Du brukade hoppa på bussen och säga: Få mig att skratta

Kom att tänka på en tjej jag brukade känna. Vi var aldrig toknära varandra, men hon har gjort mig väldigt glad många gånger. Vi åkte på samma buss under stora delar av gymnasiet och jag minns hur jag sa att hon var anledningen till att mitt pendlande funkade. "Hoppar du av blir skolket ett faktum", sa jag. Hon var ofantligt, nästan provocerande snygg och skön. Få människor passar in i beskrivningen "skön" så mycket som henne. Hon var asgarvar-rolig och mötte mig alltid med ett leende, även åren efter gymnasiet när vi sprang in i varandra på bussen, på stan eller i kön till fyllekäket. Men i dag slog det mig att det var längesen. "Kan jag höra av mig till henne nu?", tänkte jag och bläddrade i telefonen utan att hitta hennes nummer. Skrev in hennes namn i sökrutan på facebook och fick fram en minnesgrupp.

Hon är död.