Ny vecka efter en helg som innehållit den perfekta blandningen av bokmässa, familjemys och vågrätt läge i soffan. Jobbmässigt kommer bli en hektiskt vecka med fyra dagar som upplärningsansvarig, kampanjstart samt en del jobb för att sammanställa material som ska skickas ut till övriga kollegor. Stånk och stön? Nej, faktiskt bara pepp. Älskar när det är mycket av sådant som är kul. Sparkar igång den nya veckan med en spegelbild eftersom det, mer än något, väl är likamed en levande blogg.
måndag 29 september 2014
lördag 27 september 2014
Välkommen (tillbaka)
Jag är hos dig igen, bloggen. För jag har saknat dig. Har saknat att trycka ned tangenterna, saknat att trycka publicera, saknat att sätta tankarna på pränt. Saknat det där pappersarket, saknad den här sidan som är bara min i det enorma jävla myllret som internet ju faktiskt är. Jag är här igen och nu tänker jag stanna. Sist vi sågs var det novembergrått i Göteborg och år 2013. Himla 2013 alltså, ett år som för mig mest var en enda stor tidsbrist. Nu har första veckan av hösten kommit och jag känner att jag äger min egna tid på ett annat sätt. Jag har släppt allt jag borde hinna med och vet ni vad? Jag hinner med så mycket mer nu. Är så mycket mer ikapp med allt när jag skiter i att springa ikapp. Låter både pretentiöst och fånigt inser jag, men det är så.
Förra året fick jag för mig att jag var tvungen att veta mitt syfte med bloggen, att jag var tvungen att nischa den och kanske synas på ett annat sätt. Och då dödade jag det. Dödade det som skrivandet alltid varit för mig, nämligen helt otvunget och naturligt. Hade så många inlägg som jag aldrig publicerade för att jag fick för mig att allt var tvunget att ha något sorts mål.
Vart vill jag med det här inlägget då, tänkte jag och fick en klump i magen.
Som ni förstår var det inte ett perfekt sätt att mata skrivlusten på. Och grejen är inte att jag ska komma med någon livsläxa så här i efterhand. Nej. Jag tänker ännu på vart jag egentligen vill med alla dessa ord som jag slänger ut i det nästan ändlösa molnet av nät. Men nu tänker jag att det kanske räcker med att jag vill skriva helt enkelt, att det liksom räcker som svar på frågan.
- Vad vill jag med det här inlägget?
- Skriva. Så enkelt kan det väl få vara? Klart det kan.
Så jag här hos dig igen, bloggen. För att skriva. För att det är vad jag tycker är roligast. Lite jäkla passion för skrivandet räcker väl alldeles utmärkt för att blogga. Så, vi kör på igen. Välkomna tillbaka. Tack till er som väntat.
fredag 8 november 2013
Min lediga fredag
I dag har jag varit ledig. Jag hade en dröm om hur den här dagen skulle bli. Och den verkliga dagen blev till och med bättre än så. Det har inte varit fyrverkerier och dans på bordet, men den har varit så himla fin och exakt vad jag behövde.
Min lediga fredag har varit så fin att jag såhär vid läggdags känner mig alldeles blödig och så otroligt tacksam. Tänk att jag fick bli en del av världens finaste familj. Tänk att jag satte mig i helt rätt bänkrad när jag var 10 år och träffade Yvonne. Tänk jag hade en sådan himla tur att jag hamnade i samma grupp som Elin för ca 1 år sedan. Och tänk vad fint att jag har någon i mitt liv som jag vet saknar mig i natt när vi inte delar täckte. Tänk vad himla jäkla fint det verkligen är.
torsdag 7 november 2013
På valpkurs
I tisdags sprang jag ut från jobbet för att med snabba steg bege mig mot Ånäsfältet. Ånäsfältet var mörkt, kallt och blött sedan ett ordenligt höstregn. Men där stod vi ändå; några hussar och mattar och fyra stycken valpar. Det var dags att gå på valpkurs ledd av en gammal klasskompis, nämligen duktiga EmmaMaria. EmmaMaria är utbildad Hundinstruktör och driver numera Krantz Hundservice. Tack vare Emmamarias breda kunskap fick jag mängder av "Aha"-upplevelser och "Varför har jag inte tänkt på det?"-tankar trots att jag haft hundar i hela mitt liv. Hon gav oss enkla knep till att få valparnas naturliga lekfullhet och nyfikenhet att bli till en resurs i lärande. Och just nu vet jag inte riktigt vem av oss som ser mest fram emot nästa tisdag - Jag, Alex eller Frank? Hur som helst. Det kändes så himla nyttigt med valpkurs! För även om man har en valp glömmer man ibland bort hur viktigt det är att låta den vara just det.
onsdag 6 november 2013
Ingenting särskilt men också bland det bästa som finns
Det finns vissa helt vanliga saker som får mitt hjärta att skutta lite av glädje. Helt vanligt och inte alls något speciellt men samtidigt bland det bästa jag vet. Hur stressad jag än är får de här fem vardagsgrejerna mig alltid att le.
1. När man möter en vuxen karl som går och äter glass när det egentligen är alldeles för kallt.
2. En cykelkorg därdet vilar en matskasse. Sticker det dessutom upp en purjolök, baguette eller dylikt hemtrevligt upp ur påsen blir jag givetvis extra glad.
3. När det vid 14-tiden på dagen doftar husmanskost från ett grannhus. Det påminner mig om farmor och farfar, trygghet och tusen olika minnen.
4. Ett äldre par som ännu håller hand eller skrattar åt varandras skämt. Herregud, denna punkt kan nästan få mig att glädjegråta ibland.
5. När det doftar tvättstuga från ett hyreshus. Jag stannar gärna utomhus och sniffar i luften. Minns att Alex tyckte det hela var jävligt märkligt av mig i början av vårt förhållande. Nåväl, att jag ännu inte skaffat mig CLEAN-parfymen Fresh Laundry är ju ett jävla mysterium. OBS! Julkappstips OBS!
söndag 3 november 2013
Tapas och vänner
Etiketter:
glädje,
mat och recept,
vänner och familj
lördag 2 november 2013
Mina favoriter är de bästa av repriser
För exakt 1 år sedan såg det ut ungefär såhär när vi firade in Anjas 22:a år med vin och tapas. Om några timmar upprepar vi succén, men denna gång för att fira in hennes 23:e år. Förra året tjuvstartade vi även julmyset med skumtomtar. Och i år har jag och Alexander med oss årets glögg från Blossa. Med rätt människor är ibland upprepningar det finaste som finns.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
