Ett nu som då

Jag tänker så himla mycket på de här små sakerna som avgör resten. De där vändningarna som skjuter historier i nya riktningar och som får historier som knappt börjat att sluta. Nuet. Det knepiga jäkla nuet som hela tiden avgör i morgon. Det är en märklig känsla att befinna sig i nuet, egentligen.

Att befinna sig i sekunder som fastnar på kort. Att sitta mitt i de där minuterna som flera år senare fortfarande kommer kunna få dig att skratta. Att befinna sig mitt i skämten, diskussionerna och kommentarerna du kommer att berätta om. Att springa runt mitt i de fyllor, kyssar, handskakningar och konserter som kanske skjuter fart på dig, som tar dig någonstans du inte tänkt, hoppats eller trott att du skulle. 

Det är ju jättekonstigt. Att sitta mitt i nuet som avgör allt. Mitt i "den kvällen". Mitt i den kvällen du träffar din blivande sambo, kvällen du ramlar och bryter ditt ben, kvällen du krockar eller går hem med honom. Den kvällen, den dagen, den sekunden som kommer ändra allt. Nuet är en jävla bergodalbana med en räls gjord av tunnaste snöre. Marginalerna är så små. Den gången du inte använde kondom, den gången han mötte din blick, när han sa att hans favoritband var samma som ditt, när du gick ensam hem. Då. Nu. 

Det är konstigt hur nuet liksom är våra legender. 

Hur nuet är våra kommande fotografier på väggarna, våra makar, våra barn. Vi har så många nu fångade på suddiga bilder. En sekund, ett nu, ändrar så mycket. Nuet är ibland ett minne innan det föds, en omedelbar ändring, en upp och nedvändning av allt annat. En livstid. Nuet startar och stänger av. Det är en märklig känsla att befinna sig i nuet, egentligen.