Jag sitter lite granna med hjärtat i halsgropen, konstant. Just nu känns det som det är så mycket som ska avgöras, bestämmas och bilda något. Så mycket som ska gå ihop och funka. Sitter och väntar på besked från högskolan. Inser allt mer för varje dag som går hur gärna jag vill in. Hur gärna jag vill. Vill vidare. Vill mer. Allt bildar högar just nu, som jag inte riktigt än kan börja riva i. Det är som att jag sitter vid ett skrivbord fyllt av pärmar som jag är redo att börja bläddra, men sen inte riktigt, riktigt än får börja bläddra i.
Får inte börja än.
Än. Än flyttar jag inte, än vet jag inte om jag kommer in på min utbildning, än vet jag inte vart jag ska jobba, än vet jag inte om jag får tillbaka min vän, än är jag i det hopplösa stadiet av väntan.
Hjärtat sitter i halsgropen och bultar, bultar, bultar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar