fredag 24 februari 2012

Känslan av att inte hosta konstant, det är en rätt skön känsla

Eftersom jag, under de senaste dagarna, har hängt med förkylningen sänd av Satan och alla hans demoner  är jag i dag väldigt nöjd vart jag sitter och känner: Jag har inte ont överallt.

I dag är det hittills en schysst förkylning, en sådan där man skulle kunna gå till skolan med. Fast nu har jag ju ingen skola. Så, istället går jag ned på stan och köper grejer inför i morgon då jag och Maria ska ha födelsedagsfest. Måtte denna ondskans förkylning överge mig helt och hållet nu!

onsdag 22 februari 2012

Inte så att jag skulle kalla mig själv piggast i stan

Har ägnat dagen åt att försöka hitta styrkan till att gå ned till stan och handla naturgodis, eller ägg. Förstår att det är en viss skillnad på de båda. Hur som helst. Eftersom jag inte orkat ta mig ned på stan så har jag  istället köpt mig en tröja med hjälp av en, två, tre snabba tryck på datorn. Tröjan är gul, rosa och blå. Och mönstrad på ett sätt som endast kan beskrivas som "batik". Den här förkylningen alltså. 

måndag 20 februari 2012

När man delar baciller

I dag har jag haft en förkylningsdag ihop med min kärlek. Vi har hostat i ihop, snutit oss i omgångar och försökt boosta kroppen med vitaminer och te. I dag har det verkligen varit mest synd om oss.

torsdag 16 februari 2012

So I do

Vissa dagar så känns det som att hela hjärtat går i slow motion. Som om lusten finns i kroppen, men aldrig når fram till huvudet eller vart fan det nu är meningen att den ska nå. Det enda som når fram är irritationen på att ingenting känns riktigt värt något. Som om dagen, i sig, inte riktigt är värd något. Fast än jag vet en massa saker som är värda massor. Fast än jag vet att dagen, i sig, är värd en miljon. Den här dagen, fen är en startsträcka, en paus och en hållplats.

Och på hållplatser, där passar det ta mig fan perfekt att typ.. äta choklad. 

tisdag 14 februari 2012

Du brukade hoppa på bussen och säga: Få mig att skratta

Kom att tänka på en tjej jag brukade känna. Vi var aldrig toknära varandra, men hon har gjort mig väldigt glad många gånger. Vi åkte på samma buss under stora delar av gymnasiet och jag minns hur jag sa att hon var anledningen till att mitt pendlande funkade. "Hoppar du av blir skolket ett faktum", sa jag. Hon var ofantligt, nästan provocerande snygg och skön. Få människor passar in i beskrivningen "skön" så mycket som henne. Hon var asgarvar-rolig och mötte mig alltid med ett leende, även åren efter gymnasiet när vi sprang in i varandra på bussen, på stan eller i kön till fyllekäket. Men i dag slog det mig att det var längesen. "Kan jag höra av mig till henne nu?", tänkte jag och bläddrade i telefonen utan att hitta hennes nummer. Skrev in hennes namn i sökrutan på facebook och fick fram en minnesgrupp.

Hon är död.