So I do

Vissa dagar så känns det som att hela hjärtat går i slow motion. Som om lusten finns i kroppen, men aldrig når fram till huvudet eller vart fan det nu är meningen att den ska nå. Det enda som når fram är irritationen på att ingenting känns riktigt värt något. Som om dagen, i sig, inte riktigt är värd något. Fast än jag vet en massa saker som är värda massor. Fast än jag vet att dagen, i sig, är värd en miljon. Den här dagen, fen är en startsträcka, en paus och en hållplats.

Och på hållplatser, där passar det ta mig fan perfekt att typ.. äta choklad.