It's not about perfect, it's about effort

Det finns inget som slår känslan av ett riktigt bra pass på gymmet. Hög musik i lurarna och sedan komplett jäkla fokus på den egna kroppen. Den första kvarten är ibland smyg-ockuperad av vardagen med dess plugg, räkningar, bråk och dylik skit. Men sedan slår det om till min andning, mina muskler, min mjölksyra. Träningen stänger av allt mitt grubblande. Varenda tanke går istället till att orka. Till att lyfta, springa och bara.. andas. Något så enkelt som ens egna andning är helt fantastiskt att ha som enda sak att tänka på i en halvtimma, femtio minuter eller kanske ett par timmar. Jag har sagt det förut, men jag är ta mig fan övertygad om det viktiga i att hitta en helt egen plats. Någonstans där man bara är för sig själv. Någonstans där man bara gör för sig själv.

Jag tränar för min skull. För att jag mår bra av det, för att jag tycker att det är otroligt häftigt att känna att jag har kontakt med mig själv och en förmåga att utvecklas. Jag tränar för att klara av mer, eftersom jag vet att jag kan mer. Fan, en dag vill jag jobba med det här. Tänk att få hjälpa någon annan att hitta den här känslan. Det hade varit förjävla häftigt. Så, jag siktar väl ditåt.