fredag 17 maj 2013

Välkommen in

I går, efter min första lill-dag på Fitness24Seven gick jag glatt för att hämta mina joggingskor i receptionen där jag lämnat dem men upptäckte då.. Ja, vad då? INTE ETT JÄVLA SKIT. Skorna var borta. Det fanns inte ett jävla skit att upptäcka där de tidigare stått. Mina skönaste skor, tillika det finaste par joggingskor jag någonsin haft var borta. Puts jävla väck. Snodda! Plockade av en tjuv.

Jag vet att man inte ska gråta över materiella ting. Så det gjorde jag inte, inte framför mina nya arbetskamrater. Nej, nej. Ihop med arbetskamratena förbannade jag bara puckot som snott skorna och gick sedan därifrån. Men. Efter att jag rundat hörnet gjorde jag det enda vettiga, det enda jag kunde tänka mig att göra just då. Jag ringde upp mamma och rågrinade. Jag grät och snörvlade henne i örat, hulkade ur mig vad som hänt och förstod inte just då hur jag någonsin skulle kunna bli glad igen. "Varför gör folk så mot andra människor", ylade jag. Mamma tröstade, var arg på den som tagit skorna, gav bra "arga-lappen"tips och gjorde sedan vad man som förälder kanske känner  att man måste göra när ens 23-åriga dotter sitter i centrala Göteborg och fulgråter över sina snodda dojjor. Det vill säga; lovade att hon och pappa skulle föra över pengar så jag kunde köpa nya. Så det fick jag göra.

Alltså. Föräldrarna mina. Jag vill göra tusen hjärt-tecken på rad när jag tänker på er. Tusen tack mamma och pappa för att ni alltid står redo att rädda min dag. 

Och.
Kul att du gillade mina skor ditt idiotpucko som tog dem. Hoppas du får skoskav och att jag, ovetande själv, har smittsam nagelsvamp eller dylik fotåkomma. Nästan allt som Timbuktu sjunger i "Resten av ditt liv" applicerar jag nu på dig, ditt eländiga kräk. 

torsdag 16 maj 2013

Upp och iväg

Dags att tjuvstarta livet som en i gänget på Fitness24Seven. Om 30 minuter samlas vi på Kungsgatan här i Göteborg och morgontränar ihop innan frukostmöte. Därefter ska jag leta mig mot skolan där årets sista kurs drar igång. Helt galet att vi nu står vid den där kursen som kändes så oändligt långt borta den där första introduktionsdagen. Kan inte riktigt greppa att jag snart läst ut kostvetarprogrammet. Kan inte förstå vart tiden tagit vägen, men vet i alla fall att det faktiskt varit världens bästa år. Jag tappade aldrig känslan av att ha hamnat rätt. Inte ens under biokemin som försökte knäcka mig.


Men sedan då? Jag vet inte. Jag vet inte om jag kommer att plugga eller jobba i höst. Men jag vet att det kommer bli hur bra som helst. Jag kommer att vara där jag ska vara. Känner mig lite granna som en levande kliché. Ser fram emot allt. Ser till och med fram emot den galenskap jag i princip tackat ja till nu - nämligen att springa Göteborgsvarvet på lördag. Två mil och en kilometer, helt oförberedd. Varför får jag för mig sådant här?

onsdag 15 maj 2013

Mer om den där skjortan

Angående mitt tidigare inlägg om American Apparel och deras snedvrida sätt att visa upp sin härliga UNISEX-skjorta. Vill bara stampa ifrån angående en sak till. Nämligen om hur medierna valt att porträttera och skriva om det. Aftonbladet och några andra figurer har hittat ett sätt att vrida på det där just ja, kvinnan på kortet är boven och inte American Apparel. De har ringt upp Jennifer Åkerman som är en av modellerna som syns på bilderna och frågat henne hur hon kunnat ställa upp på detta. De väljer att vrida hennes svar på ett sätt där det i ingressen låter som hon inte bryr sig om sexismens vara eller icke vara. Och vad ända in i helvete..

Kvinnan på bilden är inte problemet i sig! Den nakna rumpan är i sin enkelhet inte heller problemet. Problemet är hur samma skjorta visas upp på männen. Problemet är hur American Apparel valt att använda sig av bilderna, vad de anses vara vettigt och snyggt skött. Problemet är inte Jennifer Åkerman. Hon är inte ondskans källa och den vi borde gå till för svar på hur det kunnat bli såhär. Att attackera henne i det här läget är helt fel. Människor som söker upp henne för att hytta med näven är samma människor som säger att klänningar är antifeministiska. Klart vi ska reagera, men vi ska ju reagera åt rätt håll. Det var bara det jag ville säga. Puss och hej.

Hur en skjorta ibland gör allt så tydligt

Okej. Hej och godmorgon. Idag vill jag uppmana er att gå in på några länkar, läsa och sedan inte enbart skaka på huvudet. Nej, i dag vill jag att vi ska fundera på hur i helvete varenda en av oss kan påverka, göra skillnad och visa att det för i helvete inte alls är okej att fortsätta trampa på det ena könet och spela på utnötta, tråkiga könsroller som för längesedan sade att de ville pensioneras, grävas ned och aldrig mer plockas fram.

På bloggarna En Blommig Tekopp och Hanapee kan vi läsa om American Apparel och deras sexistiska, vidriga sätt att använda sig av kvinnor i reklam. Medan mannen avslappnat står på en balkong och röker fotograferas kvinnan utan byxor i åmande, putande, trutande positioner. Läs detta, se på bilderna och fundera på om du verkligen tycker att det är vettigt. Om inte -  sök dig till reklamombudsmannen. Skit samma om reklamen är riktat till den svenska marknaden i första hand. Vi kan väl ropa härifrån och höras ändå? Eller varför inte skriva direkt till American Apparel. Här är länken! Och hörni, på riktigt, bojkotta skiten ur dem. 

Därefter vill jag att ni läser dessa 33 anledningar till varför feminism behövs. Denna länk har under tisdagen blockats och anmälts vid ett flertal tillfällen på facebook, men hela tiden fortsatt uppstå i nya format. Det rör sig alltså om en simpel lista med 33 lättbegripliga, logiska och jävligt konkreta anledningar till varför feminism är viktigt. Hur är det möjligt att detta blockas medan sidor om varför män är bättre än kvinnor ihop med pornografiska, förnedrande bilder av kvinnor får fortsätta cirkulera på samma forum? Jag kan inte uttrycka mig hälften så bra som Jack Werner kan om detta. Så jag vill därför uppmana er att läsa hans krönika om just detta här. Dela länken, dela Jacks krönika, härja och stöka runt. 



tisdag 14 maj 2013

Äntligen börjar jag klättra på den där sablans stegen

Mitt absoluta sikte de senaste åren har varit att arbeta på en plats som står för det jag tycker att träning är och ska vara. För mig ska träning, och därmed hälsa, inte vara en lyxvara utan något som är tillgängligt för alla oberoende av hur ens livssituation ser ut. Det ska inte vara att passa tider och hinna med. Det ska inte vara en knut i magen då pengarna dras.

Mitt sikte och min dröm har varit att jobba på en plats där den tillgängliga, enkla och roliga träningen står i centrum. I dag går jag till Fitness24Seven och skriver på anställningspapper. 

måndag 13 maj 2013

Ingen måndag i mängden

I dag har det hänt så mycket. Så mycket och samtidigt ingenting. När jag drog av mig täcket i morse stängde en annan person dörren till rummet där hon just tagit cellprov. Medan jag bryggde min första kopp kaffe satt en av mina vänner i ett väntrum, nervöst lyssnande efter ledtrådar i sjukhuskorridorerna i hopp om att höra hur det gått för hennes kärlek. En annan vän låg på ett operationsbord och någonstans stod två älskande med varsin klump i magen. Så nära varandra, men snart i olika länder. Medan jag låg i soffan och lät mig underhållas av slö eftermiddags-tv satt några människor nära mitt hjärta och funderade på blodsocker, blodtryck, framtid och barnnamn. Medan jag läste mail satt en vän på sitt nya jobb, medan en annan firade sin födelsedag och en tredje tvingades överge ett mål till fördel för kroppens bästa. I dag har det hänt så mycket. Runt om mig har så många lopp startats medan jag bara stått i startgropen. I morgon startar jag.

söndag 5 maj 2013

Snubblar in och dammar av

Ja jävlar, man skulle ju kunna tro att jag dog där under nålen. Men det gjorde jag alltså inte. Det är väl fördelen med att ha en blogg som bara bekanta letar sig till - alla vet vad jag sysslar med istället för att blogga. I alla fall. Har lite granna kommit till en punkt där jag funderar på till vilken nytta jag bloggar.  Annat än för den uppenbara nyttan att jag gillar att skriva. Så jag har skrivit, sparat men sedan aldrig tryckt på "publicera". Samlat inlägg på hög och funderat på varför jag ska hålla på och ventilera när det jag ventilerar inte egentligen är av någon särskild vikt? Står i valet och kvalet mellan att lägga av med bloggandet eller fortsätta med det på ett ordentligare vis. Det vill säga på ett vis där jag inte bara skriver ett inlägg i månaden som sedan lämnas utan respons. Blogg eller icke blogg? Time will tell, som en vis man någon gång sade.