Av någon anledning lade sig gårdagens inlägg bland mina utkast. Nåväl. Här kommer det i alla fall.
Söndagskvällen spenderades framför Al Pitcher och precis som förra året höll han mig skrattande under två timmar. Innan föreställningen kunde jag knappt sitta still och trummade på Alexanders ben medan jag hoppades, önskade och ville att Påtår-touren skulle leva upp till förväntningarna efter Fika-touren.
Och ja, det gjorde han. Han levde upp till förväntningarna och bjöd på en av de bästa söndagskvällarna jag någonsin upplevt. Om jag var tvungen att fotografera mig ihop med honom i år också? Jo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar