Tvåtusenelva - del 1

2011 har börjat hota med att ge sig av. Jag har försökt klänga mig fast i dess byxben, pratat om allt vi gått igenom och sagt: "Du kan väl stanna ett tag?". Men 2011 säger att den måste gå snart. Jag fattar inte riktigt vad jag gjort fel, men jag antar att det är en av de där sakerna som bara måste få ha sin tid. En eld brinner inte för evigt, en ny tronarvinge måste få komma och så vidare.

2011 började det med en flytt som jag till en början såg som ett slut. Jag skulle flytta hem, tillbaka till Uddevalla efter ett halvår i Stockholm. Jag såg det verkligen som ett slut på en era. Ändå tills en arbetskompis sa, på min allra sista arbetsdag i charken, samma dag som jag skulle flytta: "Fan, vad fräck du är ändå Lisa! Två dagar in i det nya året och du ska flytta. Tillbaka till en stad där du vart, men ändå som en helt ny du, ett helt nytt år. Du har liksom alla förutsättningar."

Hon sa det helt i förbifarten när vi sprang förbi varandra mellan kycklingugnen och fiskdisken. Hon sa det helt utan avsikt att träffa djupt, men ändå var det precis där det landade. Tänk om hon vetat hur de orden verkligen träffade.  De enkla orden, sagda mitt i charken med väntande kunder, blev början på en kedjereaktion. Jag hade alla förutsättningar, och precis där drogs startskottet för 2011. 

Den andra januari 2011 packade jag ihop mitt, slängde nycklarna i brevinkastet och lämnade min andrahandslägenhet i Stockholm och flyttade tillbaka till Uddevalla, ihop med mina förutsättningar.