Tänkte egentligen bara säga att det är kul att flytta hemifrån

Det är kul att flytta hemifrån och att äntligen få rodda runt sig själv och upptäcka att man flyter rätt bra. Man handlar sin egen mat, diskra undan eller lämnar kvar sina egen disk och städar för att man själv vill, och inte för att föräldrarna tryckt in huvudet genom ens dörröppningen och sagt att "det ser ut som ett bombat skithus".

Det är att kul att flytta hemifrån och inte alls vara den där stökiga tjejen man trodde att man var. Här, i min lägenhet, diskas det undan och bäddas. Varje dag. Klädhögar stör mitt synfält på ett sätt de aldrig gjort innan. De stör mitt synfält på ett sätt som skulle få min mor att gråta av stolthet. Åh, alla dessa gräl om klädhögar. Mamma, låt mig säga det nu, bättre sent än aldrig: Du hade rätt. 

Det är kul att flytta hemifrån och plötsligt upptäcka hur allt det där som föräldrarna grälat på en om plötsligt är ens givna regler. Allt det där de irriterat sönder en med känns plötsligt helvettigt. Här steks det på låg temperatur, här viks det kläder och hängs upp handdukar i rasande jävla takt. När jag bodde hemma var ett av mina största hat-moment på dagen när pappa rasande sa åt mig att för i helvete se till att hälla vatten i kaffekannan efter att jag druckit det kaffet jag önskat att ha. Detta för att förhindra att kaffet etsar sig fast i kannan och ger nästa omgång kaffe en besk smak. Åh, vad jag knutit näven om detta många gånger. Åh, vad jag, varje gång jag hällt det där vattnet i kannan (vare sig jag varit själv eller ej) demonstrativt och högt sagt: NU HÄLLER JAG VATTEN I KANNAN SÅ ATT DET INTE ETSAS FAST KAFFE! ÅH VAD BRA!

Det är kul att flytta hemifrån och inte bara hälla vatten i kaffekannan efter bruk, utan numera diska kaffekannan och den där grejen som man lägger filtret i. Jag tyckte att pappa var så besvärlig med den där kaffekannan när jag bodde hemma. Det skulle liksom göras så fort man var klar med kaffet. Kallade honom kaffe-Hitler, i smyg. Och nu, nu är jag värre! Nu diskar jag fanskapet efter varje gång. Blir stressad om jag ser kaffekannan stå där och ha kaffe i sig när jag inte vill ha mer. Och vad som värre är: Jag nöjer mig inte med att hålla upp detta hemma hos mig själv. När jag var hemma hos Alex i förra veckan och såg hans kaffekanna så kunde jag knappt vänta tills han skulle trampa iväg till skolan den dagen så att jag kunde få diska den och frigöra den från allt kaffe som etsat sig fast. Jag har tagit den där egenskapen som min far hade. Jag har tagit hans fullt vettiga egenskap och skapat ett monster.

Det är kul att flytta hemifrån, att rodda sig själv och inse hur mycket roddande man gör endast tack vare eller på grund av sina föräldrar.