Två människor med samma näsa, men olika skostorlek

I dag har jag minsann haft finbesök av min vän Samuel och hans lille son James. Det var första gången jag träffade James, denna lilla människa med så små fingrar att det knappt gick att begripa. Samuel är den första av mina vänner att bli förälder. Det kändes så himla fint att se sin vän i rollen som pappa. Att se honom vara precis lika självklar i den rollen som jag hela tiden trott att han ska vara. Så himla fint.

Det var så himla häftigt att titta på lille James och se honom göra miner som förut bara varit Samuels. Jag kunde inte sluta imponeras av den lilla människan framför mig, kunde inte sluta kommentera deras näsor som ju var på pricken lika. Tänk att den lilla människan en dag kommer prata och gå, och leva ett helt liv. Tänk att min vän skapat honom! Tänk att min vän blivit pappa till en jättesöt liten unge. Tänk att jag tycker att en unge är jättesöt. Tänk att jag torkade bort den lilla ungens dreggel med handen och bara tyckte att det var mys.