Hittade en anteckning: "Jag saknar inte dig, men jag saknar att sakna dig". Känns bra att inte ha en aning om vem det handlade om. För nu saknar jag ju uppenbarligen inte ens att sakna människan.
Det är intressant att bläddra i gamla texter, vare sig de står uppskrivna i loggböcker eller i word-dokument. Jag har hur mycket sådana texter som helst. Texter om sådant jag någon gång tänkt, känt och önskat. Texter om sådant som jag nu inte kan minnas. Saker förändras, det är fullkomligt jävla uppenbart när jag bläddrar bland gamla blyertstreck och trötta tangenttryck. Skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar