Ett sidospår till det här med konsumtionshetsen

Jag har länge tänkt på det här med mobil-rån. Hur det går till för mobil-rånarna numera liksom. För förr i tiden, säg tio år tillbaka, då var det ju ingen större grej. Då visste de ju ungefär vad de skulle få placerat i  näven om de bad en langa över mobilen en mörk novemberkväll. Men numera när det finns ungefär en miljard olika modeller, både utseendemässigt och årsmodellmässigt. Då måste det ju vara mer av en gamble för rånaren. Har man nu kommit till den punkten där man bestämmer sig för att kräva mobilen av en människa, då vill man väl få tag på något av värde. Och inte en gammal 3310 som vägrat dö, eller en sådan däringa pensionärstelefon med rå-stora knappar och inga andra funktioner än den uppenbara; ring-funktionen. För helvete att stå där med sitt hotande tillhygge (som jag utgår att man måste ha vid ett rånförsök) och bara känna att: Nej, den där vill jag inte ha..

Nej. Jag överväger inte själv att mobil-råna någon. Släpp den tanken omedelbums! Jag kommer snart till min poäng. Vilket egentligen inte är vidare till poäng. Men det är i alla fall en grej jag tycker är lite kul. Nämligen detta. Jag kan inte bestämma mig för huruvida detta mest en indikation på att det verkligen är dags att byta upp sig på mobilfronten för den inblandade mannen eller en indikation att jag borde behållit min gamla mobil för att ställa till det för alla elakt kniv-folk? Undrar vilken årgång mobilen ska ha för att nekas av tjuven? Vilken år ska mobilen vara tillverkad för att att inte duga? Är det inte scenariot ovan jämfört med ett fullbordat rån extra jävla elakt?Att först knivhota någon och sedan säga att man inte vill ha det som man tvingat personen langa fram?

Senaste-nytt-är-bäst-trenden har helt klart nått även tjuvarnas värld. Fan, allt jävligt blir bara jävligare.