måndag 16 juli 2012

Att träna på okänd mark

I kväll har jag varit på min i särklass allra märkligaste löprunda. Låt mig berätta. Läs om det intresserar, hoppa över om du bara känner "Äh, håll käften" inför det hela.

Så. Jag var springsugen och bestämde mig för att fräsa ut till Herrestadsfjället. Jag har inte sprungit där förut så jag var extra taggad inför min löprunda. Läste att det minsann skulle finnas ett elljusspår och satte sikte på det. Började jogga åt det håll jag trodde var rätt. Insåg dock efter någon kilometer att jag inte alls var på rätt spår och joggade snällt tillbaka till bilen. Läste på skyltar och googlade mig till visdom. Hittade spårets början och satte iväg med endast de röda markeringarna som min guide. "Det här går nog bra". hann jag tänka innan jag trädde in i galenskapens landskap.

Det pågick tydligen skogsskövling så det så kallade elljusspåret var enbart kaos. Det låg trädrester överallt och djupa traktorspår hade bildat monsterdjupa lerpölar. Monsterdjupa och helt oundvikliga lerpölar. De flesta träden som haft markeringar på sig var dessutom nedhuggna och på väg bli brasved i någon stuga. Dock fanns vimplar som skogsarbetarna hivat ut som nya vägvisare. Dessa var dock väldigt få så jag fick använda min bästa falksyn för att hitta dem. Trodde att kaos-området skulle ta slut rätt snart, men det gjorde det inte. Förstås. Istället fortsatte det i fem jäkla kilometer. Det var rena rama tjurrus-terrängen. Jag snubblade över trädrester, hoppade över och under stockar, plaskade i tusen pölar och med ungefär en kilometer kvar passade jag även på att ramla och därefter landa i en av alla lerpölar. Men, märkligast av allt var att jag under hela tiden sjöng på "Mössens julafton". 


+ Fokuserade nått så jävulsk på att hålla mig uppträtt och på rätt spår att jag egentligen aldrig tänkte på huruvida det var jobbigt att jogga. Kul att springa i pölar (gammal störning). Hunden tyckte det var kul. Inga andra motionärer på spåret. Spännade på ett "är-jag-vilse"-sätt.

- Skrapsår, blod och lera. Smutsig hund. Smutsiga skor. Glömde stretcha. Myggbett. Spännade på ett "är-jag-vilse-på-riktigt"-sätt.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Då har du inträtt i orienterarnas drömtillvaro för en stund, kolla med Jeppe om det stämmer!

Hilma sa...

Snyggt foto!!