Hela den där grejen med att se sig omkring

När naturen pockar på ens uppmärksamhet och bara: "Öh, men tjena kompis! Tänkte bara passa på att ge dig ett litet fyrverkeri av höstfärger och så, är det okej eller?". Då är det bara att stanna upp, stirra sig glad och jävlar-i-mig-fota. Vår vanliga, ibland ganska gråa hundrastningsrunda är ganska fin ändå. Nej, det är inga höga fjäll eller snötäcka vyer. Men fint är det. Det tycker jag. 

Det här gjorde du bra, Lisa

För någon vecka sedan sökte jag en ny tjänst inom företaget. Tjänsten skulle innebära nya utmaningar, ett halvt steg in på kontoret och utökade ansvarsområden. Skickade in min ansökan, lite i tystnad eftersom jag inte ville sätta press på det. Bestämde mig för att se på det som om det var jag som erbjöd mina tjänster snarare än att jag sökte tjänsten.

Jag fick tjänsten. Och tillåt mig säga följande: Jag är stolt. Stolt som en tupp. Försöker tillåta mig själv att verkligen vara det just nu. Påminner mig själv om att ta in det och faktiskt njuta. Imorgon jobbar jag min första dag på kontoret. Jag vet att jag har en utmanande tid framför mig med många bollar att jonglera. Men idag passar jag på att stanna upp lite och klappa mig själv på axeln.

Klubbjuckaren, mina vänner och jag

Var i Skövde under helgen för att inviga mina vänners nya lägenhet och dansa. Det var halloween-helg och Skövde gick all in på utklädnad. Vi delade dansgolv med zombies, stora hundar och filurerer så som Dobbie från Harry Potter och världens hemskaste clown från Saw-filmera. Hur som helst, utöver det var dansgolvet som vilket dansgolv som helst och inget jag reflekterade över något nämnvärt. Så var det i alla fall tills jag satt och snackade med Alexander om kvällen innan och han sa:

- Fast fan, det var stressigt att dansa med er tjejer.

Jag fattade inte riktigt vad han menade så han förklarade:

- Ni drog så mycket osköna killar till er, killar som liksom ställde sig och jucka er i ryggen hela tiden. Sjukt ofräscha männikor..

Jag viftade först undan det med ett "Äsch, så är det alltid". Men sedan tänkte jag att det ju verkligen inte borde vara ett äsch. Det borde inte alls vara något man som tjej är så van vid att man lärt sig fly från det på ett snyggt sätt. För det har man ju. Herregud vad man lärt sig ducka idioter på smidiga dansanta sätt. Jag och mina tjejkompisar behöver knappt dela en blick längre för att veta att det är dags för Operation: "Få bort den här idioten från mina höfter".

Och grejen är att det aldrig handlar om att man "dragit en oskön kille till sig". Nej, det handlar istället alltid om att en oskön kille bara bestämt sig för att få dyka upp och placera en svettig hand på ens kropp. Så vad gör man åt det? Man dansar undan honom, hoppar vidare till en annan del av dansgolvet och undviker konfrontationen när man egentligen borde ta konfrontationen.

Världens snabbaste månad

Min mamma ringde häromdagen och undrade hur det egentligen gick med den där levande bloggen och jag jag tänkte först: "Vadå? Jag bloggade ju nyss. Lugna dig you crazy fan."

Men sedan insåg jag att det nästan gått en jäkla månad sedan sist ju. Vad hände där? Massor, förstås! Jag har varit i Malmö och hälsat på kompisar, köpt en rostig bil, jobbat över en massa, dansat med kompisar, sett några starka killkompisar genomföra Toughest, firat familjemedlemmar som fyllt år.. Samt njutit av hösten och alla tv-serier som hösten ju innebär.

Så det kanske inte är så knasigt att bloggen kastats åt sidan lite. Jag har haft annat att göra helt enkelt. Men bloggen är här för att stanna. Så är det sagt och bestämt.

Så drar vecka 40 igång

Ny vecka efter en helg som innehållit den perfekta blandningen av bokmässa, familjemys och vågrätt läge i soffan. Jobbmässigt kommer bli en hektiskt vecka med fyra dagar som upplärningsansvarig, kampanjstart samt en del jobb för att sammanställa material som ska skickas ut till övriga kollegor. Stånk och stön? Nej, faktiskt bara pepp. Älskar när det är mycket av sådant som är kul. Sparkar igång den nya veckan med en spegelbild eftersom det, mer än något, väl är likamed en levande blogg.

Välkommen (tillbaka)

Jag är hos dig igen, bloggen. För jag har saknat dig. Har saknat att trycka ned tangenterna, saknat att trycka publicera, saknat att sätta tankarna på pränt. Saknat det där pappersarket, saknad den här sidan som är bara min i det enorma jävla myllret som internet ju faktiskt är. Jag är här igen och nu tänker jag stanna. Sist vi sågs var det novembergrått i Göteborg och år 2013. Himla 2013 alltså, ett år som för mig mest var en enda stor tidsbrist. Nu har första veckan av hösten kommit och jag känner att jag äger min egna tid på ett annat sätt. Jag har släppt allt jag borde hinna med och vet ni vad? Jag hinner med så mycket mer nu. Är så mycket mer ikapp med allt när jag skiter i att springa ikapp. Låter både pretentiöst och fånigt inser jag, men det är så.

Förra året fick jag för mig att jag var tvungen att veta mitt syfte med bloggen, att jag var tvungen att nischa den och kanske synas på ett annat sätt. Och då dödade jag det. Dödade det som skrivandet alltid varit för mig, nämligen helt otvunget och naturligt. Hade så många inlägg som jag aldrig publicerade för att jag fick för mig att allt var tvunget att ha något sorts mål. 

Vart vill jag med det här inlägget då, tänkte jag och fick en klump i magen. 

Som ni förstår var det inte ett perfekt sätt att mata skrivlusten på. Och grejen är inte att jag ska komma med någon livsläxa så här i efterhand. Nej. Jag tänker ännu på vart jag egentligen vill med alla dessa ord som jag slänger ut i det nästan ändlösa molnet av nät. Men nu tänker jag att det kanske räcker med att jag vill skriva helt enkelt, att det liksom räcker som svar på frågan. 

- Vad vill jag med det här inlägget? 

- Skriva. Så enkelt kan det väl få vara? Klart det kan.

Så jag här hos dig igen, bloggen. För att skriva. För att det är vad jag tycker är roligast. Lite jäkla passion för skrivandet räcker väl alldeles utmärkt för att blogga. Så, vi kör på igen. Välkomna tillbaka. Tack till er som väntat.

Min lediga fredag

I dag har jag varit ledig. Jag hade en dröm om hur den här dagen skulle bli. Och den verkliga dagen blev till och med bättre än så. Det har inte varit fyrverkerier och dans på bordet, men den har varit så himla fin och exakt vad jag behövde.

Efter sovmorgon, dusch och några klunkar kaffe på hemmaplan kopplade jag hundarna och begav mig mot Olskrokstorget för att gå på frukostdate med Elin. Världens bästa frukostvärd Elin hade förberett pannkakor och hennes lägenhet doftade "Välkommen Lisa" när jag klev in. Vi åt en långsam frukost, fick efterlängtad kvalitetstid och gick sedan mot spårvagnarna där vi mötte upp Yvonne för att tillsammans ta oss in mot stan. Elin vinkade hej då vid Vasa, medan jag och Yvonne åkte vidare till Linné. Sedan ägnade vi timmar åt att strosa oss igenom Slottskogen och hela vägen tillbaka till Brunnsparken. Under tiden pratade igenom saker som varit och saker som är, pekade på älgar, fascinerades av sälar och blev stoppade ungefär en miljon gånger av människor som helt enkelt var tvungna att klappa och titta på Frank. När jag och Yvonne vinkat hej då åkte jag hem, packade en väska och åkte bil upp mot till Uddevalla ihop med pappa. Halvliggande i varsin soffa delade vi därefter på en smarrig Trappistöl i väntan på att mamma, syster Karin och svåger Nicklas också skulle ansluta. Med alla på plats plockade vi fram räkor, vin, baguette och dylikt som hör räkor till. Och nu ligger jag nerbäddad hemma hos mamma och pappa med en valp snarkande i mitt öra.

Min lediga fredag har varit så fin att jag såhär vid läggdags känner mig alldeles blödig och så otroligt tacksam. Tänk att jag fick bli en del av världens finaste familj. Tänk att jag satte mig i helt rätt bänkrad när jag var 10 år och träffade Yvonne. Tänk jag hade en sådan himla tur att jag hamnade i samma grupp som Elin för ca 1 år sedan. Och tänk vad fint att jag har någon i mitt liv som jag vet saknar mig i natt när vi inte delar täckte. Tänk vad himla jäkla fint det verkligen är. 

Tog den här bilden på Yvonne och Elin idag och tänkte: Vad viktiga ni är.
En av mina äldsta vänner, och en av mina allra nyaste.