Var alltså på Den Svenska Björnstammen i lördags och har sedan dess vrålat "fan vad bra" ungefär fyrtiotusen gånger sedan dess. För hörni, den spelningen, fan vad bra den var. De inledde med "Mörkt kallt ljus" och redan där förvandlades jag förstås till de där fansen man ser på filmer från Beatles-konserter. Jag dog musikdöden, helt enkelt. Jag dog musikdöden och grät som ett litet barn medan jag sjöng, skrek och trasdocke-vevade med mina armar. Publiken var glad och Björnstammen var exakt som jag önskat fast ändå mer. De öste, langade ut varenda cell i deras kropp som innehöll minsta lilla energi och gjorde sådär som jag tjatar om att artister ska göra - de levererade. Jag grät vid tre tillfällen av fullständigt jäkla lyckorus. Får du chansen att se Den Svenska Björnstammen, gör då för helvete det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar