Döden på radion

 Det finns en del låtar som jag aldrig fattat grejen med. Låtar alla älskat sönder och samman när de kommit. Låtar som spelats överallt och hyllats, hyllats, hyllats medans jag stått bredvid och liksom försökt gunga med utan att fatta. Vissa av dem får jag verkligen råpanik av så fort de kommer på radion. Ni vet, sådan där "NEEJ-måste-byta-radiokanal-nu-nu-nu"-panikångest. Några av de låtarna som kommit, blivit enorma och älskade av alla utom mig är följande:

Human - The Killers

Förstår mig inte på den. Alls. Dels hatar jag texten. Kan inte ta den där refrängen. Är vi mänskliga, eller dansare? Vad fan upp med det? Vad betyder det ens? Och sen, hela uppbyggnaden av låten. Jag fattar inte. Fattar inte om jag ska dansa till den eller ha den igång i bakgrunden när jag pluggar. Dock har den lite sådan där ryttar-takt i sig, vilket betyder att den lämpar sig perfekt för ryttar-imitationer. Ni vet, ryttar-imitationer. När man låtsats hålla i tyglar och skuttar fram genom rummet. Ni vet? Eller hur? Eller?

Mercy - Duffy

Nej, åh, nej, nej, nej. Hela min själ vrider på sig när den här kommer på radion eller någons satans vän börjar sjunga på den. Jag kan inte ta den, överhuvudtaget. Allt jag hör är en tjatig jävla brud som sjunger en tjatig jävla sång. Allt det där yeah:andet, bara det tar död på mig. Jag tror att den här låten är den som skulle få mig att tala om jag som spion satts i en tortyrkammare där de ville få mig att skvallra. Nyp mig i bröstvårtorna, fimpa på mig, sätt mitt huvud i isvatten. Gör vad som helst, praktiskt taget, men spela inte den här låten. 

Rolling In The Deep - Adele

Inte egentligen en dålig låt. Men jag hatar den. Tror bara det handlar om en protest mot att den blev så omgående, odisskuterat älskad och totalt sönderspelad på radion på ungefär tre dagar. Synd, tycker jag, då jag i övrigt tycker om den däringa Adele numera. Tycke inte om videon till den heller. Varför i helvete ska hon sitta ned genom hela videon? Jag, en sann MTV-kid, avskyr det. Tjejen har liksom en video där det krossas fat mot väggar, ändå kastar hon inte ett enda fat själv?

I Kissed A Girl - Katy Perry

Den här låten var en svår låt för mig. För jag var sedan tidigare kär i Katy Perry då hon framträtt som okändis i videon till "Cupid's Chokehold" av Gym Class Heroes (som hennes dåvarande pojkvän Travie McCoy var frontman i reds. anm). Jag tyckte att hon var så satans snygg i den videon och när hon väl slog igenom tyckte jag hon verkade så satans grym. Men så var det ändå något med den jäkla låten som kliade så jävligt. Läste någonstans där alldeles i början när låten slog igenom hur hon växt upp i ett väldigt kristet hushåll. Och då dog låtjäveln. Den kändes så himla P!NK-cool. Det vill säga helt ocool. Ni vet, sådär när folk som är för gamla för att vara uppkäftiga ändå ska vara det. Hur coolt är det att ungdomsrevoltera som tjugofyraåring och bara: Kolla på mig'rå farsan, kysser tjejer och håller på!

 En annan grej är det här med låtar som liksom varit tvunga att gå ett varv. Som man kanske vart för ung och dum för att fatta då de kom men som man nu kan uppskatta. Två sådana klockrena exempel är:

I'm like A Bird - Nelly Furtado

Jag tyckte den var så konstig när den kom. Tyckte förresten att hela hon var konstig. Men numera är den låten en given medlem på min låtlista. Och hon, asfräck.

Alla låtar, typ - The Beastie Boys

Älskade Fight For Your Right (To Party), men sedan var det än en gång ett sådant läge där jag helt enkelt inte fattade grejen. Nu däremot! Jag älskar ta mig fan i princip varenda låt med dem. Minns hur jag brukade titta på videon till Intergalactic och tycka att allt var så himla knepigt, konstigt och dåligt. Nu jublar mitt inre då deras låtar hörs. KAN - INTE - FÅ - NOG!