Tillsammans har vi tusen år

Sitter på högskolans bibliotek och känner mig.. förvirrad. Hela biblioteket är invaderat av pensionärer. Samtliga som sitter inom min sikt är rynkiga, skakiga och krökta i ryggarna. När jag klev in i biblioteket var det genom en dörr som en rynkig parkingsonsskakande herre höll upp för mig. "Goddag", sa han. Och jag? Jag neg. Jag blev satt ur spel av den gamle herren som antagligen var med då den svensk-norska  unionen bröts, så jag neg. Neg och sa "Goddag" tillbaka.

Jag känner mig förd bakom ljuset, som den sista i viskleken. Vad gör allt detta rynkiga här? Har Reinfeldt jagat ut dem? Vad de än gör här så är de rätt söta där de sitter med sina snart hundraåriga händer och bläddrar i studentlitteratur.