Nostalgisk

Vaknade till ljudet av Morgonpasset som dagen till ära pratade om musikvideos. När jag växte upp var jag ett sant MTV-kid. Morgnar som grannungarna spenderade ihop med barnprogram spenderade jag istället framför MTV. Jag stirrade, insöp allt jag kunde och lärde mig danssteg. Vill minnas jag jag tvingat familjen att genomlida en väldans massa uppvisningar av danser jag ansåg mig ha lärt mig till perfektion. En av dessa var Daft Punks numera ikoniska video till låten Around the World. Jag tyckte bäst om att göra dansen robot-rymdvarelserna gör och tvingade således min familj att ivrigt applådera medan jag traskade runt i vardagsrummet i olika hastighet. Ibland kunde jag försöka mig på att byta till någon av de andra karaktärerna i videon. Men jag föll allt som oftast tillbaka till robot-rymdvarelserna. Det var ju faktiskt de rörelserna min okoordinerade barnakropp behärskade allra bäst. Stick to what you know, har någon sagt.  

Jag har så många nittiotals-videos samlade i mitt huvud. Alla Jacksson-videos, Pink's debut, Take That's svartvita Want You Back som fick mig att falla för Robbie och Britney.. Herregud. Britney. Jag lyssnar ännu på henne, tittar på videos och minns hur jag ville "rädda" henne när allt började gå åt helvete. Jag har ta mig fan gråtit framför en intervju med henne när hon själv börjar gråta. När jag var liten tänkte jag ofta att hon borde ha fått växa upp med oss och haft det bättre. Knasigt hur man kan få för sig att man vet något om en annan människa genom det en tv visar. Jag kan minnas exakt när mina största idoler trätt i mitt liv. Minns ännu när Spice Girls kom inrusande i mitt liv med värsta bästa Wannabe. Största entrén gjorde dock ett pojkband. Medan många smälte som smör framför Backstreet Boys föll jag aldrig lika hårt. Men sedan en dag möttes jag av fem hårda killar, stående i en trång korridor som rappande presenterade sig som "Five bad boys with the power to rock you" - hur skulle jag inte kunna falla?! Det var förstås 5ive och låten Slam Dunk (Da Funk) som klev in i mitt liv där och då. Jag hade aldrig sett så många fräcka killar på en och samma gång. Där och då föll jag handlöst för Scott, Abz och J Brown. Jag lärde mig alla danser och ville alltid vara J Brown när jag fick mina vänner att dansa med mig. Idag har jag gjort en 5ive-spellista och det känns så jäkla bra för som de själva säger: 5ive will make you feel alright.

Jarå, magin sitter ännu där. J Brown är nästan för tuff och jag ser ännu vad som gjorde mig svag i hjärtat när det gäller Abz och Scott. Vilka pojkar, de var faktiskt bäst och dansen till Get Down sitter ännu som en sablans plåster. Ska på fest i kväll och ja, 5ive-spellistan ska med! Ha en bra lördag!