Ett fult fotografi

Sådana här fotografier fattar jag ta mig fan inte. Fotografier som är så otroligt jäkla arrangerade att det enda som finns kvar är en något obekvämt och knepigt. En "Jaha-och-vad-gör-de-då"-stämning? För, vad fan gör de? För det är ju inte bara ett par som kysser varandra i skogen. Det är ju något så mycket obekvämare än det. Vad är det som händer i det här fotografiet, egentligen?

Vi har till att börja med en tjej. Hon ligger på ett fällt träd i någon skog eller park, alternativt på baksidan av en skola, iklädd sin allra bästa date-klänning (ni vet, den fina fast ändå sexiga). På fötterna har hon ett par ljusa klackar. En perfekt utstyrsel för skogspatruller. Med sig har hon en herre i rutig skjorta a la Dressman-stuk. Av någon anledning har de kommit till den punkten där hon lagt sig på det fällda trädet och han böjt sig ned för att ge henne en ömhetens kyss. Hennes sätt att ligga på ser ut som ren och skär kramp. Minsta felbelastningen och hon faller. Så ser det ut.

Jag fattar inte sådana här fotografier. Fine att man beger sig ut i skogen för att fotografera i lite vackrare miljöer än husväggar och asfalt. Fine att ett par kan stå i en skog och kyssas. Fine att det kan bli helt magiska kort av komponenterna fin miljö och ett kärlekspar. Men när det blir såhär. När det blir såhär genomtänkt, strukturerat och arrangerat att all känsla bara lägger sig ned och dör. Man kan fotografera nästan vad som helst, så länge det förmedlar någonting. Det gör inte detta kort. Detta kortet är värdelöst. Ännu värdelösare är personen som laddade upp det på weheartit, en sida som ska fyllas av inspirerande kort. Detta kort är ungefär lika inspirerande som att tappa en ostekt köttbulle på golvet.

Sådärja, fick jag skriva en lite för lång text om det också. Vad skönt att ha ett eget rike att göra sådant i.