När materiella ting räddar dagen

I fredags hände det igen. Mina favoritshorts sprack. Än en gång sprack de såpass mycket att de helt enkelt inte var brukbara. När jag inspekterade dem idag insåg jag att de spruckit och sytts såpass mycket att de var mer hål än tyg. Jag satt och stirrade på dem länge. Mina käraste, skönaste och allra bästa shorts. Skulle vi behöva skiljas åt nu? Dessa shorts har hängt med så länge. De var från början min systers byxor som jag fick ta över när jag var sexton. Då blev de omedelbart mina favoritbyxor. De hade fräckt häng och allt jag saknat i ett par byxor. Men sedan sprack båda knäna efter ett fall. Så jag klippte av dem och gjorde shorts. De senaste tre åren har de varit mina bästa shorts, så när de nu var så skadade var det tungt. Jag trodde att vi passerat vårt bäst-före-datum när jag ändå bestämde mig för att ge dem en sista chans. En nionde lagning. Denna gång med lappar och textil-lim. 

Och hörni! Det funkade! De är hela och fantastiska igen! Och i dag åker vi hem till Uddevalla.