Jag for runt med jobbansökningar, ringde, tjatade och bråkade med föräldrarna när dagarna varit för långa. För dagarna hade en tendens att bli långa utan något annat än gym och hund att underhålla. Precis när jag skulle till att bli stressad och funderade på huruvida jag kanske skulle till att börja tveka på mitt egna tjat om att: "Saker rullar dit du vill när du lutar underlaget åt det håll du siktar", så nåddes jag äntligen av två samtal. Och plötsligt stod jag med två jobb. Fem dagar i veckan jobbade jag på Sportshopen i Nordby och en dag i veckan städade jag på ett bygge i Tanumstrand. April-månad var verkligen månaden då bilåkande blev en del av min vardag. Tjugo mil, cirka tre timmar varje dag for jag fram längst vägarna för att ta mig fram och tillbaka ihop med mitt samåkningsgäng från Sportshopen. Minn att det var många som frågade hur mycket det sög, hur trött jag var och hur länge jag skulle stå ut. Men för mig handlade det aldrig om att "stå ut". Jag njöt. Njöt av att vara på en arbetsplats som jag verkligen gillade, ihop med arbetskamrater som blev vänner. Det var rätt lyxigt att jobba ihop med människor som gjorde att ett motorstopp på motorvägen blev en picknick.
Den här tiden av året går verkligen all ära till alla otroliga, roliga och knepiga skapelser till människor som jag träffade. Så många roande konversationer, så många jag aldrig borde gett numret till, så många nyfunna vänner. Bland annat Samuel som innan bara var en bekant men som numera är en bästa vän. Utan människorna från den här tiden hade jag stått utan en väldans massa minnen och anekdoter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar