträdanden vare sig de står framför den stora massan eller på Trägårns lilla scen. Hatten av till Organismen och DJ Large som fick mig att glömma bort att jag stod i en gåshuds-kall lokal. Och hatten i nyllet på den kille som störde mig hela kvällen. Det är sällan jag med båda händerna viftar undan en människa och säger: GÅ HÄRIFRÅN. Det gjorde jag i kväll. 

Nåväl, jag älskar mitt jobb. Det går inte att säga nog många gånger. Varje gång jag går ur huset för att jobba gör jag det med fjärilar i magen, precis som om jag skulle gå på första träffen med en råhet kille.