Hon skrev om krossad kärlek och pusselbitar

Åh. Hur underbart är det inte att återupptäcka något man råälskat och bara börja råälska det igen. Omedelbart, i samma sekund som återupptäckten sker. Åh! Så underbart. I dag återupptäckte jag min underbara Emelie Thorén som var min bästa helt okända vän under min tid i Stockholm. Varje torsdagmorgon var som julafton, det var nämligen då hennes krönikor publicerades i City. Jag älskade varenda krönika. Minns den första krönikan jag läste med henne. Jag rev ut den och bar omkring på den i flera månaden. Så himla bra tyckte jag att hon var. Jag googlade på henne och hittade hennes blogg. Älskade hennes blogg minst lika mycket som henne krönikor och bestämde att om jag (..och hon) någonsin skulle bli lesbiska så skulle vi bli ihop, gifta oss och adoptera små barn.

Men sen bytte hon bloggforum och jag flyttade. Vi gled isär. Men idag kom jag plötsligt att tänka på henne. Min Emelie. Googlade, hittade och snap back! Känslorna kommer åter. Hon är ta mig fan bäst.