Något som jag tycker är riktigt stort

Har suttit och tittat på gamla bilder och än en gång kommit fram till att jag inte fattar kameror. Jag kan inte förstå mig på hur de funkar. Även om jag läser om det så kan jag inte ta in det och på riktigt förstå mekaniken. För hur fan är det möjligt att liksom frysa ögonblick, att göra en evighet av ett nu? För det är ju det som fotografier är, bevarade ögonblick. Ögonblick som på något sätt kommer fortsätta för alltid.

Människor kommer och går ur ens liv, men där på fotografiet kommer ni två alltid att vara ett par, där på fotografiet kommer hon alltid att vara din vän och studentmössan evigt vit. Fotografier, det är så mycket vardagsmat. Men jag kommer aldrig sluta att imponeras av dem, hur de liksom är det förflutna fast ändå precis där man är. Jag tycker att det är skithäftigt.