tisdag 22 januari 2013

Åh, tillåt mig smörja in din skalle med Voltaren

I dag när jag satt på vagnen hemåt slog sig en herre ned mittemot mig. Jag satt och gnuggade mig lite över huvudet, trött efter en dag i skolan. Herrn mittemot kikade på mig. "Huvudvärk?", frågade han. Jag svarade att jag nog mest var trött. Han log. Jag tittade på den stora IKEA-påse han hade stående framför sig och undrade vad han köpt. Då öppnade påsen och visade innehållet för mig. Hela påsen var absolut fullproppad med Voltaren-tuber. Han log ännu större. "Du förstår kanske varför jag fråga? Du skulle fått en om du haft huvudvärk", sa han. Jag tackade, mmm:ade och undrade hur fan han hade tänkt att det skulle ha hjälpt mig. Sådan är jag. Jag ser inga fina gester, blott anledningar att ifrågasätta.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Preciiis. Finns inget som heter godhet, han ville säkert som du säger masera in hela ditt huvud med Voltaren, för att sedan hånskratta när du lommar iväg med sörjan i håret, på mössan och rinnandes ner i ögonen. Han var ond.

Anna

Lisa Mäki sa...

Dessutom hade han antagligen stulit alla sina voltaren-tuber från ett hemlöst barn med värk.