Man ska sikta även om man står på en raksträcka

Rätt ofta så pratar man om saker som varit. Man passerar GG och minns utekvällar, loggar in på sin gamla bilddagbok och påminns om gamla vänner. Någon skriver ett sms, föreslår att man ska ses och "prata minnen". Mycket som varit fortsätter på något sätt genom det. Genom att man fortsätter prata om dem. Man minns, kommer ihåg hur det var och varför det inte är så nu. Eller tvärtom. Jag funderar väldigt ofta på sådana saker. Frågar mig själv vad som gjorde att jag föll för honom, varför de gjorde slut, när vändpunkten kom, hur han kunde göra så mot henne, varför jag mådde så dåligt då och varför jag mår så bra nu. Jag tror att det är klokt. Jag tror att det är viktigt. Viktigt för att man ska kunna fortsätta lära så länge man lever och fortsätta bli stark av det som inte dödade. Allt det där, för att man ska kunna fortsätta carpe vad man fan man vill.