Välkommen in

I går, efter min första lill-dag på Fitness24Seven gick jag glatt för att hämta mina joggingskor i receptionen där jag lämnat dem men upptäckte då.. Ja, vad då? INTE ETT JÄVLA SKIT. Skorna var borta. Det fanns inte ett jävla skit att upptäcka där de tidigare stått. Mina skönaste skor, tillika det finaste par joggingskor jag någonsin haft var borta. Puts jävla väck. Snodda! Plockade av en tjuv.

Jag vet att man inte ska gråta över materiella ting. Så det gjorde jag inte, inte framför mina nya arbetskamrater. Nej, nej. Ihop med arbetskamratena förbannade jag bara puckot som snott skorna och gick sedan därifrån. Men. Efter att jag rundat hörnet gjorde jag det enda vettiga, det enda jag kunde tänka mig att göra just då. Jag ringde upp mamma och rågrinade. Jag grät och snörvlade henne i örat, hulkade ur mig vad som hänt och förstod inte just då hur jag någonsin skulle kunna bli glad igen. "Varför gör folk så mot andra människor", ylade jag. Mamma tröstade, var arg på den som tagit skorna, gav bra "arga-lappen"tips och gjorde sedan vad man som förälder kanske känner  att man måste göra när ens 23-åriga dotter sitter i centrala Göteborg och fulgråter över sina snodda dojjor. Det vill säga; lovade att hon och pappa skulle föra över pengar så jag kunde köpa nya. Så det fick jag göra.

Alltså. Föräldrarna mina. Jag vill göra tusen hjärt-tecken på rad när jag tänker på er. Tusen tack mamma och pappa för att ni alltid står redo att rädda min dag. 

Och.

Kul att du gillade mina skor ditt idiotpucko som tog dem. Hoppas du får skoskav och att jag, ovetande själv, har smittsam nagelsvamp eller dylik fotåkomma. Nästan allt som Timbuktu sjunger i "Resten av ditt liv" applicerar jag nu på dig, ditt eländiga kräk.