lördag 2 november 2013

Hör med hjärtat ditt

Kröp upp i soffan, med en kopp kaffe i handen och två hundar vid min sida. Tänkte att jag var rätt nöjd där jag satt. Slog på tv:n och höll på att dö av glädje. Jag hade lyckats tajma starten på Pocahontas! Min absoluta favoritfilm som liten. Och nu, efter att ha sett på ca 40 minuter av den kan jag meddela att den ännu är en av mina favoritfilmer. Så jävla vacker film, så otroligt fina låtar. Tror dessutom att den lärde mig en hel del om människosyn och främlingsfientlighet där jag satt för 18 år sedan. Vilken svindlande tanke att en del av mina åsikter föddes ihop med en tecknad film när jag var 5 år.

Mamma och jag, i mormors kök där det bjöds på rulltårta för sisådär 20 år sedan. 

1 kommentar:

Unknown sa...

Jag DÖÖÖÖR vad söta ni är!! Att titta på kort från förr är så mycket roligare nu och mycket mer känslosamt. Blir nästan tårögd av en bild med 20 år på nacken... Är det något sorts tecken på åldrande eller?!