I går när jag väntade på spårvagnen som skulle ta mig hem hörde jag plötsligt en mansröst som grälade på någon som med späd röst gång på gång sa: "Snälla, låt mig vara". Jag gick närmare för att se vad som stod på och såg då en man stå och gräla på en gammal kvinna. Han stod väldigt nära henne och kändes nästan hotfull. Jag blev förbannad och tänkte att vad än som hänt så är hon inte värd det där. Jag bestämde mig för att gå fram och i exakt samma sekund som jag lyfte på foten tog mannen tag i kvinnan, ruskade om henne och knuffade till. Jag hann knappt öppna munnen innan en yngre man ingripit. Han kastade sig in framför kvinnan, höll upp en hand mot mannen som knuffat henne och skrek till honom att låta henne vara.
Kvinnan rättade till sin hatt som hamnat på sniskan, ställde sig bredvid den yngre mannen, la en rynkig hand på hans axel och riktade sig sedan till den elaka mannen: "Jag vill inte att du ska vara här och jag vill inte att du rör mig". Mannen högg då tag i hennes arm och sa hånfullt: "Såhär? Vill du inte att jag gör så va? Blir fröken ledsen?". Den yngre mannen knuffade undan honom, tog upp sin telefon och hotade med att ringa polisen om han inte gav sig av omedelbart. Efter en del skrik och gräl gick till slut den elaka mannen iväg. Den yngre mannen stod kvar hos kvinnan och gav henne sedan pengar så att kvinnan kunde ta en taxi hem. Tänk vilken tur att man ibland hittar både Sveriges elakaste och snällaste personer samma hållplats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar