Edward Stanley sa redan på 1800-talet att: "De som tror att de inte har tid för fysisk aktivitet måste förr eller senare avsätta tid för sjukdom”

När det är som mest att göra är det som viktigast att pausa. Mitt i all tenta-jäkt gick jag i dag till gymmet och stängde av mig själv. I tre timmar var jag på gymmet. Träning är för mig sann jävla meditation. När jag tränar tänker jag inte på någonting utanför löpspårets svängar eller gymmets väggar. När jag tränar är motivationen precis där jag är, så som den alltid borde vara.

Det är så satans nyttigt att hitta "sin plats", där man bara är i det exakta nuet och får möjlighet att ventilera kropp och huvud. Jag tror stenhårt på att träning möjliggör för huvudet att ladda om. Jag tror inte att det är en slump att det är efter träning som jag är som mest inspirerad. I dag kom jag exempelvis hem och skrev två sidor på min uppsats som jag tidigare under dagen inte kunnat komma vidare på. 

Det är rätt häftigt att gå en utbildning där de uppmuntrar oss till att pausa. En utbildning som inte bara pushar, utan coachar. Som hela tiden påminner oss om vikten att ta hand om oss själva. Vi ska inte lära oss så mycket som möjligt om stress och fysisk aktivitet för att klara en tenta. Vi ska, framförallt, omsätta kunskapen i medvetna handlingar och val. Prioritering ett ska hela tiden vara vi och vår hälsa.