torsdag 16 maj 2013

Upp och iväg

Dags att tjuvstarta livet som en i gänget på Fitness24Seven. Om 30 minuter samlas vi på Kungsgatan här i Göteborg och morgontränar ihop innan frukostmöte. Därefter ska jag leta mig mot skolan där årets sista kurs drar igång. Helt galet att vi nu står vid den där kursen som kändes så oändligt långt borta den där första introduktionsdagen. Kan inte riktigt greppa att jag snart läst ut kostvetarprogrammet. Kan inte förstå vart tiden tagit vägen, men vet i alla fall att det faktiskt varit världens bästa år. Jag tappade aldrig känslan av att ha hamnat rätt. Inte ens under biokemin som försökte knäcka mig.


Men sedan då? Jag vet inte. Jag vet inte om jag kommer att plugga eller jobba i höst. Men jag vet att det kommer bli hur bra som helst. Jag kommer att vara där jag ska vara. Känner mig lite granna som en levande kliché. Ser fram emot allt. Ser till och med fram emot den galenskap jag i princip tackat ja till nu - nämligen att springa Göteborgsvarvet på lördag. Två mil och en kilometer, helt oförberedd. Varför får jag för mig sådant här?

3 kommentarer:

Mie sa...

Go Lisa! Göteborgsvarvet fixar du galant! Får sån skön känsla när jag läser för du verkar så glad och positiv, precis som jag också känner mig just nu :) Puss på dig!

Joakim sa...

Hur är det i Göteborgsvarvet? Räknar man placeringar? Iså fall borde det ju gå att lubba på utav bara helvete, tills du ser någon en tio meter framför dig eller så, och ropa "DU, VÄNTA! VÄNTA!", varpå tjommen kommer vända sig om, peka på sig själv och undra om du menar honom. Då nickar du stressat och storögt, så han blir nyfiken och stannar upp. Då springer du förbi honom fort som fan, skrattandes och pekar på honom och ropar "HAHA, LUUUUUURAD!".

Det hade vart lite småkul ändå...

Lisa Mäki sa...

Joakim: Skall erkännas att tanken på att leka den leken delvis är en av anledningarna att jag fortsatte springa.