fredag 10 februari 2012

Tillsammans har vi tusen år

Sitter på högskolans bibliotek och känner mig.. förvirrad. Hela biblioteket är invaderat av pensionärer. Samtliga som sitter inom min sikt är rynkiga, skakiga och krökta i ryggarna. När jag klev in i biblioteket var det genom en dörr som en rynkig parkingsonsskakande herre höll upp för mig. "Goddag", sa han. Och jag? Jag neg. Jag blev satt ur spel av den gamle herren som antagligen var med då den svensk-norska  unionen bröts, så jag neg. Neg och sa "Goddag" tillbaka.

Jag känner mig förd bakom ljuset, som den sista i viskleken. Vad gör allt detta rynkiga här? Har Reinfeldt jagat ut dem? Vad de än gör här så är de rätt söta där de sitter med sina snart hundraåriga händer och bläddrar i studentlitteratur. 

torsdag 9 februari 2012

Don't let me live in vain

Jag tänker ofta på döden. Eller kanske inte döden som ting. Utan mer: "Vad fan skulle hända om jag bara gick och dog?" Brutalt, kan tyckas. Men jag tänker ofta så, speciellt när jag är ute och går, om jag snubblar till eller passerar övergångsställen. Inte manisk, men då och då inkräktar ändå tanken på vad fan som skulle hända om jag dog.

Alla önskar väl att man när man dör ska ha gjort skillnad. Att man ska ha lämnat ett avtryck. Att man för någon, någonstans, på något sätt verkligen spelat roll. Kanske inte avgjort det stora, men åtminstone det lilla. Jag tror det är det jag tänker på. Så egentligen kanske jag tänker mer på mitt liv, på vad fan som skulle hända om det skulle bli så illa att det bara tog slut. Vem skulle få första samtalet? Hade någon fastnat i sorgen? Eller, hade det inte vart någon större grej? Ett "Jaha", en svartklädd begravning och sedan jobb på måndag igen. Vart hade mina drömmar tagit vägen? Mina planer? Tänk om allt slutat precis här? Om jag aldrig hann göra det jag tänkt, om jag inte hunnit klart, om jag inte hunnit börja. Hade någon gjort som Laleh sjunger och berättat min historia? Vad hade de sagt?

Speciellt tycks sådana här tankar trampa in när jag är tillfreds, men också när jag just börjat planera något eller kanske för många gånger sagt att jag är glad, nervös, lycklig, kär. När jag är uppe i fart, då tänker jag: "..och nu dör jag väl också".

tisdag 7 februari 2012

Och här sitter man och tänker att det är arbetslösheten som är vårt samhälles stora problem

Reinfeldt har en idé. Han tänker som såhär: livslängden förlängs och fler än någonsin kommer nå sin hundraårsdag. Därför borde vi höja pensionsåldern till 75, för annars blir ju vår pension längre än vi kanske räknat med. Vilken fasa. Tänk att hinna vila innan den sista vilan?!

Åh, Fredrik. Du gör mig tårögd. Det är så skönt att ha en kompis som du. Ett schysst val för oss som aldrig tänker bli sjuka, aldrig tänker hamna utan arbete eller gå i pension. 

måndag 6 februari 2012

He deleted me from facebook, so I deleted him from my life

Mest avslappnande för huvudet är ta mig fan att gå upp tidigt, promenera med hunden och sedan sitta på arslet och bara fundera. Fundera, helt utan att göra tankenystan. Har lyssnat mycket på denna låten också. Stark sak!

torsdag 2 februari 2012

När ilskan bara måste ut genom kroppen

Att bo i Sverige innebär att man vänjer sig vid att ilska är en så kallad "arg lapp" och att demonstation är lika med ett gäng på tio personer som hytter med en gemensamt ihopsnickrad skylt. Nu har dock en av Uddevallas många ljushuvuden gjort något åt alla dessa veka handlingar. Han var missnöjd med Socialdemokraterna och attackerade därför en röd bil. Åh. Läs allt om det här.

Om vi vänder om nu får vi aldrig se om vingarna bär

Lilla Sällskapet har ordnat fram en låt som jag tror att jag inom kort, efter några till lyssningar, tänker spela sönder, ha med på fest och bli rå-taggat på livet till. Videon till den är i alla fall taggning på en pinne. Tack till Lilla Sällskapet för denna vrål-vänliga refräng som "Om vingarna bär" ger.

onsdag 1 februari 2012

Jonglerar med brinnande bajskorvar tills jag dör

Hur man räddar en dag som inletts med en spya på skolan: Åka hem, köpa en bukett till sig själv, ta på mysbyxor, langa upp bra-för-magen-fil i en skål och sedan lägga datorn på magen. Och sedan bara inte röra sig, om det inte gäller lite vaggande rörelser i takt till ny fräck musik från Maskinen.

Det enda som kunnat rädda den här dagen ännu bättre än ovan nämnda är min karl och dennes kramar, alternativt en semla med mycket mandelmassa.