Stress som blir press blir prestation

Har precis gjort en uppgift till skolan som på måndag ska vara grunden till diskussioner kring stress. Det hela gick ut på att vi skulle skriva samman ett A4 om vad stress är för oss, hur vi märker av att vi är stressade och hur vi hanterar det. Jag slog mig ned med tanken att "detta blir en baggis för mig". Och det blev det ju. Det var bara att skriva. Hej Ögonmigrän. Hej Magkatarr. Hej Deadline-älskare.

Tror att min lärare kommer ha en del att säga om mitt beteende kring stress. Man ska kanske inte älska stress. Man ska kanske inte jubla inombords när man kikar i sin kalender och upptäcker hur den liksom kväver en för att det är för mycket inbokat. Jag har liksom grundtanken att stress skapar känslan av press, och att de två sedan skapar min prestation. Tror att jag ska kunna lära mig en del nästa vecka.