söndag 31 mars 2013

Söndagslektyr

Jag är så jäkla vänlig att jag ordnat fram lite söndagsunderhållning för er. Underhållningen varar förvisso bara i någon minut men ja. Klicka här för lite schysst söndagslektyr.

lördag 30 mars 2013

Världen kan aldrig få för många skäggiga karlar


Hemma efter kvällens jobb på C-60. Den här kvällen var en sådan kväll då jag än en gång passar på att känna mig lite extra tacksam över att ha det jobb jag har. "Här står jag och trivs mot betalning", tänkte jag när Samling stod på scenen framför mig och en trevligt främling bredvid mig gjort pausen kort. Det är inte alls särskilt pjåkigt att skriva recensioner för Bohusläningen. Gårdagens recension av Syster Sol hittar ni förresten här.

fredag 29 mars 2013

Bättre än på skiva


I går var jag på Mortens i Uddevalla och såg Syster Sol uppträda. Jag var där för Bohusläningens räkning och hade ofantligt låga förväntningar. Har aldrig fallit för Systers Sols musik eller tyckt att hon har allt det som folk påstått. Men oj vad hon överraskade mig och jösses som jag föll. Bruden var grym och sopade ta mig fan mattan med sina egna studieinspelningar. Det blev rena rama hyllningsrecensionen. Och i kväll hoppas jag att det blir minst lika bra då det är dags för C-60 på Mortens. Jag kommer vara där, med block och penna.

tisdag 26 mars 2013

Jag undrar, ni svarar


I dag är jag konfunderat (och i nuläget till och med irriterad). På vad, vrålar du oroligt. På min axel, svarar jag. Den har nämligen hållit på och rycka hela dagen. Har haft och har ännu små, snabba muskelsammandragningar så fort jag slappnar av i den. Under en minut räknade till ca tio muskelsammandragningar. Så nu, kära bloggläsare vill jag att vi gnider våra geniknölar ihop.

Vad kan det bero? Hur får jag den att skärpa till sig? I nuläget har den liksom härjat såpass länge att jag börjar känna mig trött i den. Så det får gärna presenteras någe sorts quickfix. Har prövat att massera den, slå den, trycka på den samt ignorera den. Men den har fortsatt rycka och ha sig. Vad håller den på med?

söndag 24 mars 2013

Succé ihop med Gardell och Anja

Under gårdagen hade jag en bra dag på jobbet och gick på Jonas Gardell för Bohusläningen räkning. Älskade ta mig fan varenda minut och ni kan läsa min text här! Fick även träffa min bästa Anja och prata över ett par glas vin. Samt - bevittna en proper urflippning där stolkastande och fotöljvältning ingick. Undrar om någon någonsin kommer kunna göra mig så arg att jag hivar iväg stolar. I alla fall, bra lördag!

lördag 23 mars 2013

Luras och längtar

Sitter vid fönstret och kikar ut på en blå himmel. Jag har på mig ett par jeansshorts och en t-shirt. Och om jag anstränger mig kan jag nästan övertyga mig själv om att jag inte fryser. Träden utanför vajar till vad som skulle kunna vara en sommarbris. Jag tänker att det är exakt som om det vore sommar nu. Men när jag tittar på den högsta björken där ute slås jag av tanken att jag inte riktigt minns hur träden ser ut när de har löv.

tisdag 19 mars 2013

Sol i sinne och sådär



Den riktiga vårpeppen startade idag. Jag ignorerar hur vinden fortfarande biter i kinderna och tvingar mig att skydda kroppen med vinterjacka. Hos mig och Alex är det påskpyntat från och med nu. För om vi skvätter runt lite färg här inne, pyntar med tulpaner, påskliljor, påskris och fjädrar - då borde väl våren bli inspirerad och sätta lite jäkla fart?

lördag 16 mars 2013

Lördag

Fika, sol över Göteborg och hemmamys. Idag har jag haft en bra dag ihop med den här donnan.
Dessutom har jag genomfört mitt första riktiga crossfitpass. Så kul! Men, mer om det senare.

fredag 15 mars 2013

När man står lite på sidan om och försöker förstå

Sitter och pluggar. Studerar just nu Body Magazine. Kanske den roligaste litteratur jag någonsin tagit mig an på ett "akademiskt" vis. Det jag inser när jag bläddrar i den är att den är nästintill helt oöversättlig till min vardag. Visst kan jag inspireras, hitta nya övningar och ibland så kallad "ny forskning" som presenterar roliga saker. Men, jag blir lite matt.

I deras artikel "Billig Byggarmat" lägger de upp en plan som gör att matkostnaden landar på 2600 kronor i månaden. De anser att det är rimligt för alla som inte "super i tid och otid". Enligt Riksmaten lägger en vuxen person cirka 1900 kronor i månaden. Jag och Alex handlar för omkring 500-800 kronor i veckan, beroende på vilka varor som behövs fyllas på där och då. Det betyder att vår månadskostnad landar på omkring 2000-3200 kronor för två personer. Vi handlar gärna ekologiskt men landar alltså trots det på denna ganska låga summa om man ska jämföra med snittet. Vi har ingen full kyl där varorna står tills de ruttnar bort, utan handlar hem i den takt vi äter. Jag förstår inte hur Bodys billiga byggarmat kan komma upp i 2600 kronor i månaden för en person.

I en annan artikel låter de Georg Hällstorp agera gästkock. Han berättar om hur han de senaste åren äter så ren mat som möjligt. När någon säger ren mat tänker jag paleo, ekologiskt och korta led från mark till affär. Så tänker inte Georg. Han tipsar om sitt Fluff 2.0 som innehåller 200 gram frysta jordgubbar, 50 gram whey proteinpulver med citronsmak, 1/2 dl thaisoppa och en matsked currypasta. Varor som alltid finns hemma hos Georg är proteinpulver, sötningsmedel och mager mjukost. Och jag tänker, är det verkligen ren mat? När jag tänker på sådana produkter ser jag långa led av processer och fabriker framför mig. Och jag vet inte, men för mig känns det inte alls särskilt rent. Jag säger inte att jag aldrig har sådana varor hemma, för det har jag. Men jag står ju inte och kallar min kyl för ren heller. 

En tredje artikel med rubriken "MAX DEFF - på rekordtid" tipsar de om hur man toppar formen på fyra veckor via deras kost och träningsprogram. Kostplanen de lägger upp för en kvinna på 60 kg är helt absurd. De föreslår ett energiintag på fåniga 935 kcal. BMR, det vill säga den basala metabolismen, för en kvinna på 60 kg kräver 1555 kcal. De rekommenderar samtidigt det enorma proteinintaget 58 E%. Protein som kroppen inte hemskt gärna tar upp då den befinner sig i obalans. Energibalansen är helt avgörande för proteinbalansen. Jag förstår det är en extrem plan för snabba resultat. Men vad fan? Hur kan de rekommendera ett energiintag under BMR? BMR som ju för i helvete är det kroppen behöver för att hålla igång hjärta, lever, tarmar.. basala himla funktioner.. Hur kan de rekommendera det energiintaget ihop med hård träning. VA?! Hur förväntar de sig att en människa ska kunna stå rakt efter fyra veckor av deras MAXDEFF? Det kanske inte spelar någon roll? Magrutorna sitter ju plats i alla fall. Eller? 

Fan. Jag blir som sagt lite matt. 

torsdag 14 mars 2013

Min bästa grönsakssoppa

Ikväll tänker jag presentera er för mitt enkla, goda, nyttiga, vegetariska och ekonomiska sopprecept. Jag lovar, det här kommer få era smaklökar att jubla och eventuella förkylningar att bege sig vidare på stört. En av mina lärare säger alltid att "fisk är kul" för att få oss att äta mer av det. Men jag säger: Soppa är kul! Via 5 små steg har ni inom kort en prima torsdagssoppa framför er. Soppan räcker till två hungriga vargar, annars ca 3-4 personer. 

1. Utrusta dig själv med en glas vin. Varför? För att du får. För att det smakar bra. För att det snart är fredag.

2. Hacka grönsaker som du tycker smakar bra. I mitt fall föll valet på en "Husmans"-påse. Det vill säga den perfekta blandningen av morötter, rödbetor, palsternacka, rotselleri, kålrot och gullök. Blott 15 kronor gick den på.

3. Bryn vitlök och gullök tills de fått prima färg och doft. 

4. Häll i vatten och resten av grönsakerna. Koka upp, kasta i en tärning grönsaksbuljong och krydda efter smak med salt, peppar, örter och dylika godsaker. Vid denna tidpunkt doftar köket såpass gott att till och med hundar kommer tigga.

5. Då grönsakerna mjuknat drar du kastrullen från plattan och mixar alltihop till en slät soppa. Beroende på hur tjock du vill ha soppan kan du behöva hälla av en del vatten innan mixande. Tillsätt eventuellt havregrädde eller kokosmjölk för att få en tjockare soppa med rundare smak (funkar förstås också med mjölk och matlagningsgrädde). Toppa med gröna bönor och ännu mer örter. Titta på ditt mästerverk. Servera det ihop med vitlöksbröd. Skåla, ät och njut. 

Och eftersom jag tycker det är hysteriskt kul att jag numera kan beräkna näringsvärden på grejjor så har jag tagit mig friheten att göra just detta. Med bröd och eventuell skvätt kokosmjölk inräknat blir det som följer:  

Hela portionen: 628 kcal 
(ca 200-250 kcal/portion)

Protein: 7 E%. 
Fett: 30E%
Kolhydrater: 48E%

Rätten är inte någon varje-dag-rätt. Detta eftersom den ligger relativt lågt på proteinmängden. Men dagar då aktiviteterna  varit färre eller du helt enkelt vill att det ska vara gott, enkelt och billigt så passar den perfekt. Men ja, den ska kanske ses mer som en lätt lunchrätt än en middag. 

Äntligen kan jag säga; Snart

Pappa fyllde 60 år i september och vi överraskade honom med en bokad vårresa till Berlin fjärde till åttonde april. I december besökte jag Wicked Tattoo och bokade med orden; "Jag kan när du kan". Närmsta datum visade sig vara tionde april. Det kändes som det var ett helt liv som skulle hinna passera fram tills dess. Det var kallt och en månad kvar till jul. Att det någonsin skulle bli april och vår kändes nästan omöjligt. Men nu står det påskliljor på bordet, solen skiner och det är faktiskt dags att äntligen få säga: Snart! Snart åker jag till Berlin med människor som står mig nära. Snart gör jag min tatuering. Snart, himla jättesnart!

måndag 11 mars 2013

Det här med att återupptäcka musik

I går vaknade upp med en textrad i huvudet och kunde först inte komma på vart den hörde hemma. Sedan trillade det på plats och nu lyssnar jag på den här låten, om och om igen. Jäklar vad jag tyckte om den då det begav sig 2003. Och nu med. Det här med att återupptäcka musik som fått en att dansa och märka att magin ännu finns där. Det är fint.

lördag 9 mars 2013

Därför gör jag det

Under gårdagens träningspass hörde jag en kille som högljutt annonserade för oss andra att träning faktiskt bara är ett substitut för något man saknar och att alla som tränar gör det på grund av något de inte har. Han sa att de timmarna folk lägger på träningen är tid de egentligen önskat att de kunnat lägga på att vara med någon eller göra något annat. Jag började fundera på det hela. Först förbannad, sedan arg och sedan mer sansad. Träning är ett ofantligt brett ämne att attackera. Och att göra antaganden om alla som tränar gör ämnet ännu bredare och ännu mera svårfångat. För hur många träningsformer finns det? Hur många utövare finns det? Jag kan inte ens dra en gissning kring det, kan inte se ansiktet på ens hälften av dem framför mig. Men hans mening var ändå att alla som tränar gör det på grund av något de inte har.

Jag testade hypotesen på mig själv med den enkla frågan: Varför tränar jag?

Mitt första argument är för att jag kan. Jag tränar för att jag kan. För att min kropp kan springa, för att den kan lyfta, för att den kan hoppa, balansera och cykla. För att jag hela tiden tror.. eller nej, för att jag ta mig fan hela tiden vet att min kropp kan mer. Jag tränar för att jag vet att jag kan utvecklas. Jag kan bli friskare, starkare, snabbare. Det handlar om en helt egocentrisk handling. I ett liv där så mycket handlar om relationer och att finnas bredvid/ihop/omkring andra människor blir träningen något jag kan göra enbart för mig. Jag tränar för att det ger mig en tid på dygnet då något så basalt som min andning är det viktigaste. Träningen håller mig medveten om min hälsa. Hur mår jag? Jag tränar för att det påminner mig om att det är viktigast. Jag har alltid varit fäst vid tanken om mål. Jag älskar tanken att sträva mot något. Vare sig det rör sig om att få drömjobbet eller lära mig laga en maträtt. Och i träningen hittar jag alltid mål. När saker känns osäkra på andra plan så vet jag alltid vad mitt mål är där i alla fall. Där på gymmet, vid skivstången, stående framför en kettlebell eller i löpspåret finns alltid en tydlig målbild. Känslan av att klara sina första chins, känslan av att lyfta mer, att kunna öka tempot och faktiskt må bättre efter varje pass. Den känslan gör att jag tränar. Känslan av att jag faktiskt hela tiden kan mer. Jag tränar inte för att jag saknar något, utan för att jag vill behålla och ha mer. För att jag tror att en stark kropp är en frisk kropp. Och att vara frisk är faktiskt ännu en intention jag har. Jag tränar för hälsa. Och för att det får mig att försöka mig på saker som på bilden nedanför.



Varför tränar du? Eller varför tränar du inte?

måndag 4 mars 2013

Mitt kalas







I lördags blåste jag upp ballonger, hängde vimplar längst taket och slängde runt massvis av serpentiner i huset. Jag hade fyllt år och äntligen var det dags för mitt kalas. Ihop med tjugo av mina vänner firade jag in mitt 23:e år, skålade och lovade att det här skulle bli mitt bästa år. Det bjöds på tårta, fiskedam och jello shots. Jag fick så himla mycket fina blommor, massor av gott vin, en underbar prydnadslama och (äntligen) en korkskruv. Jag var ofantligt taggad och törstig vilket ledde till att det sveptes mängder av shots och dylika alkoholhaltiga drycker. Jag behövde aldrig hämta dricka men hade ändå ett glas, en flaska, en burk i näven under hela tiden. Jag fick skratta mycket, kramas ännu mer och slutligen somna på vårt köksgolv bredvid Alexander. Hur bakfyllan var igår? Brutal. Tackar som frågar.