I dream it, cause that's the only way it could happen now

Jag är en otålig människa. Hatar att vänta när jag vet vad jag vill. När jag kommer på hur jag vill ha det vill jag omedelbart (eller allra helst nyss) veta om det funkar, om det blir så och när fan det blir så. Så fort jag börjar uppskatta människor vill jag veta om de kommer betyda något sedan. "Jaha du, kommer vi att bli bästisar?", vill jag fråga vid handskakningen. När jag söker in på saker, vare sig det gäller jobb eller utbildning konstaterar jag alltid att väntan på resultatet är olidligt redan minuten efter att jag sökt. Jag vill veta om saker går vägen, om de blir av och när i sådana fall.

Jag älskar att drömma och att fundera på hur jag ska ta sats på bästa sätt för att nå dit. Detta samtidigt som hela den grejen ju gör mig fullständigt galen eftersom jag någonstans hela tiden tänker: Men tänk om det inte går då eller det inte alls är detta jag ska göra? Det får mig att vilja klia upp hela huden. Finns det inget jäkla facit där man kan se lite framtid? En liten fingervisning om att "det kommer gå snabbare om du gör det först eller ringer den där människan", typ. 

Exempelvis: tänk om någon bara sagt åt mig att "Javisst, kommer du och Alex bli ihop" då jag kliade sönder skallen och funderade på vad fan den där människan ville mig. Tänk vad mycket tid jag haft till att tänka på annat. Hade varit så himla fiffigt med någon sorts god fe som kunde reda ut lite tankeknutar de där mest sömnlösa nätterna. 

Jag efterfrågar någon sorts "såja-vännen-se-här-i-kapitel-tre-löser-det-sig-ju"-grej. Då hade det vart mer uthärdligt med den här outhärdliga väntan. Jag vet vad jag vill göra, jag vill klyscha loss och fånga de där drömmarna. Drömjävlarna som oförskämt nog just nu befinner sig i en lite halv-avlägsen framtid. De går inte att fånga just jäkla nu. Åh, det gör mig lite tokig. Fast jag antar att jag borde bli otroligt taggad, också. För att nå stor-drömmen måste jag studsa på några andra drömmar först. Stor-drömmen finns ju inte om de andra drömmarna först finns, i detta fall. Jag måste först sikta på delmålen först. Man måste passera blåbärssoppe-stället innan målgången på Vasaloppet, antar jag. 

Så, det är väl bara att ta sats och sikta lite närmare. Vad fan, roande att jag blir så irriterad av detta med tanke på att jag annars är en true beliver på att man måste "realisera sin mål". Jag har lite bråttom ibland, och just "Bråttom" rimmar så ruskigt illa med "Realistiskt". Storasyster Anna sa för flera år sedan något till mig som jag fortfarande måste upprepa för mig själv ibland: "Du måste göra en sänkning som inte sänker dig". Japp. Så snubblande jäkla enkelt är det ju. Egentligen.