Hemma bäst

För lite mer än ett år sedan, den första oktober 2011, stod jag framför spegeln i mitt nya hem på Tallvägen i Uddevalla. Om några minuter skulle mina tjejkompisar anlända för att sätta min lägenhet på sitt allra första festtest. Det var dags för oktoberfest och hela min kyl var full av fin-öl. Två dagar innan hade jag varit på Systemet och gjort av med 280 riksdaler, enbart på öl. En vecka innan hade jag flyttat in och jag sov så tokigt jävla bra där de första nätterna. Försov mig varje dag under första två veckorna. Det gick liksom inte att vakna. Där och då var det världens mysigaste plats.

Jag älskade att bo där. Älskade att vakna där, att se på tv med bara Aquila som sällskap och att göra något så enkelt som att bära hem matkassar. Även om det var sjukligt snåla matkassar under hösten 2011. I december hade jag hundra kronor på kontokortet och tre ynka kronor på sparkontot. Som ni kanske minns klippte jag sönder en hushållsrulle när toalettpappret tog slut och jag inte hade råd att köpa nytt. Ändå var jag så jävla nöjd. Njöt verkligen av att säga meningar som: "Vi kan vara i min lägenhet". Och vi var väldigt mycket i min lägenhet. Sängen dog under en fest och en annan gång var vi närmare tjugo personer som delade på mina 26 kvadratmeter. Jag ville att min lägenhet skulle vara allas krypin. I min lägenhet presenterade jag min vän Maria för min bästa granne Jesper. De blev ett par några veckor senare. Det var även i den lägenheten som jag och Alexander till slut hamnade på samma plats efter 11 månader av distansförhållande. I slutet av augusti flyttade han in och jag fick ännu en anledning att älska den där platsen. Men, den 13:e oktober packade vi ihop på kära Tallvägen och begav oss till vårt nya hem, vårt radhus i Hammarkullen i fina Göteborg. Nu har vi bott här i snart en månad och hörni, vi älskar det. Det är vår plats, det är hemma. Här och nu är det världens mysigaste plats.

Mitt hem på Hammarkullen