Jag minns en tid när jag hade sunda värderingar

Om man vill få julklappar måste man vara snäll. Så är det sagt och bestämt. Och för att vara snäll måste man i sin tur vara ärlig. Så, jag tänker därför kasta mig själv under bussen lite samtidigt som jag säkrar årets julklappar. Ett erkännande. Angående Justin Biebers julskiva. Jag gillar den där Mistletoe.

Har kommit på mig själv med att gå omkring och nynna på den. Den har en ohygglig förmåga att krypa in i mitt undermedvetna och sedan fara ut genom min mun i inget annat än ren skönsång (tänk; änglakör). Till en början lyssnade jag på den i rent hån-syfte. Förlöjligade vissa fraser och dylikt, och jag hade gärna gett er ett exempel på någon fras att förlöjliga.. Men nu är det ju så att låtjäveln har växt fast i mig. Jag hittar inte längre de där fåniga fraserna. Inte ens: "I don't want to miss out on the holiday, but I just can't stop staring at your face" får det att klia längre. Det är ju bara sött. Inte heller det härliga rimmet: "I should be playing in the winter snow, but I'mma be under the mistletoe" gör att jag vill löpa amok. Istället bara gungar jag från sida till sida och ylar med i refrängen: "With yoOOouu". Justin Bieber liksom?! Trodde aldrig att jag skulle hitta honom i en av mina spotify-listor. Men nu ligger den satans snorvalpen där och myser mitt i min jul-lista. Fick alldeles nyss hindra en vidrig impuls att klippa ut ett citat ur låttexten och spara i mitt "Fina-citat"-dokument. Hit! Men inte längre Justin! 

Detta stör mig ännu mer än min forna Saade-episod. Och det var ändå en fruktansvärt störande episod. Undrar om det var då, i min Saade-episod, som jag öppnade Pandoras ask? När jag tillät mig själv att tycka att Saade var nått att hänga i granen, var det då jag lämnade dörren öppen för unge herr Bieber att smita in han med? Fy fan för mig i sådana fall.