Att önska sig nära

I dag saknar jag Uddevalla. Eller, kanske inte Uddevalla. Men en jäkla massa personer från Uddevalla. Saknar möjligheten att bara dyka upp. Att åka över och ta en kaffe. Passera i närheten av en vän, ringa upp och en kvart senare kunna ses för en promenad, en fika eller bara en sväng inne på Livingroom.

Saknar att sitta på Röda Rummet ihop med Anja och prata över ännu en morotskaka. Saknar att få ett samtal från Samuel följt av ett besök en kvart senare. Saknar att ha Maria och Jesper som mina grannar. Saknar att dricka skakningsframkallande mängder kaffe ihop med Brink. Saknar glada Linnea som kan få en att skratta bara genom att hon skrattar själv. Saknar strandpromenaden och kajkanten. Saknar platserna eftersom jag saknar personerna. Saknar, saknar, saknar och är så himla lycklig över att känna så fina människor att kroppen ibland känns så himla tom utan dem. 

I dag önskar jag att alla kunde vara här. Önskar att mina armar kunnat bli så långa att jag nått mig hela vägen till Kiruna, Luleå, Skövde och Uddevalla för att kunna krama er allihopa. Mitt support team. Jag hoppas att ni har en bra dag.