Att ladda batterierna, något så klyschigt som det, något så livsviktigt som det, är vad jag gjort de senaste tre dagarna. Jag har umgåtts med personer som ger energi, sovit utan väckarklocka och spenderat hela dagar utomhus. Liggande i solen, i vattnet, joggande, fallande från hopptorn. Ute, under tiotusentals värmande solstrålar bredvid de som betyder mest. Vännerna.
Sådana här dagar är livsviktiga för mig. När jag jobbar hårt, sover dåligt och tänker i snurrar. När jag soppatorskar, och vill gråta. Då är det är otroligt häftigt att ha energi ett samtal bort. En vän som hämtar upp, som bjuder på öl, som föreslår bad och får en att glömma. En vän som får en att må bättre utan att veta att man mått dåligt. Eller en vän som säger: "kräk ut det", och sedan håller ens hår medan man kräker, hulkar och snorar ut alla historier om hur piss allt varit, om bussen som åkt ifrån en, mackan som hamnat på golvet, killen som inte fattar och chefen som skällt.
Om det så gäller en minut eller en hel dag, mina vänner är mina tankstationer. När jag far fram på långa, krokiga, ensliga landsvägar är de bensinmackarna vid sidan om vägen. Ni vet, där en kopp pulverkaffe allt som oftast finns att få tag på medan bensintanken på bilen fylls på igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar