Livet på en snodd

Älskar det här inlägget så himla mycket. Inte för att det är så satans välskrivet, för det är det inte. Men för att Calle har pinpointat exakt det där, den där känslan av när saker helt plötsligt händer på exakt samma gång. Ni vet, man trampar runt i ungefär samma takt och sedan är det helt plötsligt som att man är sen till alla bussar och tåg i hela stan och bara rusar, rusar, rusar. Plötsligt står man mitt i det där året, det året som förändrade. Plötsligt är livet en gummisnodd som skjuts iväg.